Gillar och inte gillar... tycker faktiskt att Padriac har visat att man kan behöva förhålla sig till flertalet åsiktskorridorer emellanåt för kunna kommunicera väl. En viss skillnad på det och på att ha en diskussion om fenomenet per se - bara så att jag inte missförstås allt för mycket.
Pratar så många och på sina håll även inom akademin - som Padriac har visat på - om flertalet åsiktskorridorer, så får man i viss mån anpassa sig... trots allt.
Kommenterar punkterna i ordning:
1. Nog vanligare förr och innan sociala medier hade grott sig så stora och omfattande som idag - för numera spelar det ingen större roll även om det säkert förekommer. I övrigt ett slags ojuste verktyg som troligen alla etablissemang sysslar/skulle syssla med i viss utsträckning, oavsett om de står till vänster, höger, upp eller ner - mer eller mindre ett >>Makten korrumperar.<< fenomen som kommer med ett etablissemang, än ett specifikt vänsterfenomen... i mitt huvud. Sedan kanske vänsterlutande etablissemang tenderar att ta till sådana verktyg mer än andra, vad vet jag. Sist vi hade ett högerlutande etablissemang landar i vad, 50-talet? Så lite svårt att jämföra rakt upp och ner. En marxistiskt inspirerad politik tenderar dock att se lättare på olika sorter av folkkontroll än exempelvis liberaler... tror dock att liberaler lätt hamnar där också och när det väl kommer till kritan, för vi pratar fortfarande om varelser vars mänsklighet kommer först och sedan glamorösa ideologier.
2. Den här punkten känner jag igen allt för väl och senast igår drogs min stavningsförmåga in i diskussionen. Dock osäker på hur vänsterorienterat sådant skulle förhålla sig... tror mer det handlar om ojusta metoder som springer ur viss desperation/frustration - som idag där rådande etablissemang utmanas väldigt hårt och har börjat att tappa greppet. Vill mena det här då greppen i fråga både kan ses som uppenbara (den som använder sådana grepp kommer knappast undan med det eller kan ta greppen i det dolda) samt ses som tilltag som de flesta fördömer i allmänhet, oavsett politisk vistelse.
3. Den här punkten kan jag trycka på själv emellanåt om än enbart för att poängtera kontraproduktivitet (speciellt för metoder som hamnar under punkt 2). Det kanske räcker så för att visa att det inte behöver ses som någonting exklusivt för vänsterorienterade.
4. Här kan vi kanske ha träffat en punkt som kan stämma överens med bilden som artikeln ger - att det i huvudsak handlar om vänsterorienterade som brukar aktuella metoder. Det ligger helt enkelt identitetspolitiken i allmänhet väldigt nära... och även om övriga falanger än vänstern också sysslar med identitetspolitik i olika utsträckningar, har de inte samma ideologiska band till identitetspolitik som vänsterpolitik (läs: marxistiskt inspirerad politik).
5. Den här punkten känns för ledande/specifik för att kunna hanteras objektivt. Känns även som en ganska överspelad punkt, om vi enbart förhåller oss till rasist-stämpeln. Går bara att konstatera att så har vårt etablissemang uppträtt i närliggande tid...
Allt som taget så skulle jag personligen se få av dessa punkter som ett signum för vänstern. I stort handlar det om hur åsiktskorridoren (på vissa vis) upprätthålls men skillnaden mot hur ett annat etablissemang skulle upprätthålla det samma och för egen del, kan jag inte föreställa mig som särskilt stora.
