Inlägg från: Saltig |Visa alla inlägg
  • Saltig

    BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

    safiia skrev 2016-03-14 09:40:50 följande:

    Jag har börjat fundera en del kring föräldraskapet. Detta är ju vårt första barn. Jag skulle vilja att pappan är lika stor del av babyns liv som jag är, att det inte bara är "jag som duger". Många bekanta och kompisar har blivit hel fast i sina barn och kan inte lämna dem med pappan (frivilligt eller ej det vet jag inte). Det vill barnets pappa också, förstås kan han ju inte amma men jag har tänkt pumpa också och förhoppningsvis är hon ok med att även dricka från flaska. Och han kommer att vara på jobb dagtid. Har själv alltid varit pappas flicka (även om det nog uppstått senare och inte då jag var nyfödd) och vill att våra barn ska ha en lika bra relation till sin pappa som till mig. Och jag kommer att behöva min egen tid för att inte bli galen och också komma iväg och träna några gånger i veckan.

    Är det någon som lyckats med det eller har tips på hur vi lyckas med detta? Eller är det bara att acceptera att leva i en babybubbla ett år framöver :\... Hur har ni gjort?

    Beror förstås en hel del på hurdan babyn är. Det inser jag nog.


    Vi har inte haft problem att dela på föräldraskapet trots amning. Jag tog matningen och ibland tog han blöjbyten på vardagsnätterna beroende på hur jobbig dagen varit. Under vardagarna så tog jag nästan alla nätterna och han kvällarna. Helgerna turades vi om gällande sovmorgon och natten. Jag ammade ju varje natt men han tog blöjorna och annat som behövde göras under sin natt.

    Min man ville alltid ta bebisen när han kom hem från jobbet. De hade rutin att ta en tupplur tillsammans och sen när hon vaknade så gick de upp och bara gosade, bytte blöja etc. Då fick jag tid för mig själv.

    Vår dotter har aldrig varit mammig eller pappig utan båda dög oavsett situation men det är oxå olika för alla. Vissa barn blir extremt mammiga eller pappiga.

    Det gäller att låta pappan bli delaktig. Att de umgås tillsammans. Bara för att man ammar betyder inte att pappan inte kan göra det andra som hör till. Tror att många mammor kanske tar barnet mer utan låta pappan göra saker då man tror att man känner barnet bäst. Jag minns att jag tyckte att min man gjorde saker "fel" som tex hur han tröstade dottern (höll barnet annorlunda än jag och sjöng en konstig sång ) men jag blundade för det eftersom de skapade en rutin som passade dem två. Och det blev jättebra! Jag har aldrig tagit barnet ifrån pappan när han haft henne och hon varit ledsen eller något. Om barnet var hungrig var ju en annan sak. Då matade jag och gav barnet tillbaka.

    Första tiden lever man i en bubbla, vi var trötta och skittråkiga men efter några månader så blev det bättre. Då hade vi kommit in i rutinerna.
  • Saltig

    Glömde skriva att vi gav ersättning oxå. Vår dotter tog både bröstet och flaskan utan problem. Min mjölk var inte mättande och sinade efter 3 månader. Samma med första barnet. Sinade helt trots helamning efter 3 månader. Räknar med att amma men gör ingen stor grej av det. Tänker ha ersättning oxå.

  • Saltig

    Ni som inte jobbar längre, vad gör ni på dagarna och nätterna (ni som inte kan sova)?

    Jag har ju fått graviditetspenning sen början av februari. Mådde helt ok och längtade att småhusmarknaden hemma, gå på korta promenader osv men sen fick jag ju den förbannade influensan näst sista dagen på jobbet som gjorde mig mer eller mindre sängliggande i fyra veckor. Efter det har jag inte orkat mycket alls, är fortfarande sjuk. Ont i fogarna, tungt att andas, känner mig så tung, kan inte sova på nätterna så då blir man ju helt off på dagen. Sover sen kanske max tio minuter på dagen. Sömn finns inte.

    Försöker plocka och städa lite men efter en kort stund är jag helt slut.

    När barnen kommer från skolan så försöker och vill jag göra enkla saker med dem men jag är helt slut. Att hämta yngsta från skolan är en pärs. Att sätta sig i bilen är en jobbig grej. Magen är i vägen och trycker och det är väldigt obekvämt.

    Har gått och fikat med kompis men jag är helt död efter en timme och vill hem och då går man som en pingvin och efter några steg så blir jag helt andfådd. Då hela grejen är en jäkla procedur. Vi behöver saker från Ikea men bara tanken hur min kropp funkar så blir det inte av. Hjärnan vill så mycket men kroppen säger nej.

    På dagarna och nätterna tittar jag mycket på tv och film, gör korsord, Facebookar, (så här aktiv har jag aldrig varit på Facebook ), googlar, är på familjeliv men nu är allt skittråkigt. Jag vill fixa hemma med inredning, städa mera, gå på promenad, SOVA, handla det sista som jag saknar, gå och fika, måla tavlor ( det är helt omöjligt nu med magen, ryggen och foglossningen), vara pigg, vara aktiv. Nu sitter/ligger man bara och väntar ut tiden, Blä!

    Vad gör ni?

