Okey dags för rapport: första besök på spec Mvc, de kallade mig pga äggdonation. Dr hade inte sett resultatet på kub med twins. Han ville veta allt möjligt om mig, hälsa, reumatologen, mediciner, kollade mina provsvar, tsh togs ännu ett 3e på 2v, EKG remiss, UL undersökning var jätte noga och han var så koncentrerad att han gick inte att prata m hela tiden. Han konstaterade enäggs han oxå, letade strängars fästning i moderkakan men det vet jag inte om han fann, de är fortf väldigt jämnstora 87mm, urinblåsor hittades, hjärtan pickade, alla möjliga mått togs. Dr ingav förtroende och trygghet. Han konstaterade lugnt att tvillingar får gå till v39 men de brukar göra entré tidigare," de kommer bero på hur ni mår". Vaginalt/KS likaså. Det är nu inbokat UL hos dr, två stycken som kommer vara mina kontakter, varannan vecka fram till aug, sedan får de se. Hittills har fostren inte utvecklat TTTS, det är en bra början konstaterades.
Utöver UL på spec Mvc ska jag gå på ord BM schema typ...
Ang förlossning- genomgått en djävulskt sådan som satte skräck, nummer två förberedde jag mig svårlösta grad att jg hade full koll, hade TNS hela dagen då hag kände ikväll blir det... Det tog 30 intensiva minuter från entré BB. Och var pigg som en mört efteråt, fullt vaken att ta hand om bebis helt fantastiskt, smärta ja, men chef över min kropp och stöd fr BM som talade i mitt öra som en andre pilot. Så känslan efteråt den skulle jag gärna uppleva igen.
Det är klart att jag kommer uppleva kärlek även efter KS att få barnet till mig, om så blir. När de rusar iväg med dem eller vara sövd, är däremot frustrerande tar längre tid att fatta och anknyta. Erfarenhet av det. Just att sett fram mot att få föda fram och sedan ändras förutsättning är likväl en besvikelse, det har inget med kärleken efter en förlossning att göra, tycker jag, inte för mig. Det är klart jag kommer ta den väg som är säkrast för mig o barnen... Men, Det är en obeskrivlig, smärtsam o helt unikt att ta sig igenom en förlossning.