Anonym (Trött)

Äldre 30 Jan 13:31

370 svar

Hatar min bonus

Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.

Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.

Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.

Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?

Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

Anonym (Lisa)

Äldre 31 Jan 09:03

#66

mamaleona skrev 2016-01-31 08:52:11 följande:

Anonym (I) skrev 2016-01-30 13:45:20 följande:

Allting verkar ha gått väldigt fort. Inom nio månader har du lämnat din hemstad (din trygghet, dina nära och kära), blvit sambo och bonusmamma, tagit på dig en massa föräldraansvar (t.ex. att du hämtar och lämnar bonusdottern), och dessutom får man reda på, i slutet av din trådstart, att ni försöker skaffa barn tillsammans.

Är det inte dags att sakta ner nu?

INNAN och mannen skaffar barn, varför löser ni inte situationen med bonusdottern? Det här är ju uppenbarligen inte en situation som fungerar annars hade du inte flytt till stallet eller skrivit här. Situationen fungerar inte - lös den.

Bra text (ursäkta de kommer x 3, pga datorn). Inte läst alla inlägg här men reagerade STARKT på just detta hur fort ni går framåt. Levt nyfamiljsliv över 15 år, ena mannens barn var just 7år då vi träffades o det är en JOBBIG ålder att börja bli bonusmamma. Tar ÅR innan det lugnar sig - OM ni gör det på rätt sätt sas. På nio månader har dottern här alltså fått acceptera att hennes pappa har en ny (kanske deras separation då var färsk vilket även det var ett trauma för henne som hon kanske inte bearbetat klart). Att du sedan även hunnit flytta in är STORT. En nyfamilj fungerar inte om man inte går framåt i barnens takt o ger dom TID o åter TID att acceptera situationen. DET kan jag lova dig, det nya raserar inom ngr år om grunden blir dålig. Vilket den blir om man skyndar för snabbt. Innan vi började umgås med barnen i släptåg (vi hade totalt fem barn) tog det nästan ett år, innan dess sågs vi bara då vi inte hade barnen. Innan vi kunde flytta ihop (pga alla barn skulle känna sig ok i saken) hade det gått ytterligare ett år o innan vår gemensamma dotter föddes hade det tagit FEM ÅR. Jepp. Tro det eller ej, men jag hade läst på massor, om allt, innan. Så länge tog det innan alla hade hittat sin plats i vår nya familj. Men sedan blev det BRA. Minstingen blev allas ögonsten o är det ännu fast hon är 12 år idag, Backa, skynda långsamt om ni verkligen vill få det där att lyckas. Idag har alltför många alltför bråttom tyvärr o så splittras nyfamiljen inom ngr år. Gå framåt på barnens villkor, för dem är det stort trauma att föräldrarna separerar, att nån ny kommer in i bilden o den nya flyttar in. Tror inte många vuxna inser det. Dom tänker för mycket på sig själva. Tänk efter nu, och som sagt - backa vb.

Bra skrivet!

Även jag reagerar över brådskan. Jag får alltid känslan av att det är extremt desperata människor som gör såhär?
Såna som har svårt att hitta någon som vill ha dom och när dom väl gör det så ska ALLT göras omedelbart innan någon av dem hinner ångra sig.

Mitt råd till ts, flytta isär och lev som särbos tills du och dottern funkar ihop. Gör ni inte det efter en tid till så är detta inte rätt för någon av er!

Lycka till!

Anonym (suck)

Äldre 31 Jan 10:00

#67

Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 14:28:22 följande:

Nej. Får jag barn kommer bonus inte att få vara med när jag tex ammar. Det är min tid med mitt barn. Hon vill inte ens ha syskon, jag vart gravid och fick missfall. När hon fick veta att hon skulle få syskon började hon gråta när missfallet berättades så var hennes ända kommentar: skönt.

Hur länge har din sambo och barnets mamma vart separerade? För mig låter det som om ni har gått för fort fram! Du skriver själv att ni bara vart tillsammas i 9 månader, och ni bor redan tillsammans och försöker skaffa barn. Skulle säga att det är ganska självklart att flickan inte mår så bra, hon är svartsjuk och utagerande.

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:31

#68

FuckGoggleAskMe skrev 2016-01-30 13:39:29 följande:

Och du kan inte köpa en laddare åt tjejen som hon kan ha i sitt rum för att ??

Det kan gott barnets pappa göra. Detta är inte ts problem och inte heller hennes uppgift.

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:34

#69

Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 13:49:31 följande:

NU kom skitungen ut ifrån MITT sovrum och ska ligga i soffan där jag har gått och lagt mig. Går jag in i MITT sovrum nu så kommer ungen följa efter och säga att hon vill vara i fred där.

Jag känner igen mig i dig ts. Det går inte att få ett barn att göra som man själv vill att de ska göra. De kommer följa efter för de är nyfikna och troligen kärlekskranka, det är min "bonus" iallafall. Antar att du inte får stöd av din sambo i detta? Min sambo brukar säga att bonus får vara var hon vill i sitt eget hem. Man ba ja, men jag då? Det finns inte plats för oss om vi inte tar oss platsen och säger ifrån. Min "bonus" har börjar lära sig vad som gäller, då hon vet att jag blir arg för vissa saker. Sätt ner foten så blir det lite mer uthärdligt.

