sextiotalist

Äldre 17 Apr 06:21

396 svar

varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Rent historiskt (1700- och framåt) så är vi inte extremt sena. Men det fanns en tid efter 1950 och fram till 70-talet då man födde barn tidigt och det verkar ha blivit norm för en del.

Själv är jag uppvuxen i en släkt (mammas sida) där det normala varit att barnen kom efter 30.

Själv skulle jag varit omogen och en rätt usel förälder om jag hade skaffat barn före 30.

Det var mellan 20 och 30 som jag mognade till och blev vuxen. Barn fanns inte på världskartan innan jag blev oplanerat gravid och då med rätt man. Jag var 35+ och i samma ålder som dr flesta av mins vänner fick barn

sextiotalist

Äldre 17 Apr 10:56

#44

Natulcien skrev 2015-04-17 10:49:16 följande:

Ja, du ser frågan ur ditt perspektiv såklart.

Jag och min sambo har också klarat alla situationer helt själva, fast helt problemfritt. Vi har inga som helst svårigheter med vårt vardagspussel, allt flyter på och funkar fint. Vi har inte ens haft behov av barnvakt på flera år. Och vi har en jättefin relation till alla mor- och farföräldrar.

Så ur mitt perspektiv blir hela trådstarten lite konstig. Och utifrån din beskrivning så låter det ju inte som om det var så bra att skaffa barn tidigt då, om ni har haft det så jobbigt?

Det verkar som att ju yngre folk är när de skaffar barn, desto större behov av avlastning. Det resonemanget som jag möter på det här forumet (företrädesvist yngre föräldrar) har jag inte mött bland mina jämnåriga vänner. Däremot har jag träffat kolleger som har barnbarn med unga föräldrar har höga krav på att vara barnvakt.
Så utifrån min erfarenhet (som är just min erfarenhet), äldre föräldrar = mindre behov av avlastning, yngre föräldrar = stort behov av avlastning (ja, jag har vänner med 4-5 barn)

sextiotalist

Äldre 17 Apr 11:07

#47

Natulcien skrev 2015-04-17 11:04:15 följande:

Ja, det är min erfarenhet också. Behovet av avlastning verkar oändligt mycket större bland unga föräldrar. Många unga verkar väldigt trötta?

Men visst, jag och sambon hade ju hunnit jobba heltid i 16-17 år vardera när vi fick barn, vilket innebar att via hade bra jobb, bra ekonomi och möjlighet för oss båda att trappa ner och jobba deltid och ändå ha gott om pengar.

Unga är ju mitt i karriären, vilket ofta innebär långa dagar på förskola för deras barn och mycket bortlämnande till barnvakter. Det har ju vår son sluppit.

Just detta med trötthet, jag är alltså en äldre förälder och har aldrig upplevt den trötthet som många yngre tycks göra. Men jag var också tröttare när jag var mellan 20 och 30 (utan barn).
Min "piggaste" ålder har nog varit från 30 och framåt, känner mig inte heller som 50+are speciellt trött.

sextiotalist

Äldre 17 Apr 11:32

#50

Pescetarian skrev 2015-04-17 11:26:59 följande:

Förmodligen för att folk vill hinna göra ALLT under ett liv; studera, resa, klättra på karriärsstegen, leva singelliv, hitta Mr. Right, köpa hus, vara barnfria ett tag, gifta sig, stadga förhållande och ekonomi, resa tillsammans - sedan skaffa barn!

Och de som gjort "allt" har ju också mest förutsättningar att få hållbara förhållande. Det finns det ju statistik på, att de som träffas när de är lite äldre håller ihop sina förhållande i högre utsträckning än de som träffades som yngre.

Men var är det för fel att vänta med att skaffa barn tills man träffat den rätta, har ett stabilt förhållande, ha en stabil ekonomi och få en del upplevelser tillsammans innan man skaffar barn?
Det är ju rätt vettigt egentligen eller hur?
Att studera utan barn är också rätt smart, jag unnar alla ett rikt studentliv, att känna sig säker i sin anställning är inte heller helt fel.
Dvs mycket det du skriver tycker jag är vettigt att man har gjort innan man skaffar barn. Då är man mer redo att varva ner.

sextiotalist

Äldre 17 Apr 11:44

#55

Pescetarian skrev 2015-04-17 11:41:58 följande:

Vart skrev jag att det var fel?

Kanske inte, men, jag kanske misstolkade eller läste med fel glasögon, läste in lite sarkasm i detta. Förlåt

sextiotalist

Äldre 17 Apr 11:57

#57

Valkyria75 skrev 2015-04-17 11:48:55 följande:

Nej, absolut inte naiv :) utan jag menade ju just det, ni valde att skaffa barn vid 25. Dvs i det tidsperspektiv som ts tycker är lämpligt.
Vad jag menade är att de flesta som skaffar barn vid 35 har förmodligen inte varit tillsammans i 20 år, dvs inte 'haft chansen' att skaffa barn tidigt.
Oj, vad det blev virrigt... men förstår du vad jag försöker säga? :)

Min sambo träffade jag när jag var 30+. Den mannen jag var tillsammans med i "rätt ålder" är jag så glad att jag inte fick några barn med. Jag kan bara tänka mig två av alla mina ex som skulle kunna vara bra (i mina ögon då) pappakandidater.
Man måste kyssa många grodor ibland för att hitta sin prins.

