• Anonym (Lisse)

    "det är väl skönt att få komma hemifrån". Nej!

    Började jobba igen efter nästan två år som föräldraledig och alla, chefer som kollegor, frågar flera gånger i veckan om det inte är skönt att komma hemifrån och få egentid. 
    Är det meningen att man ska känna så? Är det fel att jag inte känner så?
    Jag skulle aldrig vilja vara ifrån mitt barn om jag inte var tvungen, pengar behövs för att leva. Jag längtar hem till mitt barn. Jag älskar att umgås med mitt barn och har ingen önskan om att få slippa honom. 
     
    Men med tanke på hur alla på jobbet pratar så SKA man vilja komma hemifrån, slippa sitt barn och få egentid. 

  • Svar på tråden "det är väl skönt att få komma hemifrån". Nej!
  • Brumma
    skåningentösen skrev 2015-08-25 06:58:23 följande:

    Helt normalt att reagera och känna som du gör...! Men. Skaffa två barn. Då kommer du att förstå vad folk menar. Och troligtvis kommer även du att känna så då. :)


    Jag har två barn ;)
  • Anonym (Mammaledig - NEJ TACK)

    Jag tyckte det var oerhört skönt att komma tillbaka till jobbet, mental stimulans och ordentliga konversationer.
    Älskar mina barn men jag behöver ett ordentligt vuxenliv för att kunna fungera som förälder.

  • Harvester

    Håller med TS, fattar inte hur alla verkar tycka det är skönt att "slippa" sina barn.. Jag har gärna pappan hemma också för att dela lite på ansvaret men jag vill umgås med mitt barn så mkt som möjligt!

    Har jobbat ett tag när pappan var fl (är nu fl igen ett tag) och ser verkligen inte fram emot att börja igen.

    Har ett barn som börjar dagis nu i höst vid ca två års ålder, jag kommer då börja 50% fram till feb men dagarna tar ju slut.. :(

  • detkanskefunkar
    Brumma skrev 2015-08-25 07:22:44 följande:
    Jag förstår TS fullt ut.

    Jag arbetar tex i en bransch där det är MYCKET after work, aktiviteter efter arbetstid, weekendresor med "konferens" (vilket innebär att man diskuterar i några timmar sedan umgås o dricker..).

    Jag väljer bort nästan alla tillfällen eftersom jag vill lägga min lediga tid på mina barn, min familj o mina vänner - inte mina kollegor..

    Jag får en hel del pikar o frågor. Tydligen skall det vara skönt att "komma bort". Roligare att sitta en torsdag efter jobbet o ta några öl än att hämta barnen på förskolan..

    Jag har inga problem med dem som väljer att delta i alla dessa aktiviteter. Det skulle aldrig falla mig in att ifrågasätta dem om varför de väljer detta istället för att vara hemma med familjen. Varför är det då ok att göra tvärtom? Ifrågasätta mina val angående vad jag vill lägga min fritid på?
    Jag håller med! 

    Jag hade lyxen att kunna vara hemma med mina barn väldigt länge, tills min yngsta började första klass. Då började jag jobba hemifrån som telefonintervjuare och kunde oftast (med några tillfälliga undantag) lägga mina arbetstider under de timmar då barnen ändå var i skolan. 

    Detta var något som människor i min omgivning hade (och fortfarande har) många åsikter och tankar kring.  Jag fick många frågor, kommentarer och ibland pikar.
    Det var många i min omgivning som ifrågasatte/ifrågasätter hur jag väljer att leva mitt liv, och det retade/retar mig vansinnigt mycket ibland, eftersom jag faktiskt aldrig ifrågasätter hur de väljer att leva sina trots att jag inte alltid förstår alla val de gör.

    Men jag tror faktiskt att de när allt kommer omkring bara menar väl. Jag tror att de ärligt såg/ser sig själva som "barmhärtiga samariter" som ville/vill ha med mig på både det ena och det andra för att på så vis hjälpa mig att "komma hemifrån", eller "komma ifrån barnen".

    Det är inget fel eller onaturligt med att känna som du gör, ts! Alla är vi olika. 

  • Anonym (singsing)
    sextiotalist skrev 2015-08-24 11:15:45 följande:

    Jag tycker det är tragiskt när man läser här hur (då kvinnor) har sådan separationsångest från sina barn.

    Lever ni genom era barn eller?

    Har ni lika stor separationsångest när det gäller andra personer i ert liv?


  • Anonym (Lisse)
    Penida skrev 2015-08-24 22:47:58 följande:

    Det var du som startade tråden, inte jag. Jag försöker förstå dig och ja, jag är nog alltid lika analyserade och det kommer mycket av mitt jobb som jag trivs med. Jag är ledsen om du tycker det blir för mycket. Fick en känsla först av att du önskade bolla kring detta och inte bara sökte medhåll.

    Du drog in barnets välmående, vad menade du med det? Barnet är, som jag förstår det, hemma med sin pappa?


    Du skrev att barnet har det bra med sin pappa, det tog jag som att du drog in barnets välmående.
  • Dixie
    Anonym (Lisse) skrev 2015-08-24 09:33:34 följande:

    Jag älskar att umgås med mitt barn och har ingen önskan om att få slippa honom. 
     
    Men med tanke på hur alla på jobbet pratar så SKA man vilja komma hemifrån, slippa sitt barn och få egentid. 


    Jag älskar också att umgås med mina barn - men jag uppskattade möjligheten att få gå på toaletten själv, få både fika och lunchrast när jag gick tillbaka till jobbet! 
  • Dixie
    Anonym (Lisse) skrev 2015-08-24 22:22:23 följande:
    Jag håller inte med dem.

    Säger heller inte att dessa personer aldrig vill umgås med sina barn, bara att de hellre är på jobbet än hemma med barnen.
    de flesta personer försöker nog hitta en bra balans - och för de flesta innebär detta att man har flera olika saker i livet som gör en lycklig/glad - det kan vara ens partner, jobb, barn, fritidsintressen etc.

    Jag älskar min man - men jag skulle aldrig vilja spendera varje vaken stund med honom - jag behöver träffa andra människor, få andra upplevelser och på samma sätt är det med mina barn - jag vill vara en bra mamma när jag umgås med barnen och skulle jag bara ägna mitt liv åt barnen och deras behov då hade jag inte varit en bra mamma! 
  • Anonym (Förskollärare)
    sextiotalist skrev 2015-08-24 11:15:45 följande:

    Jag tycker det är tragiskt när man läser här hur (då kvinnor) har sådan separationsångest från sina barn.
    Lever ni genom era barn eller?
    Har ni lika stor separationsångest när det gäller andra personer i ert liv?


    Det blir ju tragiskt även ur barnens synvinkel, eftersom man som förälder måste kunna släppa för att lära barnen att på sikt bli självständiga och trygga vuxna.

    Kan man inte släppa dem när de är små, så lär det ju inte bli enklare av sig självt bara för att barnen blir äldre. Självklart behöver barnen sina föräldrar, men ibland måste man kunna backa och ge barnen lagom stor frihet. Hur mycket man väljer att släppa är inte samma sak som att inte kunna släppa utan att må väldigt dåligt.

    Jag pratar också om de föräldrar som har separationsångest.
  • Anonym (U)

    Äh det är ju nåt man säger för att lindra smärtan av att börja jobba igen.

    Vem fan bryr sig. Nicka instämmande bara o gå vidare i livet.

Svar på tråden "det är väl skönt att få komma hemifrån". Nej!