Varannan vecka - ytterkläder mm

Behöver du pengarna?
Du inser nog själv att om han behöver låna 200 kr när han inte ens har barnen så har han knappast några hundra över. Även om han velat betala.

Jag klarar mig utan pengarna, det är mer en principsak. Efter utgifter osv har vi ungefär lika mkt över. Jag och min sambo delar inte på inköp till barnen, men självklart mat och hygien till oss alla.

Jag anser att det är en prioriteringsfråga och dålig planering som gör att pengarna alltid är slut hos andre föräldern.

Har fått förslaget från utomstående att de ska ha varsin uppsättning kläder hos var o en av föräldrarna. Men om bra kläder inte prioriteras, då är det barnen som hamnar i kläm. Och jag är inte ute efter att uppnå millimeterrättvisa.

Men nyfiken på hur andra löser det

Vi har varit isär i 3 år och vi sätter in barnbidraget varje månad och tar därifrån när vi handlat inför vinter och dyrare grejer. Man kan inte utsätta barnen för att ha olika jackor o skor hos mamma o pappa.

Du har ju sambo, det gör väldigt stor skillnad att dela alla kostnader eller stå för allt själv.

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Sorry, inte meningen att skicka tre ggr.