Hatar min bonus

De flesta sjuåringar är sådär, kallas lilla tonnåren. Ens egna barn är lika odrägliga men man står ut med det mer eftersom man har älskat dom från start.

Låter som att du skämt bort henne också genom att göra det hon vill.

Skaffa en till laddare

Ta med henne till stallet medans paddan laddas så får hon lära sig lite nyttigt hederligt arbete/sammarbete.

Kolla upp om du har en psykisk sjukdom. För så säger man inte. Jävla egoister hela detta jävla samhälle

Absolut INTE okej. Pappan får sätta gränsen. Hon kan inte hålla på att vara odräglig.

Psykisk sjukdom? Läs på lite om psykiska sjukdomar så kommer du märka att "ogilla bortskämda dryga barn" inte är en sjukdom

Men... Vad i hela friden är problemet? Det här är väl ett icke-problem? Säg "Jag ligger här. Vill du spela får du ligga bredvid". Och så får hon välja. Spela eller inte spela. Kan inte komma på en enda förälder som skulle ge efter för kravet att flytta på sig, så varför skulle du? Mina skulle dessutom tvingas ha hörlurar för att inte störa mig i mitt rum.

Om hon kommer efter till soffan, säg "Nu ligger jag här. Sätt dig någon annanstans". Hur svårt kan det vara?

Klaga inte på att hon är bortskämd hos mamman när allt du har berättat att du gör är den förädlade versionen av curling?!

Skaffa lite ryggrad och regler så får du kanske till slut lite respekt tillbaka.

Jag kan verkligen inte smälta att man ens kan komma på tanken att flytta på sig från son säng i det läget för att barnet kräver det? Hur tänker man då??

Ja, flytta ut TS. Barn har rätt till två frånskilda föräldrar som tassar på tå för dem och låter dem diktera villkoren och köra med alla vuxna i sin närhet! Då, och endast DÅ känner de sig ÄÄÄLSKADE! Barn ska alltid vara nummer ETT. Pratar de så håller man käften och vill de ha ens säng så flyttar man ner på golvet. ????

Den här tjejen testar er så att det visslar om det! Hon är i en jobbig ålder och hon SÖKER och BEHÖVER gränser! Sätt ner foten. Säg nej. Ansträng dig inte så förbaskat mycket. Du måste INTE älska din bonus och hon måste inte älska dig. Hon är förmodligen väldigt osäker därför att ni vuxna är otydliga mot henne. Hon hävdar att hennes rum är hennes och att resten av lägenheten är pappas. När en 7-åring säger så, så är det inte så mycket ett påstående utan mer än fråga. Pappa kan lugnt och tydligt säga "nej du gumman lilla, så där är det inte. Den här lägenheten är allas. Ditt rum är ditt och vårt rum är vårt men resten delar vi på. Jag är lite trött på uttrycket "sätta gränser", men här är det helt klart applicerbart. En 7-åring vet inte så mycket om livet och behöver få veta vad som gäller och hur det fungerar.

Försök att slappna av i din relation till bonus så ska du se att det kommer att bli bättre!

7-åringar är odrägliga, mer eller mindre. Som förälder så står man ut för man älskar sina egna barn, men jobbiga brukar dom flesta tycka 7 åringar är. Och flickor har en tendens att vara lite värre..på ett näsvist sätt nästan. Och den här åldern går över.

Först behöver du sluta ta åt dig av vad 7 åringen säger. Och ställa krav på din sambo att han börjar uppfostra dottern när hon är näsvis, ska bestämma hur ni gör med saker och när hon är elak. Det är han som ska stå för majoriteten av den delen. Den bördan ska inte sättas på dig. Såklart att du ska kunna tillrättavisa hans dotter om hon är elak eller ska bestämma, men det ska inte vara ett måste att du ska göra det.
Det angående laddaren så anser jag att du helt enkelt säger åt henne att hon får spela senare om du vill vara ifred i ditt sovrum. Och så får hennes pappa göra klart för henne vad som gäller, vilket bör vara att hon får vänta. En 7 åring ska inte bestämma hur reglerna i hemmet ser ut.