  • Saltig

    Småhusmarknaden jäkla autocorrect. Jag menade små fixa hemma. Att skriva på mobilen med svullna fingrar är ju inte lätt direkt

  • Saltig
    Erese skrev 2016-03-16 15:58:39 följande:

    CissiJissi- Det är inte första gången heller. Blir så trött på det. Tänk om det suttit en ung osäker tjej i min stol istället för mig, hon hade blivit knäckt för en läkare vet ju. Men jag vart förbannad, dock som alltid i efterhand, är den som behöver smälta all info och suga på karamellen ett tag innan jag vet mer exakt vad och hur jag upplevde en situation.

    Trist är det i alla fall.


    Nä vilka hemska läkare! Du ser ju helt normal ut. Förstår inte gällande övervikten, vilken övervikt?!

    Man ska vara så försiktig när gäller personer som har/haft ätstörningar. Minsta lilla omedveten/medveten kommentar kan trigga igång det igen. Min bästa vän hade bulimi, blev frisk för att sedan få återfall då någon påpekade något på hennes kropp.

    Sen ska man väl inte stirra sig blind på siffror utan mer på hur man mår, hur värdena ser ut osv.

    Vill föda nu. Inga symtom längre att det skulle vara på g.... . Nåja några veckor till. Börjar samla på mycket vätska nu som syns i benen, armarna, ansiktet och fingrarna.
  • Saltig

    Den här eviga väntan, tyngden och alla krämpor verkar ta musten ur oss alla.

    Nu är min dotter sjuk igen i feber och jag känner mig hängig. Varför nu?

    Vet att de flesta höggravida vill bara få ut bebisen. Hoppas min bebis kommer nästa vecka. Vill gå fulla 38 veckor åtminstone som blir på tisdag. Sen ska bebin ut!

    Kämpa på alla ni som tappat orken, lusten. Bebisen kommer ut för eller senare.

    Mina andra två kom båda i vecka 39+4. Så nästan fulla 40 veckor.

    Ni dom har barn sen innan, när kom era barn?

  • Saltig

    Nystjärna- jag blev igångsatt pga foglossning med mitt andra barn. Hade så ont att jag inte ens kunde gå. Att vända sig i sängen var omöjligt. Jag blev inte igångsatt förrän 39+4. De vägrade tidigare och det var pga att det fanns en lucka i schemat.

    Jag kan tänka mig hur du mår och det är verkligen inte bra att du behöver känna dig ledsen, uppgiven och ha smärtor.

    Det är konstigt att de inte tänker på att en jobbig tid med mycket smärta, uppgivenhet, ledsamhet kan faktiskt starta en depression då man är redan känslig under graviditeten. Och det är inte så bra så här nära förlossningen. Påpeka det till bm och be om få prata med kurator omgående. Det kan hjälpa dig att få igenom en igångsättning och/eller hjälpa dig att orka tiden ut.

    Jag går och pratar i förebyggande syfte nu (gjorde även med mitt andra) då jag fick en väldigt allvarlig depression efter min första förlossning.

    Jag tycker att det är konstigt att de inte tar dig på allvar!

    Styrkekramar

  • Saltig
    pomperiposa skrev 2016-03-21 14:51:00 följande:

    Hej alla, min lilla flicka hade inte tålamod att vänta utan kom 3 veckor innan bf, hon mår bra och är bedårande. Verkligen gos-gos. Jag ska inte gnälla över jobbig förlossning för det gick ganska fort när de elaka värkarna kom men ingen smärtlindring hanns med och gubben hann inte vara med, fy så ensam jag kände mig.. Nu är allt frid o fröjd, hon är så fiin <3


    stort grattis!!! vad mysigt!
    vi hade samma bf, om jag kommer ihåg rätt. Hoppas min behagar sig komma senast bf. 14 dagar kvar.
    Erese skrev 2016-03-20 23:24:32 följande:

    Nu säger jag godnatt! Imorgon har vi vår bebis :D pirrigt!


    Oh, vad härligt och spännande.

    En fråga till er alla, har ni köpt andningslarm?

  • Saltig
    Pauliina skrev 2016-03-23 17:03:10 följande:

    Har inte varit inne på ett par dagar. Magsjukan gick över rätt fort men i måndags gick min pappa bort så har varit rätt disträ.

    Idag hade jag besök hos BM som visade något högre blodtryck och +3 i urinet. Inget hon trodde va allvarligt (sjukt). Ska tillbaka efter påsken och se om de är samma. Annars mådde bebis bra och jag är nu sjuk i förkylning. Men bakning pågår för fullt här hemma (fyller år imorgon).

    Ha en bra vecka tjejer!


    Beklagar sorgen vad hemskt.

    Det är bra att de håller koll på dina prover. Om du känner några (minsta lilla) symtom så måste du åka in.

    Stackars dig som fått en förkylning på allt detta oxå.

    Grattis i förskott. Hoppas du får en fin dag trots sorgen efter din pappa, förkylning och dina graviditetskrämpor.

    Styrkekramar
  • Saltig

    Fint väder, påsk och jag ligger som strandad val i soffan. ont i benen, fogarna, förvärkar. Vill ut och promenader men orkar inte.

    Snälla bebis, kom ut!

    Glad påsk och njut av det underbara vädret.



    Kanske blir det några påskbebisar i helgen.

Svar på tråden BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)