Vill ha kontakt med andra som planerar IVF i början av 2016

Hej! Jag ska också påbörja ivf nästa år, väntar dock på cellprovsvar innan jag får remiss till ivf så det kommer nog bli till våren nästa år beroende på hur snabbt jag får svaret. Har inte heller berättat för de närmsta, vet inte riktigt hur jag ska börja. Jag och sambon är inne på 14e försöket nu tror jag (börjar bli svårt att hålla räkningen) så jag har varit inställd på att vi kommer behöva hjälp ett tag nu. Kommer nog bli nervös när det börjar närma sig dock. Har lärt mig mycket om mig själv sen vi började försöka i augusti förra året, har stundvis varit riktigt jobbigt men jag är helt övertygad att det kommer vara värt det tillslut :)

Hoppas du hunnit njuta av solen idag!

Härligt att ni sätter igång snart :) Känner igen mig i det där med att det är skönt att få testa något nytt och att det äntligen händer något. Jag tyckte också det var skönt att få lite kvalificerade svar, innan hade jag mer eller mindre undermedvetet diagnostiserat mig själv med både det ena och det andra.

Jag väntar svar på en vanlig cellprovtagning från livmodertappen, en sån där som man brukar få kallelse till. Man behöver iaf i mitt landsting ha gjort ett sådan de senaste åren som inte visar på några förändringar för att ens få ställa sig i kö till ivf. Av lite olika anledningar så hade jag inte lämnat ett sådant så fick göra det under utredningen. Tydligen så tar det just nu väldigt lång tid att få svar, de sa upp till 10 veckor.

Känns riktigt skönt att följa någon som också är på väg att sätta igång med ivf (även om du är lite före). Det är ju inte direkt världens lättaste ämne att prata om samtidigt som det är så många tankar som snurrar runt där inne. Även fast jag såklart inte ville att det skulle ta så här lång tid att bli gravid så är det ändå skönt att jag klarat mig igenom en massa försök på egen hand, vill tro att jag har blivit starkare av det och att det kommer hjälpa under behandlingen.

Hej,

Vi är också i startgroparna inför vårt första IVF försök. Jag och maken har försökt få barn i flertalet år. Förstår er exakt när ni säger att det är så jobbigt, man tycker att alla andra lyckas och undrar när det är ens egen tur.. Mensen kommer gång på gång och aldrig ett plus på stickan.. Det är tufft för båda parter! Vi har berättat för närmsta vännerna och våra föräldrar. 

Fertilitetsutredningen visade att makens spermier är för slöa för att orka befrukta ägget på egen hand så därför är IVF enda möjligheten för oss nu. Vi ha stått i kö för landstings i nästan 1 år och går var vi på vårt första möte. Tanken är att vi sätter igång vid nästa mens som sker i slutet av november. Om den inte blir lite sen för då krockar det med klinikens julledigheter så i så fall blir det mensen i december och äggplock m.m sker i januari 2016.

Vi är såklart förhoppningsfulla men det skiftar i rädsla och förtvivlan. Inget är ju någonsin en garant, men vi hoppas så att det ska gå med detta. Man får ta en dag i taget helt enkelt.

Kul att följas åt <3

Håller tummarna för er alla!! Nu är det vår tur tycker jag :)

Kram på er!

Hej, jag skulle precis börja med min hormonbehandling och upptäckte å efter tre år att jag blivit gravid på egen hand (!).
Har hela kylen och skåpet fullt av gonal-f, synarela, ovitrelle och allt vad medicinerna heter. Det är ett packe för ca 2000:- som jag gärna ger bort till bättre behövande. Känns så synd att lämna tillbaka allt till apoteket.

Finns intresse av preparaten? Hör gärna av dig.
/A.

Hej!

Jag och min sambo ska påbörja IVF i februari.

Vi har gjort en lite annorlunda resa än vad ni andra gjort. Vi påbörjade vår utredning I april och min sambos spermaprover visade att det inte fanns några spermier alls i sädesvätskan! Han fick lämna ett nytt och även där var det 0 spermier.

