Redan47's samlade pärlor-resan efter plus

Skönt med fint TUL o bebis som far runt! Sockret kan ju vara tillfälligt pga något du ätit. Låter så tycker jag då det kommit så plötsligt. Hade själv högt värde en gång o det beodde på söt frukost. Prova att ta om socket fastande så blir det mer rättvisande. Jobbigt m ditt låga blodtryck.

Åååå nu är du också mamma o er dröm har blivit verklighet! Så härligt! Nu är det bara att njuta. Vi njuter så oerhört nu när vi har vårt mirakel vår skatt i vår familj! Denna glädje är störst av allt o så värd allt kämpande som tidigare skrivits om i tråden. Ha det så fint nu!

Har inte varit inne här på länge då vi varit på semester. Ser att flera är på gång att nå mål. Härligt!

Lana fina vännen! Tack för grattis o fina ord! Har tänkt mycket på dig o hur det går för er med bebisplanerna. könner så med dig o vill så gärna inge hopp. Det är något alldeles speciellt med dig o din förmåga att glädjas åt andra o stötta. Det är inte så vanlig egenskap. Önskar så att jag kunde inge hopp o också att vår historia kunde inge hopp o mod till din man att fortsätta kämpa för att göra din/er dröm verklig. under vår långa väg till denna graviditet o nu bebis hade också min man svårt att hålla hoppet vid liv o han ville ge upp. Dock gjorde vi inte det o nu kan han inte ens komma ihåg att han hade sådana tankar. Förstår att ni måste vara två om detta beslut att fortsätta kämpandet men det är också viktigt att din man verkligen förstår vad beslutet nu innebär för er framtid om ni inte har landat båda två i detta beslut utan att Du skulle vilja fortsätt. Så många fler än vi vittnar om att det till slut går om man bara inte ger upp o också söker sig vidare till kliniker som är kunniga inom området. Har ni varit i kontakt med Serum o penny. När vi väl bytte klinik blev också min man trygg o litade fullt ut på Penny o hennes enorma kunskap. Det viktigaste oavsett vad ni beslutar är ändå att ni båda fullt ut är med på beslutet att inte fortsätta inte bara för den andre skull. Detta beslut skall ni ju båda leva med livet ut. Förstår att detta inte är några nya tankar för dig men vill ändå säga det. Om det finns något jag kan bidra med /mina erfarenheter så finns jag här för dig det vet du. Ta hand om dig o ge inte upp om detta inte också är ditt beslut fullt ut! Varmaste kramar!

Stort grattis till mammablivandet! Så härligt magiskt fantastiskt. Nu är du äntligen i mål efter all oro o kämpande!

Det är bara jag: så sorgligt att läsa ditt inlägg! Ändå så lätt att förstå dina känslor av oro uppgivenhet ensamhet o vanmakt. Att vara gravid innebär en så stor påfrestning fysiskt psykiskt. En sådan utsatthet! Inget på jorden går att likna vid detta. Går inte att förstå om man inte varit med om det. Självklart har din man svårt att leva sig in hur det känns för dig då han inte bär ert barn med allt ansvar oro o påfrestning. Därför tror jag att det är viktigt att du har möjlighet att ventilera bearbeta dessa känslor med andra. Känslor av vanmakt hopplöshet. Här på forumet är det bra här kan vi många känna igen o stötta men kanske du också behöver mer professionell hjälp. När dessa smärtsamma känslor tar över o till och med övergår i tankar om att vilja göra slut på graviditeten. Att ha ha svårt att lita på/tro på att det kan gå vägen o att du ska få föda fram ett levande barn är normala tankar. Inga farliga eller konstiga tankar/ känslor men så viktiga att ta på allvar o få hjälp med. Du är inte ensam om dessa tankar o det finns bra hjälp inom sädbarnsverksamheten jag lovar fråga din barnmorska. Jag tror du skulle ha god hjälp av att gå o prata med någon o förutsättningen är att man kan/ orkar vara öppen ärlig kring sina svåra känslor försatt kunna bearbeta o bli hjälpt med dem vilket du verkligen är. Önskar så att du kan få fortsatt stöd både här på forumet eget stöd/samtalskontakt. Gr inte upp vi finns här. Hur långt gången är du? StyrkeKramar!