Självklart måste ni båda lyssna på hennes önskemål angående regler och bestämmelser där hemma. Men det är inte hon som ska sitta på veto rätten. Det gör ni vuxna.

Sedan tycker jag du ska lämna över dom vardagliga sysslorna angående dottern åt din sambo. Hämta, lämna sådana saker tillhör honom. Visst kan du hjälpa till någon gång om det behövs. Men det ska vara okej att du säger nej också. På det viset får du mer egen tid.

Så tala med din sambo om hur du upplever saker.
Sätt er ner med dottern (efter ni är överens), och berätta vilka regler som gäller hemma.
Ha någon sorts belönings system när hon gör bra ifrån sig, och på samma sätt ett bestraffningssystem då hon är elak.
Och pappan behöver berätta att hon behöver respektera dig, och att det du säger där hemma gäller.

Sedan måste du försöka släppa din inställning mot henne. Anors kommer det aldrig att fungera. För ska hon få ett syskon så behöver även du visa respekt för att det är hennes syskon. Och att tro att amningen är din och bebisens tid är inte ok. Eller..hur ska jag förklara. Du kan inte utesluta sambons dotter från hemmet eller rummet för att du ska amma. Det kommer ju få henne känna sig riktigt dålig. 

Och du är den vuxna, hon barnet. Du har mer ansvar för hur du agerar gentemot henne än vad hon har för sitt beteende mot dig.

Men med lite uppstyrning från pappans sida så känns det säkert bättre om en tid. Men om du verkligen hatar henne så tycker jag du ska gå. Inget barn ska behöva utsättas för så starka negativa känslor. Och barn vet och förstår mer än du tror.

De saker som TS gör för bonusen är långt ifrån självklara!! Hon tar grymt mkt mer ansvar än vad hon behöver, så bevara alla från det där skitsnacket!

Till TS: Varför låter du henne trampa på dig? Om du är i sovrummet och hon kommer in för att tex ladda paddan, så säg åt henne att hon får göra något annat under tiden! Inte fasiken ska hon köra ut dig från ditt sovrum.
Samma sak om du kollar på tv i soffan, varför tillåter du henne att köra bort dig därifrån?
Det är väl bara att säga att det är du som kollar på tv just nu och hon får vänta tills du har kollat färdigt?!

Sluta låta ungen köra med dig!!

För det första så SKA du ta ett ordentligt snack med pappan om vad som är okej och inte. Klargör dina behov av att få vara ensam utan barnet och att sovrummet har blivit din fristad. Sedan kan du berätta att du upplever det som att 7-åringen driver ut dig ur "ditt" eget rum, bara för att hon vill ladda i-paden. Fråga om ni kan lösa det på något annat sätt. Att ha en extra laddare i t ex köket är väl ett utmärkt alternativ - OM det nu är så att hon ska få spela hur länge som helst vill säga. Påtala även hur hon försöker "frysa" ut dig genom att säga att resten av lägenheten är pappans. Genom detta samtal får du förhoppningsvis mandat att vara tuffare i vissa situationer.

För min 11-åriga bonus gäller att om paddan behöver laddas får hon helt sonika vänta, inte mer med det. Nu är det ju hennes pappa som tar den diskussionen och inte jag, då hon bara bor vh. Mina ställen är väl sovrummet och framför min dator. Från datorn får hon faktiskt flytta på sig då hon lika gärna kan sitta i soffan och se på tv."Min" soffa tar ju barnen och lägger beslag på när hon är här, men jag har ju ändå ett val. Det optimala hade ju ändå varit att vi flyttade till större, men det är skönt att hålla utgifterna nere under fl. Så det blir betydligt lugnare när hon åker och riktigt skönt blir det när min dotter är hos pappan den andra helgen, då konflikterna med 2,5-åringen avtar till bara det hon "vill inte" som hon ändå kör med gentemot oss föräldrar.

Sedan låter det som att ni daltar med henne vad det gäller att besluta om maten, fritids mm. Ni har gett henne lillfingret, men hon tar hela handen. Så ni måste stå upp och sätta gränser, ännu mer om mamman är menlös.