varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Hittade den här texten på SCB:

Idag är genomsnittsåldern vid barnafödande 30,8 år. Den genomsnittliga förstagångsmamman är nästan 29 år. De är alltså klart äldre än 1970?talets barnaföderskor. Men jämfört med de som fick barn på 1700? och 1800?talet är dagens barnaföderskor faktiskt yngre. Som äldst var barnaföderskorna runt 1860 med drygt 32 år i genomsnitt. Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700?, 1800? och i början av 1900?talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800?talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27?28 år.

I Stockholm är den betydligt högre än 29 år.

Sedan finns det ju andra komplikationer än "bara" DS...

ki.se/nyheter/aldre-forstfoderskor-risk-redan-fore-35

Som sagt - jag tror samhället skulle tjäna på om åldern kom ned några år.

Bara så nyfiken. varför skaffar så många barn så sent?

Rent biologiskt är kroppen i bäst "skick" att bli förälder runt 20-27. Ni vet minimera risken för barn med sjukdomar.

Men det jag undrar allra mest, hur ska era barn ha möjlighet till avlastning till sina barn när mormor morfar/farmor farfar är så gamla o inte orkar. O jag menar ju inte bara i ren avlastning och goda förutsättningar för föräldrarna med stöd i sin föräldraroll. Utan även en sund och fin relation med pigga mor- och far föräldrar.

Är tanken att era barn ska "köpa" den tjänsten i form av barnvakt?

Låter kanske något provocerande nu. Men jag är så nyfiken.. För enligt min beräkning blir så här, första barnet 30, nästa barn 32. föräldrarna 50-52 år när barnen är tjugo (inget konstigt) barnen satsar på studier/karriär, buffrar pengar, resor.. Ja ni vet. Dvs. de skaffar barn runt 30, föräldrar åldern 60-62, i bästa fall. Då är man iof ganska så pigg i bästa fall... (håller tummarna) men redan tio år senare är det liksom sjuttioåringar vi pratar om...

Alla har självklart sina fulla rätt att göra som de vill. precis som jag har mina åsikter.

Jag var/är ung mamma. Jag har inte rest, pluggat under tiden. Jag är drygt 40 när barnen är 20. Och jag kan då resa och göra min karriär. Utan att ta det från mina barn. Förstår ni vad jag menar? Jag har världens efterätt sen. Jag och barnen kommer att kunna uppleva så mycket tillsammans och jag är en pigg farmor då!

Jag är ju med mina 40 år kanske tillräckligt gammal för att legitimt få kritisera samhällstrenden?

Jag vet inte riktigt hur det är nu för tiden med skapade trådar om än det ena, än det andra. Förut tyckte jag i vart fall att det var väldigt många som skapade trådar i stil med "hur kan man skaffa barn när man ännu inte skaffat sig ett ordentligt jobb?" (Underförstått att ALLA måste läsa 4 år på högskola och gjort karriär)

Men strunt samma. Somliga undrar varför vissa inkl mig själv ser ett problem med äldre föräldrar. Jag ser i huvudsak två problem.

1) Det slukar resurser från samhället (tester och komplikationer)

2) Medicinskt är det inte riktigt schyst mot barnen

3) Kommande barnbarn får kanske aldrig uppleva farfar/farmor, morfar/mormor.

Vad gäller DS exempelvis väljer ju landstinget av naturliga skäl att lägga sitt krut på att utreda de äldre mödrarna. Det i sin tur slukar resurser från de yngre. Som någon skrev är ju också vanligare att barn som föds med DS görs av yngre mammor. Ingen vågad gissning är ju att man inte kontrollerar dem lika noggrant som man annars hade kunnat göra om man allokerat resurserna annorlunda.

Den bistra sanningen är ju att det inte finns pengar till allt.