Min bror träffade inte sin prinsessa förrän han passerat 40 så han är numera, snart 50, småbarnspappa och det har fungerat utmärkt.
Tack vare deras väldigt stabila ekonomi, så har de ett billigt boende, råd att dra ut länge på FL (delar helt lika), passa på att resa tillsammans och var och en för sig. Dessutom råkar även morfar vara pensionär, så han har tid att låna sina barnbarn då och då (inget de förväntar sig heller), men mormor hinner inte, då hon fortfarande arbetar.
De har även klarat av resor innan barn

sextiotalist

Äldre 17 Apr 12:19

#62

Onix skrev 2015-04-17 12:13:35 följande:

Jag förstår inte resonemanget att man vill göra massor med saker innan man skaffar barn. Jag är 21 år nu med en dotter på några månader. Efter min mammaledighet ska jag söka in på högskola, tro det eller ej men det går att göra karriär trots barn. I vinter har jag och min partner en utlandsresa bokat med familjen. Trilla inte av stolen nu, men det går att resa med barn också. Vi sitter dagligen och håller utkik på när "vårt" hus ska dyka upp. Men vi kanske är dåliga föräldrar som inte hann skaffa en nyrenoverad tvåplansvilla innan bebisens ankomst? OCH HÅLL I ER NU, vi har en inkomst på 45000 netto trots att vi är båda unga föräldrar.

Vi hade ingen anledning att vänta med barn. Älskar vårt liv, vi har så mycket möjligheter + en bebis som är ljuset i våra liv. Vi kan inte få det bättre.

Du behöver inte förstå. Jag skulle göra exakt samma val, även med facit i hand. När jag var 21 så fanns inte ens barn i min skalle.
Jag ångrar inte en dag av mitt (barnlösa) studentliv och kan lugnt säga att det var den bästa tiden i mitt liv.
Det är ingen som säger att man inte kan resa med barn, eller göra karriär eller studera.
Men vi kanske är en del som ville uppleva barnlösa livet, vi kanske inte ens ville ha barn.
Du måste förstå att för alla är inte barn och familjeliv prio ett när man är 20

sextiotalist

Äldre 17 Apr 12:52

#67

gbgumman skrev 2015-04-17 12:38:16 följande:

För mig var det jätte viktigt att inte bli allt för gammal mamma. Ville ge min mamma chans att bli en aktiv mormor. Barn betyder så mycket för henne. Bestämde mig för att göra allt för att inte va äldre än 30 år när sista barnet föds. Det gick. Fick barn vid 26 och 30. Mormor har få va så mycket mormor hon själv velat och nu är barnen 8 och 11 år. De har fått mycket mormortid och kommer minnas henne som en härlig människa och inte bara gammal och trött.

Jag hann studera 5 år och ha ett år utomlands innan jag fick jobb. Men hann inte jobba mer än 1,5 år. Inget som känns jobbigt. Jobba kommer jag få göra tillräckligt mycket än då. .

Den äldre generationen är samtliga över 80 och nu börjar åldern ta ut dun rätt. Men inte för alla. Så gammal och trött. Vid 80-85 kanske det börjar närma

sextiotalist

Äldre 17 Apr 13:07

#70

Onix skrev 2015-04-17 13:03:48 följande:

Vad är det med studentlivet du inte skulle kunnat gjort sen du fick barn? Nu när jag är 21 år följer jag ofta med mina jämnåriga vänner utan barn på deras aktiviteter. Funkar super. Känner inte jag missat nått utan istället att jag fått upplevt så mycket mer.

Massor, jag var väldigt engagerad periodvis. Dvs jag tillhörde de som anordnade de olika arren. Inte bara gick på dom.
Dvs jag studerade eller var på kårhuset med något arr.

sextiotalist

Äldre 17 Apr 13:20

#75

pgw skrev 2015-04-17 13:16:06 följande:

Studera hela dagen, sköta förtroendeuppdrag på kvällarna. Festa hela natten var och varannan helg. Åka på resor. Ett aktivt studieliv innebar för mig att man var igång från morgon till kväll, skapade kontakter med människor av alla de slag, lärde sig massor om allt från studentpolitik och föreningsjuridik till hur man ordnar baler för flera hundra personer. Allt detta har gett mig minnen och vänner för livet. Den sortens studentliv funkar INTE om man har ett litet barn hemma. Om man inte använder sina föräldrar som reservföräldrar förstås...

Exakt, åkte och hälsade på andra tekniska högskolor, städade festlokaler kl 6 på morgonen, det hände att man gick från städning direkt till en tenta. Och tala inte om tentaperioderna, då var asocialast av alla, man satt och pluggade, sov, käkade pluggade etc, dygnsrytm, vad är detta.
De flesta bodde inte på hemorten, utan man levde i studentkorridor eller inneboende, kollektivboende.

varför skaffa barn sent? tänker många fel?

INNEHÅLL