Första barnet BF juni 2016

Känner igen det där, så fort sambon la handen på magen blev det tvärlugnt!

Usch då. Hoppas det går över snart. Och skönt att allt såg bra ut! Hade gärna fått se min lilla en extra gång:-P Väntar också en liten flicka!

Allt går bra här. Kände henne utanpå första gången för 1 v sen och inifrån i måndags..helt magiskt!

Ja, det har varit helt hopplöst hittills, men nu äntligen har Mini gett sig tillkänna med en ordentlig buff på hans hand :)

Annars är det rätt kasst för tillfället, har åkt på nån matförgiftning eller nåt och får inte behålla dryck ens. Som tur var tar ju Mini det den behöver, men det gör ju knappast att den stackars mamman mår bättre. Hoppas verkligen detta släpper snart! Det räckte med illamåendet och kräkningar i de första 14 veckorna, kan jag tycka...

hos mig rör sig lillan massor, men precis som några här nämnde, så fort min man ska känna på magen så är det helt stilla, länge, tills jag lägger min hand på magen igen.

Det är så tråkigt!

Jag försöker få min man att vara lite mer engagerad i att vi ska få barn, men han är lite ointresserad, eller jo han är glad och så, men kan nog inte riktigt relatera till allt det där som pågår.

Då vill man ju verkligen att han ska känna sparkar så han också får lite pappakänsla, just nu känner jag mig rätt ensam i graviditeten.

Men det är väl bara att hålla ut gissar jag, snart kommer väl sparkarna vara svåra att missa :)

Vad skönt att läsa att det finns någon mer som känner likadant! Min sambo är superglad men jag känner mig ändå väldigt ensam i graviditeten.

Vi väntar vårt första barn, kan det vara så att det är så det är helt enkelt, att man känner sig ensam i graviditeten? 

Jag har hela tiden tänkt att det blir bättre när det kommer börja synas, eller de blir bättre efter ultraljudet, eller det blir bättre efter vi får veta könet (kanske lättare att relatera då?)Så har vi dessutom varit mitt inne i en flytt och all stress vad det innebär, så tanken att det säkert blir bättre efter flytten har ju slagit mig med.Men nu är allt det där bakom oss och fortfarande är han mer engagerad i sitt nya grafikkort han köpt till datorn än att vi ska ha barn.

Jag har försökt att smyga in namnförslag och vill gärna bolla lite ideér, vill hitta det rätta namnet för oss, men det slutar med att han bara säger att, "Ja vi kan ju fundera på det" that´s it.

Jag tror att jag är lite besviken på hur situationen är, att min man inte är lika intresserad, tror jag hade förväntat mig en gemensam lycka under graviditeten och att man liksom inte kunde hålla sig från att prata om det, men här är det tyst.... om inte jag pratar förstås, men det har jag nästan slutat med, för man får ju inte så mycket tillbaka.

Urs vad deppigt det blev det här inlägget. Jag hoppas i alla fall att det vänder snart.

 

www.vonlila.se

hej
jag och min  kille väntar vårat första barn den 7/6 är vi beräknade.
är nu i vecka 26 och tankarna kring förlossningen. hur tänker ni kring förlossningen och bedövningar ?

maria

Jag är inte en sån som vill föda "naturligt" utan smärtlindring. Jag vill ha mycket bedövning! Är positiv till epidural.

jag har tänkt att försöka utan smärtlindring och bara använda lustgas och sedan så ska jag ha en smärtlindring som extra om jag inte klarar av smärtan tänkte jag men vet inte riktigt vilken smärtlindring jag vill använda riktigt än

jag har tänkt att försöka utan smärtlindring och bara använda lustgas och sedan så ska jag ha en smärtlindring som extra om jag inte klarar av smärtan tänkte jag men vet inte riktigt vilken smärtlindring jag vill använda riktigt än