Vi som planerar äggdonation 2016

Anonym (Lämgtar) o Bappen - grattis till lyckade transfers:) Nu håller vi tummarna för att dagarna går fort! När ska ni testa?

Är det inte dags att uppdatera listan, förresten? Jag går ju bara o väntar på att få starta min behandling men snart så ska jag väl äntligen få flytta ner mig från det evighetslånga väntarstadiet;)

Spännande Anonym (längtar) då har du testdag dagen innan mig!

Påsken kommer nog bli tuff, brukar du tjuvtesta? Jag kommer vara omgiven av familj fram till 28/3 och ska försöka att inte tjuvtesta innan vi kommer hem i alla fall, för att slippa bryta ihop in public.

Vecka 14 idag! Jag har börjar trappa ner hormonerna, men tar det långsamt och kommer inte sluta helt förrän om 1-2 veckor.

I övrigt är jag helt normalt gravid. Magen börjar puta och brösten är mycket större än vanligt. Jag har inga blödningar eller andra orosmoment. Snart måste jag berätta på jobbet.

Jag är inte så aktiv i den här tråden för jag vet inte om jag tillför så mycket. Det är så mycket diskussioner om ingrepp och mediciner jag aldrig hört talas om innan och inte vet något om.

Jag skrev här från början för jag hoppades kunna sprida optimism till andra och visa att det kan fungera ganska smidigt. Jag tyckte själv att det var ont om sådana exempel när jag började läsa på om ÄD/ED. Jag tror att det är ofta är många som har försökt väldigt länge som är aktiva i den här typen av trådar. De som lyckas snabbt hinner kanske knappt hit eller så är de inne någon gång och ställer någon fråga och sedan försvinner de snart igen när det lyckades.

Jag har passerat klimakteriet i förtid på grund av mediciner, men blev gravid på mitt andra fet med tredagarsembryo utan annan medicinering än östrogen, progesteron och kortison. Jag är medveten om att jag är lyckligt lottad och att detta inte fungerar för alla, men jag vill också vara ett bevis och en påminnelse om att det faktiskt fungerar för en del. På då vis kanske jag får någon tveksam person som undrar om det ens är idé att pröva utan hysto, IL-dropp och allt vad det heter att våga känna att det visst kan vara värt ett försök.

Jag fortsätter bevaka här litegrann om någon vill ställa frågor till mig, men annars håller jag en låg profil framöver.

Lycka till alla!

Hej allesammans, jag har inte heller varit särskilt aktiv här den senaste tiden. Gick in i vecka 13 igår och är helt galet trött hela tiden, samtidigt som jag mår rejält illa efter varje måltid.

Ska göra KUB på tisdag. Trots ung donator kan jag inte låta bli att känna mig nervös.

Har du inte gjort KUB Uptomeism?

Stort grattis Bappen och längtar till att vara ruvare. Håller mina tummar nu.

Hur går det för dig Mooki? Fortfarande sjukskriven?

Det är svårt att hålla koll på hur alla ligger till (även om jag ju visste just ditt datum, men var osäker på kliniken så ville inte skriva in dig), så tidigare har vi gjort så att man kopierar hela texten och uppdaterar sin egen info, så att det blir rätt :)

Åh, så härligt hoppingivande att höra av er gravida, med illamående, trötthet och allt!

Uptomeism - vecka 14!! Inte klokt vad fort tiden går. Skönt att du får börja trappa ner medicinerna. Håller helt med om att det är skönt att få höra lite olika berättelser om vägen framåt. Våra förutsättningar är olika så det bra att få lite perspektiv.

Bappen och anonym (längtar) - nu kommer ni att ha så fullt upp med påsk att en hel massa jobbiga ruvardagar försvinner i ett nafs. Det är bra!

Jag började med prednisolon i dag, ska ta nedregleringsspruta på påskdagen, och sedan är det bara att vänta på besked om när donatorn är redo.

Vi började med IVF inom landstinget när jag var 37. Trots många jättefina embryon dröjde det till 6:e försöket innan jag blev gravid, då var jag 39. Den graviditeten gick tyvärr inte längre än till vecka 16. Vi hoppade snabbt på IVF-tåget igen, denna gång privat, och fick en chock när resultaten blev så dåliga. Jag var otroligt svårstimulerad, fick ta maxdos av allt, och det blev endast ca 4 ägg vid varje uttag. Vi fick dock tillbaka ett fint 2-dagarsembryo varje gång. På 4:e försöket blev jag gravid, men  det var tyvärr ett utomkvedshavandeskap. Det var vår IVF-läkare som frågade om vi hade funderat på äggdonation, hon var mkt positivt inställd till det.

Jag gick hem och läste på, och efter ca 1-2 veckor bestämde jag och min sambo oss för att inte lägga mer pengar på IVF utan att gå över till ÄD. För oss var det ett enkelt beslut, mkt beroende på att den genetiska aspekten inte är så viktig för mig. Däremot är det viktigt för mig att följa ett barn från tidig ålder, helst som nyfödd, så adoption var inte ett alternativ för oss eftersom vi med vår ålder förmodligen skulle få ett barn i åldern 3-5 år. Vi kontaktade en klinik i Riga direkt när vi hade bestämt oss och kom igång efter ca 1 mån. Jag blev gravid på 3:e försöket och är nu i vecka 13:)

Grattis Savasana, så skönt! Trex: Vilken rysare. Tur att allt gick bra.

Själv har jag och min sambo gjort ultraljud idag och sett ett tickande hjärta. Känns så fantastiskt! Två embryon hade fastnat men det ena hade slutat utvecklats. Det andra såg helt normalstort ut. Nu börjar det kännas på riktigt detta, såå spännande!