Jag är bara jag: Förstår! Att förlora ett barn i magen måste vara bland det smärtsammaste som kan hända! Har man smärtsamma erfarenheter o blivit dåligt behandlad av vården är det självklart att man inte är mottaglig! Så ledsen för din skull! Man blir galen på människor inom vården som skall stötta i så svåra situationer, som ni varit med om, men som istället bidrar till att förvärra usch! Hoppas du orkar o tar stöd av dina nära. Se också om det finns möjlighet till planerat snitt tidigare än BF så väntan inte blir onödigt lång. All kraft till dig!

Frasse: stackars dig, vad kämpigt! Du o er gullunge behöver verkligen återhämtning nu. Då det gäller amningen o viktuppgång är mitt tips att låta bebis amma först tills han somnar sedan pumpa ur resten för att ge det på flaska. Efter detta åter bröstet. Detta håller både igång mjölkproduktionen stör inte amningen då man ammar först o sistsedan hjälper det bebis att växa till sig bli större o få mer ork. Visst tar det mycket tid men är värt det tycker jag då det är en kort tid innan bebis blir starkare o större. Små bebisar somnar ju lätt vid bröstet då det är ansträngande att amma o även mysigt varmt o rogivande vid bröstet som gör att de somnar. Lycka till! All kraft!

Då det gäller avslag tig det nog upp till 6-7 v innan mitt helt slutade o detta är nog väldigt individuellt. Det viktigaste är ju att mängden avslag inte kraftigt ökar utan tvärtom sedan att det inte gör mot man får feber eller klumpar. Feber utan magont kan ju också vara annat tex mjölkstockning. Bäst är nog i alla fall att söka vård/hjälp för att vara noga. Dessa infektioner är ju inte att leka med.

Ja Redan 47 du var verkligen min inspiration de där svåra åren då vi bara misslyckades. Funkade det för dig skulle det kanske göra det för oss också. Dina ständiga peppande ord om att leva sin dröm o inte ge upp! Nu kan jag bara skriva under! Efter alla dessa smärtsamma jobbiga frustrerande åren så är det så värt det att äntligen ha vår ljuvliga bebis ammandes i famnen. Kan vi så kan alla! Det är bara en tidsfråga o fråga o om att ändra upplägg o söka sig vidare till bästa klinikerna med stor erfarenhet kunskap o många donatorer att välja mellan Bara man inte ger upp!!! Vår underbara Seumbebis är nu 2 månader o vi är Så tacksamma! Kram o styrka till alla som kämpar för sin dröm!

Jag hade krångel med amningen med barn nr 1 (vår bebis nu är nr 4) hon var ca 2 1/2 mån. Samma vilja att amma o samma oro för vikten. Det viktiga till att börja med tycker jag är att försöka göra det som lugnar er o det brukar vara att se till att er son går upp i vikt. Han är ju så liten ännu o allt kommer att bli stabilare o lättare med amning på heltid då han blir större o starkare. Fortsätt att lägga till honom till bröstet före o efter flaskan o lite då o då. Utan krav på att det skall vara mat i nuläget.maten får han nu i flaskan antingen bröstmjölk utpumpat eller ersättning. Jag fortsatte att pumpa för produktionen. Jobbigt men gick. Då hon blev större började vi glesa ut flaskorna sucsessivt o till slut helammande jag men det tog nog ca 3 mån. Ja lite av mina erfarenheter. Många bebisar har svårt att amma i början men lär sig med tiden. Lycka till!

Jo öl gör susen men även amningsthe från hälsokosten o mycket vatten o vila. Därför är natten är bra då man ligger o vilar/sover :) låta bebis suga ofta korta stunder är också effektivt för produktionen! Ingen pump i världen är lika effektiv :) kämpa på!

Amningthe går att köpa på nätet billigare också!