Elenic skrev 2016-03-16 08:31:26 följande:
Apropå syskon...
Jag har ju erfarenhet av att redan ha två barn. Dottern hade precis fyllt 3 när lillebror föddes. Hon var stor nog att fatta, men samtidigt liten själv fortfarande. Det var ju inte som att hon tjatat på att få syskon direkt, men hon fattade ju att det var en bebis i magen.
Mina bästa tips är att låta storbarnet fortfarande få komma först i så många lägen som möjligt. H*n är ju van vid det. Och låt bebisen liksom "hänga med" på det storbarnet gör. Så att det inte blir att bebisen kommer och så blir mamma tråkig, man kan inte gå ut och leka längre etc. Det är inte synd om bebisen, den vet ju inget annat.. ;) Och ärligt, barn nr 2 blir faktiskt lite bättre på att roa sig själv än ettan också - marker fortfarande skillnad när de är 9 och 12... Om det går och fungerar för er skulle jag också rekommendera att ha storbarnet hemma från förskolan. Antingen ett tag, tills h*n vill tillbaks igen, eller under hela föräldraledigheten. Men låt storbarnet styra när det är dags för förskola igen. Om det funkar för er dvs. Men jag tror verkligen på att sätta storbarnet i första rummet.
Som någon skrev ovan så är det också toppen att be vänner och släkt att ägna "lagom" med tid åt bebisen och massor med tid åt storbarnet. Om de ger present till bebisen, be dem också tänka på storbarnet. Gratulera dem till att ha blivit storasyskon - det är stort! Ge dem också gärna mer uppgifter hemma, låt dem känna sig viktiga och behövda. Och tveka inte att bekräfta att lillebror/syster faktiskt är ganska jobbig om de tycker det. Jag märkte att om jag t.ex. "klagade" över att lillebror var jobbig och bara ville amma och bli buren osv. så väcktes syskonbeskyddarinstinkten och dottern tog sonens parti och typ försvarade honom. Istället för att det var hon som tyckte att han var dum och tog mammatid.
Stort lycka till med era små och stora och deras helt unika och speciella relation.
Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Min dotter är ju drygt tre år. Försöker att tänka på att hon hela tiden ska komma först och att vi ska göra som vi brukar här hemma. Svårast blir det när lillasyster vill amma vid måltider... Då blir jag sur och stressad och brister... Är tyvärr hemskt känslig för lågt blodsocker och älskar att ha lugn och ro vid bordet, så helt omöjlig ekvation med ammande glufsbebis
Angående förskolan har min dotter redan verbaliserat en önskan om att få gå dit, så idag när det är utflyktsdag och strålande solsken lämnade vi några timmar. Jag hoppas kunna ha henne hemma de dagar som hon är mer ointresserad. Igår bakade vi frökex tillsammans, mycket populärt!
Vad gulligt att din dotter försvarade bebisen. Gissar att sladdisen kommer bli oerhört älskad och väl omhändertagen och få en annan ställning än sina syskon som säkert till fullo kompenserar för bristen på jämnårigt syskon. Alla åldersskillnader har sina förtjänster.