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:35

#70

Anonym (Usch på dig) skrev 2016-01-30 13:54:06 följande:

Exakt! Jag klarar inte av bonusföräldrar som bara förstör relationen mellan föräldern och barnet pga egoistiska äckliga jävla skäl!

Hur förstör bonusföräldrar relationen mellan föräldern och barnet? Vilken bonusförälder har den avsikten? Man kan avsky barnet och därmed låta föräldern och barnet ha sin relation. Vad menar du egentligen?

StarTrust

Äldre 31 Jan 10:36

#71

ungbrunett skrev 2016-01-31 10:31:21 följande:

Det kan gott barnets pappa göra. Detta är inte ts problem och inte heller hennes uppgift.

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:37

#72

Anonym (Usch på dig) skrev 2016-01-30 14:00:19 följande:

Vadå vill du ha beröm nu bara för att du gör grejer som är självklara?? Bara för att du gör allt det där betyder det inte att du inte är egoistisk. Skaffa aldrig barn. Helt ärligt. Du verkar vara väldigt lost

Vadå saker som är självklara? De sakerna är knappt ens självklara för en förälder. Ts är inte förälder och allt hon gör för barnet är en bonus som hon ska tackas för. Vad har du för bild av verkligheten egentligen?

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:42

#73

Anonym (m) skrev 2016-01-30 14:52:33 följande:

du har nog tyvärr en inte helt realistisk bild av hur det är att ha en bebis om det finns äldre syskon. Du kommer inte helt kunna alltid vara ensam med bebisen. det här måste du och pappan prata om innan fler barn föds in i denna familj. Det kommer inte lösa något att skaffa fler barn, det kommer bara addera på problemen. För både er och alla ev barns skull behöver ni genast diskutera detta och hitta en lösning

du låter riktigt barnslig när du säger "hon ville inte ens ha syskon". Hon är ju ett barn!

Diskutera med mannen, berätta allt du fundera på så får han snacka med dottern sen om de sakerna i den rena vardagen som måste kunna fungera, tex detta med att man kan stänga in sig i sitt eget rum, att hon inte kan "köra ut dig" osv. Men sen måste du och mannen diskutera er framtid. Kan gissa att ni troligen har väldigt olika bilder av hur det ska fungera om det blir fler barn.

Realistisk bild av vad? Hade ts haft ett äldre barn hade hon kanske på ett annat sätt velat ha barnet i närheten när hon tar hand om sitt spädbarn. Men att ts inte vill att hans barn ska vara i närheten vid tex amning tycker jag är helt okej. Ts bestämmer själv hur hon vill lägga upp sitt föräldraskap och hon kan absolut välja bort att ts mans barn ska vara med. Men de ska absolut diskutera detta innan. Ts ska göra klart för mannen hur hon vill ha det!

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:44

#74

Anonym (K) skrev 2016-01-30 15:36:13 följande:

Om jag vore du så skulle jag backa undan från allt ansvar för barnet på en gång. Att bli särbo är en lösning. Att du slutar ta föräldraansvar för barnet är en annan. Låt pappan sköta lämning och hämtning, då slipper du dessutom vara ensam hemma med barnet varje dag med fullt ansvar för frukost, mellis och sysselsättning. Låt pappan stå för allt "jobb" kring barnet, det är hans barn.

Jag tror att du kommer må mycket bättre om du inte behöver leka förälder, då får du dessutom en mycket mer avslappnad relation till barnet istället för den ni har nu där ni båda två är påtvingade varandra. Den enda som förlorar på att du backar är pappan som då tvingas ta sitt ansvar för ett barn han har satt på jorden.

Håller helt med. Ta avstånd och ta allt med en nypa salt så kommer det nog att kännas bättre. Ha inte en bild av att du ska ta ett föräldraansvar men var noga med att sätta ner foten när något inte känns okej för dig! Kom ihåg att du bestämmer i ditt hem.

ungbrunett

Äldre 31 Jan 10:48

#75

Anonym (Hm) skrev 2016-01-30 22:48:47 följande:

Men skaffa en till laddare?! Haha!
Och försök att bli vän med henne men låt pappan uppfostra henne. Ni kan ju ha bara roligt ihop istället??
Tänk på att om du får barn ihop med pappan så är du ju fast med dem resten av livet ;)
Du kanske skulle fundera på om det är så du vill ha det? Om du ogillar henne så starkt varför skaffa ett syskon till henne?! :O

????

Vän med en "Bonus"? Du har aldrig varit i situationen, det står klart. Det är en utopi, att man ska vara vän med ett barn i ens hem som man tvingas bo med hela tiden. Ett skämt.

Om ts skaffar barn har detta INGENTING med hennes mans barn att göra. Hon skaffar knappast ett syskon till mannens dotter. Vad för bild har du av livet? Om ts skaffar ett barn så är det för att HON vill ha ett barn!! Helt oberoende av mannens dotter. Jag blir sjukt frustrerad av det du säger.. Det är knappast för att få ett syskon till ett barn som inte är ts!!

Hatar min bonus

INNEHÅLL