hurtänktedunu skrev 2016-03-10 12:24:10 följande:
Innan vi skulle skaffa första så ville jag liksom vara klar med min utbildning, ha fast jobb, vara gift, vart tillsammans minst 3 år innan vi skulle försöka och lite sådana saker. Ja körkort skulle mannen skaffa och bil skulle vi ha innan. Ja du ser ju. Mycket krav på mig själv och min situation.
Nu andra gången är det lite samma sak fast ändå inte. Nu ville jag ha hus innan. Lite mindre krav i alla fall men ändå. Krav. Det känns lite dumt. Men nu får det bära eller brista känner jag. För man vet aldrig vad som händer i morgon eller nästa år. Visst lite får man kanske tänka men inte för mycket tror jag. Jag orkar inte fundera om detta blir rätt eller inte. nu är det bara och köra känner jag. haha
Känner så väl igen mig i det du skriver. Så tänkte jag också, och tänker fortfarande så ibland.
Innan vi fick barn var tanken att vi skulle ha flyttat till ett hus, skaffat kombi, vara gifta, utbildade, tillsvidareanställningar, ha en ordentligt sparbuffert, etc, etc. "Kravlistan" var ganska lång.
Något av detta har vi hunnit med. Vi är gifta och hunnit utbilda oss, har heltidsjobb varav en fast anställning och en sparbuffert.
Vi har inte hunnit skaffa hus dock och det är väl detta jag funderar på mest. Samtidigt så tror jag att man måste våga släppa på kontrollen också. Vi har ett fönster på 4-6 år när det för de flesta går bra att skaffa barn och vad jag skulle jag ångra mest när jag blir gammal? Att vi flyttade till det perfekta huset men aldrig fick barn eller att vi fick barn och var tvungna att bo lite trångt ett tag?
Jag vet ju vad svaret skulle bli för mig själv.