Elenic skrev 2016-04-05 09:51:39 följande:
Alltså, jag måste skriva nåt om det här.. Du skrev ju något om att du upplevde att stöket med personalen var störande, och nu när jag reflekterat lite inser jag att jag känner mig lite snuvad på min tredje och sista förlossningsupplevelse.
Jag valde ju DS för att jag har två så bra erfarenheter därifrån. Nu hade vi väl maximal otur, eller tur, med den dagen som Ellis valde att komma på. Vi fick ju åka in på DS på koll när vattnet gick och de såg ju då på CTGn att jag hade regelbunda värkar, även om de var hyfsat svaga. Men iom att min tidigare förlossning gått så fort fick vi vara kvar. Däremot hade de inte alls plats åt oss egentligen. Men då det var fullt överallt annanstans I Sthlm lät de oss vara kvar. I en facebookmammagrupp som jag är med I var det inte samma tur. Den mamman var inne samtidigt som vi men skickades hem då värkarna inte startat. När hon ringde in vid 13 och ville komma in var det fullt I hela Sthlm. Hennes barn föddes I ambulansen 45 minuter senare...
Hur som, jag fick inte alls den upplevelse som jag ville ha och blev också störd av all personal. Om jag summerar tror jag att vi träffade 10-12 olika under de 7 timmar vi var där. När vi ringde på personal (gjorde det två gånger) tog det över 10 minuter innan någon kom. Sista 60-minutrarna minns jag mest som ett töcken av smärta och lustgas (jag gick från 5-10 cm på 45 minuter och sedan krystningen på det). Och här känner jag att med rätt stöd och pepp hade det blivit en HELT annan grej. Nu är jag ändå glad over att jag lyckades föda som jag ville med ingen annan medicinsk inblandning än lustgasen, men jag önskar att jag kunnat vara mer närvarande och mindre "fast i smärtan". Tex så skrek jag under utdrivningen, har jag aldrig gjort förut.. Vet inte varför, men jag ville liksom bort, inte vara där. Och det kan jag vara så ledsen för nu I efterhand...
Jag hade ju också alldeles för många barnmorskor och deras enda fokus var att få ut barnet så fort som möjligt eftersom det var fullt. Hela tiden så sa de att jag skulle gå runt fast jag ville sitta på bollen, när jag var fullt öppen så sa hon till mig att barnet skulle "komma" ner och menade då att jag skulle krysta ut barnet. För mig betyder det att barnet ska rotera i bäckenet och ställa sig mot bäckenbotten, så jag trodde att barnet låg uppe i bäckeningången, detta trots att jag skrivit i förlossningsbrevet att jag var väl förtrogen med förlossningens fysiologi och terminologi... Sedan var det en massa upprepningar av att jag inte fick trycka för mycket för då skulle jag spricka, vilket jag gjorde ändå (grad 2) och då kläcker hon ur sig "oj, var det hjässbjudning, ja, om jag upptäckt det skulle jag ju kunnat hålla emot bättre..." Ursäkta??? Är det inte ditt jobb att känns barnets läge...?
Kände som du att trots lustgasen gjorde det så ont att jag hade svårt att närvara i det som hände och i efterhand är jag lite stött över hur opersonligt och opeppigt det var... Och att bm+studenten inte ens sa hejdå... Tur att undersköterskan var godhjärtad åtminstone...