Min sambo fick ta en massa prover för att de skulle se om det var något hinder i sädesledaren eller om det var så att det inte producerades spermier över huvudtaget.

Sedan flera månader tillbaka har vi kastats mellan hopp och förtvivlan. Kan min sambo ens bli biologisk pappa? Måste vi använda donerade spermier? Måste vi adoptera? Har min sambo nån kromosomförändring som gör att han inte har nån produktion? Kommer vi aldrig få gemensamma barn? Hundratusen miljoner frågor...

För oss har det alltså inte ens varit självklart att kunna genomgå IVF. Sedan i våras har vi gått i detta helvete och inte vetat något.

Kromosomanalysen var normal för min sambo men hans FSH värde var väldigt högt. Det låg i gråzonen så det kunde betyda att det inte fanns någon produktion men det kunde också betyda minskad produktion.

Tillslut gav vi upp landstinget och dess långa väntetider. Vi var också väldigt trötta på deras svårigheter att svara på våra frågor. Vi kontaktade istället Carlanderska, de är bland de bästa i europa på manlig infertilitet. Där jobbar också en läkare som, än så länge, är den enda i Sverige som genomför Mikro-tese.

Förra onsdagen fick min sambo genomgå en biopsi i testikeln. Pga FSH värdet samt att testiklarna var mindre än normalt så var läkaren tveksam till om de skulle hitta något. Biopsin var på morgonen och sen behövde labbet hela dagen på sig för att undersöka vävnaderna.

Kl. 16.50 ringde läkaren och de hade hittat spermier I testikeln! !!!!!!!!!!!! =)

Vilken glädje efter alla dessa månader. Vi kan göra IVF och min sambo har chansen att bli biologisk pappa!!!

På min sambo måste man alltså plocka ut spermier från testikeln innan IVF då de inte följer med ut i sädesvätskan. Spermierna var få och långsamma så därför kommer vi inte göra vanlig biopsi utan Mikro-tese. Då öppnar läkaren upp testikeln och undersöker med mikroskop och kan då välja ut de absolut bästa spermierna och plocka ut dem. Då ökar våra chanser mycket. Samma dag plockar de mina ägg och sammanför dessa då spermierna helst ska vara helt färska. Sedan blir det ICSI.

Efter biopsin förra veckan så måste min sambo vila 2 månader så därför behöver vi vänta med IVF. Vi ska också flytta i slutet på december så därför blir det IVF för oss i februari.

Vi har berättat för familj, alla våra vänner samt för våra kollegor och chefer. Det kändes nödvändigt för oss då vi mått så dåligt och behövt mycket stöttning etc. Hade aldrig stått ut på jobbet om inte min chef och närmsta kollega vetat om detta tex.

Kan säga att alla vi berättat för känner någon som genomgått IVF. Det är verkligen inte så ovanligt som man kan tro!

Jag och min sambo har kommit varandra extremt nära under den här tiden...

Det blev ett långt inlägg, hoppas ni orkade läsa =) Ska bli roligt att följas åt på resan =)

Hej!

Fick tips av MariaC att ansluta mig här (tack!) Vi har försökt bli gravida i 2 år o 8 månader.

I spermieproven vi lämnade i våras hittades inga spermier. Det gjordes ultraljud på min man som visade på eventuella cellförändringar. 22 september gjordes en testikelbiopsi på min man. Där hittade man ett gäng simmare i ena testikeln som nu är infrusna. Tydligen har han så få att det är anledningen att vi inte kan bli gravida själva. Man kunde också konstatera att där inte var några cellförändringar. Det var en oerhörd lättnad.Vi är nu satta i kö för ivf sedan 21 oktober. Bör bli kallade till inledande samtal inom 3 månader. Skönt att pratade andra i samma sits även om jag önskar att ingen av er behövde genomgå detta.