BF Mars/April 2016 - för oss som vill prata här på FL! :)

Hej allihopa. Idag har jag varit på besök hos sjukgymnasten. Har ganska blandade känslor efter det besöket kan jag säga. Det var väldigt skönt och få komma dit igen och få prata lite. Berättade om att smärtan är värre och att bäckensmärtorna har kommit mer, sen sist då det nästan bara var ryggen. Vilket var väntat tyvärr att de skulle bli värre. Tyvärr har jag ju inte direkt kunnat göra mina övningar då jag haft ont och en del av de kan jag inte göra pga smärta. Men vi kom fram till några enstaka övningar som jag kan göra och göra så många jag orkar/ klarar av. Sen pratade vi om vad som vore bäst för mig, hon förstod mig pliktkänsla mot jobbet och så, men som hon sa så för min fysiska hälsa så vore det bästa om jag kunde gå hem ifrån jobbet redan nu. Eftersom jag har ett ganska tungt jobb och lång dagar och redan har så ont som jag har och är bara i vecka 27. Har ju ett par veckor kvar,där jag kommer bli större och bebis väga mer. Känner mig ju redan stor och lite otymplig. Så lär ju tyvärr bli ännu värre ju större jag blir och ju längre jag går, liksom inte kommit in eller förbi vecka 30 som hon sa. Men som hon sa de är svårt och bara jag som kan känna efter och avgöra hur jag vill göra, men för min egen skulle borde jag sjukskriva mig. Sen blev det att jag fick med mig 2 st kryckor hem,vilket jag var rädd för och absolut egentligen inte ville. Men kände när jag provade att de avlastade mycket att få använda kryckorna. Sen klart går jag mycket och så ändå,så kommer jag ju få ont ändå men hade nog varit ännu värre om jag inte haft det. Men känner mig ledsen och besviken på mig själv att jag pressade mig själv så långt så det blev såhär :( Samtidigt som jag är stolt över hur mycket jag kämpat och hållit ut och jobbat så pass länge som jag har. 

Men det kändes lite och ringa mig chef,men hon har alltid varit bra men kändes ändå lite nervös då de redan fattas en del folk på jobbet. Men hon tog det jättebra och förstod och sa att jag skall inte ha dåligt samvete eller något sådant eller tänka på jobbet,de vikgtagste är mig själv och min hälsa och bebisens just nu. Så kändes så skönt och bra. Sen kommer jag jobba mitt sista pass imorgon, för ville inte ställa till de inför helgen utan ändå ställa upp en sista gång och så. Vilket chefen var tacksam för. 

Så allting känns ändå väldigt skönt och bra och känns som detta var det bästa och klokaste beslutet för mig och bebis. Så nu skall jag försöka landa i detta lite och själv acceptera och känna att de är bra och helt okej, men inte riktigt där än. Känner mig lite för plikttrogen och så. Men tror detta var det bästa. 

Vill tacka er alla för ert stöd i allt detta och för era goda råd. Nu skall jag försöka vila lite och bara ta det lugnt. Hoppas ni alla får en riktigt bra dag. Kramar

Känner igen mig det här med jobb. Jobbar ju på småbarnsav. på en förskola. Har foglossning som blir bara värre. Idag knäppte det till rejält (så även hördes) i mittenfogen och gjorde rejält ont. Kunde knappt gå efter.

Har redan gått ner i tid med 25% (började igår) men arbetsuppgifter är detsamma. Kan/vill tyvärr inte be mina kollegor ta fler lyft, plock, aktiviteter och rutiner som vi har då vi redan är underbemannade gällande barngruppsstorleken och jag får inte så mycket stöd av kollegorna heller pga det. Så jag gör mycket ändå.

Blir lätt andfådd oxå. Tappar liksom luften och måste stå still och andas djupt några gånger. Inte lätt att hänga med småbarnen i deras tempo och vi ska inte tala om påklädning nu under vintertiden. Två till tre barn går bra men sen är man ju helt slut och på det ska man klä på sig själv alla lager med kläder då är man ju död.

Är i vecka 29 nu och är rätt stor. Gått upp redan 15 kg. Mycket vatten i benen. Inget hjälper trots stödstrumpor. Ska på lymfmassage om två veckor för att få bort lite vätska. Gör själv massage på benen på kvällarna.

Vill så gärna jobba då jag älskar mitt jobb som förskollärare men kroppen är ju bara blä just nu. Sover max 4 timmar då det gör ont att vända sig och ibland har jag ont i magen (högt upp). Tarmarna tar väl stryk av bebisen då den trycker och håller på. Kuddar överallt för att stötta benen, fogarna och magen. Maken sa att det är ett jäkla bygge jag har runt om mig varje natt som måste byggas om vid varje ställningsbyte.

Tänkte orka jobba fram till februari och hoppas på att grav.penningen går igenom om inte så får de f-n sjukskriva mig.

Oj vad långt klagobrev......

Nåja, skönt och skriva av sig iallafall. Äntligen helg och vila....typ. Är ensam hela helgen hemma med mina stora som är rätt självgående men det bråkar med varandra HELA tiden....

Rätt skönt att säga att barnverkstan stängs efter den här lilla tösen är född.

Pauliina, jag får också sådär ibland när jag "anstränger" mig för mycket (och ibland händer det närsom) var på Ica här om dagen i kassan och fick riktigt ont, skrek till en svordom, fick sätta mig ner och skämmas ;) var inte alls redo på det.

Men jag vet inte hur mycket som är normalt? Jag tänkte höra med min bm bästa gång (på torsdag) får se vad hon säger...

Någon annan som känner igen sig med smärta i underlivet? Inte sidorna/foglossning utan mer i hålet, host. Får riktigt ont ibland och måste antingen sätta mig ner eller sätta handen emot för att hålla igen?? Hm.

Hej, hittade den här tråden först nu och hoppar gärna in här.. Gick in i vecka 30 igår.. Vi väntar en liten lillebror till storasyster som är 6år, kommer vara 6 1/2 när lillebror kommer..

Gjorde glykosbelastning i fredags, hade 4.6 i fastevärde och 2 timmar efter sockervattnet hade jag 7.5 och hon sa att det är bra värden :) vilka är gränserna för diabetes ?

Måste bara berätta! Jag har varit ledig från jobbet i tre veckor nu och börjar jobba imorgon igen. Jag har varit sååå orolig inför att jobba (jobbar på en småbarnsavdelning på f-skola) eftersom jag fått sammandragningar som jag tycker gör ont ibland av minsta lilla ansträngning (ska prata med bm på tis om det), har även oroat mig för att min ansökan om graviditetspenning inte ska bli godkänd, men så kom jag hem och kollade posten idag (eftersom vi varit borta i 3 veckor) och där låg brevet från f-kassan och jag är beviljad hel graviditetspenning från och med 1 februari! Sååå glad! :D så nu kanske nog stå ut den sista tiden om jag måste!