Varför fortsätter soc utreda mm om polisen utrett och lagt ner?

Soc. har vissa tvångsmedel som de kan ta till, och det är nog bra i det fall där det verkligen behövs.

Tyvärr missbrukas detta ofta av soc. i olika kommuner (inte av alla, men av vissa) och tvångsmedel tas till bara för att få den ena eller båda föräldrarna dit man vill. Det finns till exempel ärenden, där soc har beslutat om tvångsomhändertagande av barn bara för att de inte ville godkänna mammans juridiska ombud.

När det kommer till frågan om polis/soc, så skall polisen utreda brott och soc utreda lämplighet hos hemmet och föräldrarna. Det kan mycket väl vara så, att föräldrarna inte har begått brott (och därför läggs polisutredningen ner) men att hemsituationen ändå är olämplig för barn. Bara för att något är olämpligt behöver det ju inte vara brottsligt.

Fast det där är ju inte det minsta sant eftersom om det vore sant skulle det totala antalet barn som är placerade ha ökat rejält efter några år, nu ligger antalet tämligen konstant år efter år om man räknar bort ensamstående flyktingbarn trots och tonåringar som blir omhändertagna.

Man kan ju runt omkring detta brista i annat i sin föräldraroll?

Jag vet inte hur det är med er. Men jag sitter regelbundet i röda korsets chatt som "jourhavande kompis" och om ens en tiondel av det som sägs om föräldrar där är sant, då har vi inte ett problem med sociala myndigheter, då har vi problem med puckon som skaffar barn i parti och minut. Jag har pratat med barn som har föräldrar med alkohol och missbruksproblem, barn som har föräldrar som slåss och våldtar, barn som regelbundet blir mobbade av sina föräldrar och så vidare i all oändlighet. I jättemånga fall har polis varit inblandade men i de flesta fallen har utredningen lagts ner i brist på bevis. Sist jag jobbade pratade jag med en elva-åring som beskrev hur hans pappa brukade supa sig full och våldta honom regelbundet. Skulle det kunna vara ett troll? Absolut. Sannolikheten är dock ganska liten att det rörde ig om just ett troll. Jag har barn i ungefär samma ålder i min närhet, jag ser hur de uttrycker sig, skriver och hur de allihop stavar fel på ungefär samma sätt. utan vi pratar alltså om en elvaåring som regelbundet blir våldtagen av sin far. 

Brist på bevis är inte samma sak som att man är oskyldig...

Jag har jobbat en del inom akutpsykiatrin också. Där görs oroanmälan med jämna mellanrum pga föräldrar med uppenbar psykisk ohälsa, där barnet riskerar att fara illa. Psykisk ohälsa är INTE likställt med att man är en dålig förälder, men har man en psykisk ohälsa som är okontrollerad är risken att man är farlig för sina barn. Jag har haft patienter med pågående psykoser som haft ensam vårdnad om sina barn. Barnen blir vanligtvis tillfälligt placerade tills psykosen är över och den psykiska hälsan är under kontroll. 

Jag tror inte socialen avskyr människor, jag tror bara de är väldigt mycket mer vana vid vilka sjuka saker som faktiskt händer bakom stängda dörrar runt om i landet, än vad de önskar att de behövde vara.

Om man förhör ett barn i flera år med ledande frågor för att tex mamman misstänker att tex pappan begått ett brott mot barnet kan man få barnet att slutligen säga det som barnet tror man vill höra. Ifall mamman säger det där tror jag inte på och blir arg och hotar och pressar barnet ifall barnet säger att inget har hänt kommer barnet snart att säga att något hänt bara för att blidka mamman. Allt barnet säger till skolpsykolog kommer till mammans kännedom. Om tex barnet säger något negativt om mamman och positivt om pappan kan barnet bli hotat med indragen veckopeng, extrasysslor osv. Fosterföräldrar och socialen kan också utsätta barn för sådan här förhörsteknik för att få behålla barnen i fosterfamilj. Ibland sker det omedvetet pga misstänksamhet mot föräldrarna, ibland är det emellertid en medveten handling.