Mrs.W skrev 2015-03-19 20:57:34 följande:
Hur hanterar ni alla känslor? Har ni berättat för någon utomstående eller håller ni det för er själva?
Pratat med två kollegor och en nätvän. Sambon inte berättat för nån vad jag vet. Och min ena syster vet.
Ena kollegan jätteskönt o prata med. Skulle gå under om jag inte kunde prata med nån. Har valt noga vem jag pratat med. Vill inte att för många vet heller. Känner mig redan dålig med en kropp som inte verkar kunna göra/få/behålla barn utan hjälp. Blir ju jobbigare om fler vet o med förväntningar oav.. Försökt prata lite med mamma, egentligen allmänt om att jag vill ha barn ganska snart, men enda ja får höra är "du är så ung vänta minst ett år bla bla bla" . Hjälper ju inte när man längtar så kroppen skriker. O när hon själv var i min ålder var jag 5.
men jag längtar verkligen tills vi kan berätta för svärmor att hon ska bli farmor! Hon o min farmor kommer få veta först =)
Oj. Blev längre än jag menade! Sorry =)
Känslorna/tankar är svåra. Hoppar mellan att "nu fan ska det gå. Ordnar det sig inte av sig självt får vi ju utlovad hjälp" och "kanske bättre o ge upp det kommer ju aldrig gå".. o längtan vet jag inte vad jag ska ta mig till med. Ibland när den slår till ordentligt vet jag inte vart jag ska ta vägen..
Hur tänker du/ni andra? =)