IVFare i Stockholm?

Men vad skönt att kunna reglera det! Jag är så tacksam över att inte behöva jobba heltid. Jag slutar mitt jobb första maj och hoppas att jag kan vara sjukskriven på heltid sista månaden så att jag inte behöver ta av föräldraledighet, eller kanske ännu värre - gå till arbetsförmedlingen, haha.

Håller med! BMI tar ju exempelvis inte heller hänsyn till en vältränad kropp. Det är ett trubbigt verktyg som bara säger lite om hur fet/smal en person är. Denna vikthets alltså och att inte bli trodd. Min läkare trodde ju inte på att jag tränar. Och inte heller att jag inte äter speciellt mycket sötsaker (mår illa av det så det reglerar sig självt kan man säga).

Jag vet! Alltså jag brukar inte kolla bmi, men vet att jag ligger över gränsen för fetma. Väger 95 kg och är 170 lång. Skriver väger för jag väger fotfarande det, trots v 33. Min idealvikt är 85 kg, men om man får tro bmi är det fortfarande övervikt. Jag ska väl väga mellan 70 och 75 kg och då finns det inte mycket kvar av mig, känns det som. Om jag kommer igång med träningen igen så kommer jag aldrig ner i de vikterna om jag inte samtidigt svälter mig. 

Men under förra graviditeten gick jag ner 10 kg (jag gick upp 10 och ner 20) och den var inte alls lika kräkig som denna så jag har ev gått ner ännu mer den här gången. Det är blandade känslor inför det, men ska försöka ta vara på det bättre om det är så.

Toppen!!! Man ska må bra om man kan :)

Jag känner igen mig så i detta! Både i hetsbantandet på 80-talet och alla oombedda råd från vårdens sida. 

Det är samma här. Jag vet att jag har lagt på mig, men det är svårt att inte göra det när man ständigt går och är nervös för att en ivf ska ha misslyckats. Jag var arbetslös, sekundärt barnlös och överviktig samtidigt. Jag kunde inte satsa på allt. Jag vet det och jag vet att jag är mer motiverad nu. Precis innan jag blev gravid hade jag fått nytt jobb och köpt kort på sats. Tränar nu lite lagom för att hålla igång och hålla diabetesen borta.

Bra att kunna ge kraft! Ibland ses överviktig som mindre vetande. Det är vi ju (oftast) inte. Läkaren gav mig tips om att ha falu rågrut i väskan om jag blev sugen på choklad. Jag är inte är barn. Det går inte att luras. Ska jag inte äta choklad så gör jag inte det. Eller så bestämmer jag att jag gör det ändå. Svårare än så är det inte. Inget jävla knäckebröd kan göra valet annorlunda.

Jag vete fan :) När jag sa att det aldrig hjälper sa hon: Det är du som bestämmer. Ja, och då hoppar jag knäckebröd. Som sagt, hysteriskt kul. 

Jag skänkte dig och alla andra som kämpar en extra tanke igår. Vi härinne har alla varit där :(

Jodå, har en liten flicka på drygt en månad :)

Tack! Allt gick bra. Blev igångsatt och före det inskriven på specialistmödravården på BB Stockholm, så det var aldrig några bekymmer. Jag födde vaginalt som jag ville, men blev helt tagen på sängen av den enorma smärta detta innebar och var rätt så medtagen psykiskt efteråt. Men ingen baby blues denna gång, så det känns bra i det stora hela! 

Hon heter Selma, mitt favoritnamn :)

Det är kanon med träning! Jag tränade in i v 38 och kände mig superstark under förlossningen. Lycka till!

Det är nog inte för sent! Jag tränade som mest v 28-34 (ca).

Du kommer att tröttna, jag lovar. Att jobba skulle vara semester! ;)