Varannan vecka - ytterkläder mm

Jag klarar mig utan pengarna, det är mer en principsak. Efter utgifter osv har vi ungefär lika mkt över. Jag och min sambo delar inte på inköp till barnen, men självklart mat och hygien till oss alla.

Jag anser att det är en prioriteringsfråga och dålig planering som gör att pengarna alltid är slut hos andre föräldern.

Har fått förslaget från utomstående att de ska ha varsin uppsättning kläder hos var o en av föräldrarna. Men om bra kläder inte prioriteras, då är det barnen som hamnar i kläm. Och jag är inte ute efter att uppnå millimeterrättvisa.

Men nyfiken på hur andra löser det

Tack för alla inputs!

Detta med gemensamt konto för barnbidraget vore ju rena drömmen, dock kan jag säga med 98% säkerhet att de pengarna kommer gå till vad som helst i spannet mellan tobak och öl till strumpor till barnen. Så det känns inte som en bra lösning för just oss. Visst skulle vi kunna träffas och utbyta kvitton, men då skulle jag känna mig som en ännu värre kontrollenhet.

Jag tror att vi ska ta detta samtalet om gemensamma inköp hos familjerätten, ska på uppföljning i höst. Så det blir ett bra tillfälle!

Jag har absolut utrymme i ekonomin för att stå för deras kläder, men när jag samtidigt vet att vi efter löpande kostnader har ungefär samma summa kvar att leva på kan jag inte låta bli att undra hur prioriteringarna går. Har levt ensam med barnen på samma summa och det gick bra, även med ett sparande.

Det är ju dock en annan fråga egentligen som handlar om oförmåga att handskas med ekonomin i detta fallet.

Tack alla!

Här levde visst tråden upp igen! Uppdatering är att det har blivit bättre utan ens diskussion om saken. Plötsligt hade barnen overaller och kängor! Asbra ?

Till och med ett frisörbesök gjordes som vi delade på.

Dålig attityd och annat kvarstår fortfarande, men det är ju en historia för sig.

Såg att många undrade om medelinkomst, den är lägre än 18 som visst är rikssnittet, tankefel av mig som utgick ifrån hans yrke när jag uppgav medel. Så det ska vara helt okej från försäkringskassan osv. Poängen var att vi levt på samma pengar, och medan det funkar bra för mig så gjorde det inte det för honom.

Fråga om lån har inte hänt igen, och gör det så tänker jag erbjuda att köpa mat i första hand i så fall!

Nej, eftersom jag inte krävt någonting. Sen blir det ca 18 efter ena barnbidraget samt bostadsbidrag. Var i alla fall det jag fick ut som ensamstående med samma inkomst/år.

Tanken med den här tråden var att lufta lite tankar och höra hur andra gör och tänker. Aldrig levt separerad med barn förut så erfarenheter sitter aldrig fel!