Varannan vecka - ytterkläder mm

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Just den här månaden blir det svårt eftersom du vet att han inte har pengar. Risken är att det bara blir en konflikt av det.

Men jag tycker absolut att du kan ta upp det för diskussion så att ni undviker sånt här framöver. Du kan ju fundera ut ett par varianter och presentera dem för honom.

Du har troligen klart bättre ekonomi än vad han har så du kanske kan erbjuda dig att betala 60% (eller vad som kan vara rimligt)?

Ni kanske kan sätta in pengar på ett gemensamt konto varje månad så tas pengar därifrån till alla gemensamma inköp, det förutsätter givetvis att ni kommer överens om vad som ingår i det och vilken prisnivå ni ska lägga er på.

Om du har bättre ekonomi kanske du kan erbjuda dig att köpa vinterkläderna som är lite dyrare men att ni delar på övrig gemensamma kläder under året.

Ni kan också dela helt lika på alla gemensamma kostnader för barnen.

Har han det bra ekonomiskt ska han givetvis betala sin del.

jag tänker är att OM han har det tufft ekonomiskt så gynnas varken du eller barnen av att han lever med en pressad ekonomi, framförallt inte om det enbart är en principsak för dig och du faktiskt har råd att betala lite mer utan att det sätter några spår i din ekonomi.

Det finns en hel del uträkningar som visar på en skillnad på över en miljon kr för ensamstående föräldrar kontra sammanboende. Eftersom dim partner och du inte har gemensam ekonomi när det gäller barnen kanske skillnaden inte blir riktigt så stor men den är troligen enorm ändå.

Jag har helt okej ekonomi, jag har råd med mat, bostad, kläder och bil (bilen behövs verkligen om man ser till var vi bor) men absolut inte till extravaganta saker som skidresor, semestrar, kläder till mig själv i någon större utsträckning etc. Vissa månader får jag det svårt att gå runt.

Mitt ex kan lätt spara mer pengar på en månad än vad jag kan spara på ett år.

I vårt fall hade hon lätt kunnat betala lite mer procentuellt, inte för min skull utan för barnens. Men det finns inte på kartan. Millimetern är domaren....och det tror jag inte att någon tjänar på egentligen, inte ens hon.

Så fundera på hur er situation ser ut, ställ krav, han ska abaolut göra rätt för sig men ser du att han har det tufft kanske du inte behöver sänka honom för principens sak. Hamnar han riktigt i smeten lär du få betala betydligt mer i framtiden.

Sorry, inte meningen att skicka tre ggr.

Prata med honom, har han råd måste han givetvis ta sitt ansvar han också.

Har barnen dyra hobbies?

Börja med att prata med honom om detta men undvik anklagelser. Föreslå hur ni kan göra men har du det klart bättre (vilket det verkar som) kanske du inte behöver ta med linjalen till samtalet.

Om din uträkning stämmer håller jag med.....men har svårt att se att han skulle få bostadsbidrag om han hade den lönen i kombination med den låga hyran.

Men ser det ut som i ditt exempel borde pengarna räcka, absolut.

Låter som en jättebra idé!

Som sagt, har han råd ska han givetvis stå för sin del av kostnaderna.

Lycka till!

Haha, jag säger ju att jag håller med....om siffrorna stämmer. Men allt kan ju inte stämma, det är glasklart.

Antingen snyggar ts till siffrorna.

Eller så var ts inte så petig och sa på ett ungefär (troligaste alternativet).

Och/eller så fifflar mannen med f-kassan, haha