BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Pratade med min bm tidigare idag. Gillar att hon är så bra och lyssnar. Pratade en lång stund. Förklarade för henne hur jag mår,illamåendet som är tillbaka igen,hur trött jag är och hur fruktansvärt ont jag har så jag inte vet vart jag skall ta vägen. Hon tyckte jag skulle överväga detta med akupunktur igen men det känns inte för något som fungerar för mig och tenns apparat hade det med dottern men kändes inte som det hjälpte. Hon förstod att jag hade fruktansvärt ont och att det var jobbigt. Hon sa att det är ovanligt att man har såhär ont som jag har men finns vissa få kvinnor som drabbas av det. Tyvärr kan man inte göra så mycket,det blir bättre efter förlossningen även om det inte blir helt bra direkt utan tar tid, men då kanske jag kan gå till sjukgymnast och göra övningar och få hjälp mer så. Men hon förstod och tyckte det var hemskt. Sa att ibland har jag ju så ont så jag bara skriker,gråter och typ klämmer sönder min mans hand för det gör så ont. Hon sa att så ont skall jag inte behöva ha och när det är så ont så tyckte hon jag skulle ringa och söka akut till förlossningen,dock kan det inte göra så mycket. Men få en bedömning. Hon vet att det funnits de som blivit inlagda och fått smärtlindring på sjukhus pga smärtor då de inte kunnat gå utan fått sitta i rullstol. Och hon visste även de som haft så ont att det blivit igångsatta men hon visste inte i vilken vecka. Sa att jag försöker göra så lite som möjligt men spelar ingen roll,min man kan inte vara hemma hela tiden heller och jag måste ta hand om min dotter. Mår redan dåligt för att jag inte riktigt kan ta hand om henne och leka som vanligt, känner att jag inte är den mamman som jag vill vara. Bm sa då att min dotter kommer inte ta skadad eller minnas detta och hon förstår inte men hon förstod att det kändes och var jobbigt för mig. Men samtidigt att de skall mycket till för att man skall få igångsättning men är ju ev det. Så hon skulle prata med läkaren jag varit hos om det finns någonting man kan göra, ev remiss för att prata om eller få en bedömning om ev igångsättning längre fram om jag fattade det rätt. Hon skulle ringa läkaren på torsdag och prata och sen höra av sig till mig. Men hon sa flera gånger att hon tyckte synd om mig och att det är ovanligt att ha det såhär hemskt,men sa även flera gånger att får jag så ont på eftermiddag/kväll så skall jag söka akut. Samtidigt vet jag inte vad de kan göra och samtidigt rädd för att bli inlagd,har sjukhusskräck. Tror inte det finns något man kan göra eller de kommer och göra,var bara skönt och prata med henne. Men så jobbigt med denna smärta. Bröt ihop totalt efter jag hade pratat med henne för allt känns bara jobbigt. Som jag sa till min bm så vill jag ju absolut inte att bebisen födds redan,så det är sköt att tappen inte är påverkad och skulle de ske något är jag snart i v 34+0 så de inte stoppar,en liten tröst ifall de sätter igång. Samtidig som jag sa till bm så vill jag ju ha bebis ett tag till i magen eftersom jag vill att den skall vara fullgången 37+0 och få tid på sig och den mår ju bäst i min mage,iallafall ett par veckor till Så vill absolut inte göra något innan det. Samtidigt har jag så ont och varje dag blir det värre. Visst jag har bra förutsättningar att födda tidigare än bf då jag gjorde det med min dotter men ingen garanti. Hon förstod och sa också att de bästa är ju om bebis stannar och det vill jag ju så den är fullgången och jag vill ju helst att de skall sätta igång av sig själv,men som hon sa så skall jag ju mår bra också och orka. Jag skall orka min dotter ändå någorlunda även om de inte är perfekt nu,skall orka en förlossning,sen 2 barn och skall orka med mig själv. Vill inte vara helt slut innan förlossningen ens. Men vi får se vad hon och läkaren säger om det finns något man kan göra. Eller om det bara är att stå ut,så att säga. Mycket tankar och känslor efteråt och så nu. Tung dag,vet inte vad jag skall tänka varken in eller ut. Men får ta en dag i taget och försöka ta mig igenom den bara. Vecka 33+ 2 idag iallafall. Men är ändå ett par långa veckor kvar...

Hej! Har inte varit aktiv i tråden alls dock i början. Men nu börjar jag känna mig lite ensam i detta, trots en man som stöttar och är omtänksam.

