Marsbebis 2016

Okej, vi kör bf+10 idag, Gaaah! Sambon fick precis skjutsa dottern till gympaträningen vilket brukar vara min grej, men jag bröt ihop ich sa att jag inte orkar träffa någon förens lillebror är ute. Orkar inte med fler frågor om bör han ska komma, som om jag inte själv undrar, Gaaah! Sa att svärfar får skjutsa till skolan imorrn om lillebror inte kommit då, klarar inte av Att träffa alla föräldrar, barn och lärare..

Funderar på att ringa förlossningen själv för att få tid för en koll och ev. Igångsättning idag, kan man göra det!? Alt. Iaf få en hinnsvepning till!?

Psyket börjar bli lite instabilt nu..

Nu är lillebror här :) värkarna blev täta direkt, första värken vid tiotiden ovh vid midnatt kom vi in till Danderyd och ca 3,5h senare var han född. Underbar personal som peppade mig till tusen. 4365g ich 52 cm gobit som vi nu myser med på fl innan vi ska till patienthotellet vid sju.

Tack för allt pepp de senare dagarna, derbydag behövts!!

Usch, jag lider med er som inte får sova!

Min flicka sover bra, nästan för bra (3-6 timmar nattetid!). Jag hinner ju bli orolig när hon sover så länge. Vaknar i lätt panik o måste kolla så att hon andas!

Hon är dock pigg och väldigt alert när hon sen är vaken, så tror inte det är nån fara med de långa sovpassen.

Hon har börjat kräkas så mycket. Jag tycker det är jätteobehagligt. Stora flickan kräktes inte en gång, tror jag, så en kräkbäbis är nåt helt nytt. Är dock nästan säker på att det inte bara är vanliga "efter maten"-kräkningar. En del kommer direkt efter amning, om hon inte rapat. Dessa kan jag ta! Men de andra: stora mängder, blandat med ganska mycket slem och kommer ibland så sent som en dryg timme efter amning. De känns inte ok. Tror hon har åkt på nån förkylning, för hon får också lite svårt att andas ibland, sätter liksom slemmet i halsen o då verkar det som om hon kräks av det. Usch, det är så läskigt!

Svårt att veta också om jag ska amma på minsta signal nu, när hon blir så mätt att hon kräks. Vad säger amningsexperterna?

Hon är 18 dagar nu. Hon har ett väldigt sugbehov som inte blir tillfredsställt av de korta amningarna (Max 10 min per gång). Hon får därför napp efter amning och är nöjd med det. Funderar bara på hur länge man ska ge nappen, när hon går över från att visa sugbehov från förra amningen till hunger inför en ny amning!?

Usch för denna oro! Att ha en liten bäbis som inte är helt frisk är fruktansvärt, vad snabbt de stjäl ens hjärta! Jag är helt förstörd av oro över att nåt ska hända henne!

Vi är kvar på sjukhuset. De har undersökt nedre magmunnen, men ul visade inte riktigt tydliga tecken på förträngning. Den kan vara på väg att växa sig tjockare, men ännu är den inom normalvärdet. Ny undersökning imorgon (onsd) och diskussion med barnkirurgen i Göteborg om ev operation.

Nu sover hon gott och verkar må bra, det var värre i början på kvällen. Då var hon otröstlig och arg/ledsen. Hon får inte behålla många droppar mjölk, så hon är ju vansinnigt hungrig.

Nu ska jag försöka få lite sömn också

Livet rullar på här hemma nu när vår flicka snart är 6 v. Hon växer, sover, äter, bajsar och ler så vackert mot oss. Ute slår grönskan ut. Ni som känner mig nu vet redan vilken tonart inlägget går i; i moll. Mitt i vår lycka och vårlyckan, finns det motsatta. En barndomsvän som hastigt återfallit i cancer, en far som får en stroke, en kusin som tvingad avbryta en graviditet i vecka 20. Allt runt mig tycks så skört, så flyktigt. Och vad händer härnäst?

Nu är vår lilla sötnos opererad. Det har gått bra och hon har fått börja amma lite försiktigt igen. Jag har pumpat under de två dygn hon varit fastande, så hoppas produktionen är ok och kan fortsätta utvecklas med henne!

Hon ska övervakas hela dagen idag och ska väl undersökas något mer också innan vi får veta exakt hur det ser ut/när vi får åka hem. Men hittills ser allt bra ut iaf! Enligt läkarna så blir alla barn friska och slipper följdsjukdomar efter den här operationen. Skönt!

Jag förstår dig precis, Carabellis! Det är såna kontraster mellan liv och död, växtkraft och nedbrytning, sol och is. Egentligen är ju hela livet så, men i visa perioder så känns det extra tufft och hårt. Kanske mest när man känner att man borde vara lycklig till 100%, men så orkar man inte pga det som händer runt om kring.

När man inser hur skört livet är blir man också osäker på hur mycket man ska våga älska, leva och skratta. Vågar jag ta det lilla pyret helt till mitt hjärta eller har jag hen bara till låns? Vågar jag förlora mig i de djupblå ögonen eller ska jag sätta upp mentala murar så mitt hjärta inte blir helt krossat om något händer den lilla? Kan jag skratta trots det hemska som sker runt mig?

Var och en måste såklart hitta sin egen väg, men jag försöker att älska till fullo och se det vackra i nuet.

Hoppas din vän och far klarar sig och att kusinen snart får ett eget litet friskt knyte! Sköt om dig och krama dina fina flickor!

I morgon är lillskruttan redan 6 veckor. Tänk vad tiden går fort när dom väl har kommit ut från magen. Som gravid gick 6 veckor så långsamt. Nu vill man istället bromsa tiden så man får njuta längre av bebistiden. Sen skulle jag vilja att dygnet hade fler timmar hinner ju inget. Alice har väldigt svårt å komma till ro på kvällarna just nu. Då jag skulle vilja ha lite med kvalitetstid med dom stora med t.ex bokläsning. Men funkar inte så bra med en som sjunger opera å det bara är jag som duger på kvällen och man är trött å mindre tålamod då.