Jag är i V36 med 3:e barnet och har ett planerat snitt 21/3 så det är nära nu.

Men, sedan några dagar tillbaka har jag haft en ihållande mensvärk som inte vill släppa, bebis är fixerad, har haft tjockt slem som släppt, dålig i magen och lätt illamående, enorm trötthet.

Var inne på specialistmödravården igår och allt såg bra ut inget som visade att en förlossning var på G, läkaren sa dock att min kropp håller på att förbereda sig. Vill inte att det ska bli akutsnitt, är jätte nojig.

????

Extrem yrsel idag! Hmmmmmm... Bm kl 10:30 tur nog!

Hej på er! Det var längesen jag var aktiv, ett par månader sen typ. Min mobil gick sönder samtidigt om fl krånglade via datorn. Men nu är mobilen lagad!

Jag har inte hängt med alls i tråden. Är det någon mer än Natalina (minns inte hennes nick, något med baby? Snowybaby kanske?) som fått sin bebis?

Här går det trögt trycker jag. V36 med tredje barnet och jag mår fortfarande illa så att jag behöver äta lergigan. Det har varit otroligt jobbigt och det satte sig på psyket. Nämnde för bm att jag hade svårt för att glädjas och känna samma anknytning till bebisen som jag gjorde med de andra två. Så hon såg till att jag fick ett extra ultraljud. Det kunde hjälpa om vi fick se bebisen igen. Så det var vi iväg på för ett par veckor sen. Vi fick verkligen se allt i detalj, t.o.m håret på huvudet <3 det har faktiskt hjälpt och det gav mig styrkan att klara av de sista veckorna Fick foglossning också och fick ut på försäkringen. Det köpte jag lite nytt till bebisens garderob för :-P har börjat tvätta små kläder men är långt ifrån klar och har inte påbörjat bb-väskan än. Men det hinns!

Jag ska gå tillbaka i tråden och uppdatera mig lite. Har sett nu lite snabbt att det är endel som har besvär :-/ heja på, vi är snart i mål!

Nu har jag gråtit hysteriskt. Men börjat lugna ner mg nu efter att ha läst hur skyddad bebisen är i magen ändå. Jag snubblade och ramlade framstupa här hemma rakt på golvet. Knät och händerna tog nog största smällen men kände att magen var i golvet också. Hann inte parera fallet alls. Så nu ligger jag på rygg i soffan och lugnar ned mig. Känner tydliga rörelser och sparkar, har inga direkta sammandragningar så tror inte det är någon fara. Men hjälp vad rädd jag blev. Och är fortfarande skärrad och lite orolig. Men känner jag mig öm i magen eller får blödning eller liknande åker jag in direkt såklart.

Men oj, så du kände av att du bajsade?? Har inte hört någon säga det förut att de faktiskt MÄRKTE det liksom :p ja nej blä, det känns lite VÄL intimt och ödmjukande:p

Jag sover faktiskt bra, men känner det i höfterna mer och mer varje morgon, går inte att hitta bra ställningar i en vanlig säng just nu, skulle haft en massa kuddar och täcken att ligga på kanske! Snart över! 12 dagar kvar här, men det kan fort bli mycket mer än så .. :)

1, att det inte blir som man tänkt.

2, tacksam över den otroliga vård vi har som gör att majoriteten av förlossningarna resulterar i friska bebisar och mödrar.

Jag är piggare idag (tack och lov). Jag somnar inte heller för en runt 03:00 tiden och sedan vaknar jag därefter för toa besök, vändning i sängen, barn, snorig, törstig etc etc. Inatt hade jag sådan mensvärk att jag fick ta två alvedon, då kunde jag somna. Idag, alldeles nyss faktiskt upptäcker jag att en stor bit av slemproppen lossnat och mensvärken är mer tilltalande idag, dock inga distinkta värkar som kommer regelbundet. Är lite villrådig och vet inte om jag ska ringa förlossningen. Jag har som sagt ett planerat snitt 21/3 men tänk om det nu är på G då vore det bekvämt att få akut snitt innan värkarbetet startar. hhmm????

Fina saker:) Jag har packat ganska mycket i klädväg två uppsättningar i strl 50 och en i 56, och lite extra bodys och en pyjamas.( Tunn mössa att ha inne och en tjockare till hemresan. )Tänker mest ifall bebis spyr eller bajsar igenom så har jag extra att byta med. Jag tänker åka hem så fort jag får. Har dock bakterie i urinen och då ska det behandlas efter vad jag fattat men ska kolla med BM imorgon om det innebär att jag måste stanna längre.