Hålla sig till "gravidkost" fast man inte är gravid...?

Men snälla du. Hon behöver ert stöd! Hjälp henne istället. Hon skulle inte bli lyckligare av att sluta äta "gravidmat".

Jag hoppas att jag har fel, men det låter som att du mest är intresserad av att hon ska bli som vanligt igen. Att du tycker att det är jobbigt och stör att hon mår dåligt och att du tror att allt löser sig bara hon kan ta ett glas vin. Ditt fokus är på ditt behov, inte på hennes.

Det finns för övrigt inga belägg för att stress har något med barnlöshet att göra över huvud taget. Så jag hoppas verkligen inte du sagt detta till henne.

Du förstår helt enkelt ingenting och det beror väl på att du själv inte behövt kämpa minsta lilla för barn! Låt henne vara! Hon gör vad hon tycker är bäst för henne själv. Det angår inte er alls. Hon skulle inte bli ett dugg lättare gravid av att dricka,äta allt eller vad ni nu vill ha henne till. Kanske inte går lättare av att undvika saker heller,de kan ju vara infertila,men hon måste ändå få leva som hon vill!

Fastän hon mår så himla kasst av alla krav? Det tog 3-4 mån för alla oss att få barn, och det var jobbigt i vår kontext när man så gärna vill. Jag undvek alkohol första mån, men inte sen. Man måste ju leva. 

Hon mår inte dåligt av kraven. Hon mår dåligt för att hon inte blir gravid. Kraven är hennes sätt att skapa en känsla av kontroll i en psykiskt jobbig situation. Förstår du inte det? Försök nu.

Och det vet du? Alla barnlösa kan inte stöpas i samma form. Hon säger ju själv att hon önskar att kunna äta och dricka vad hon vill, men vågar inte. Att vi andra säger att vi tex druckit alkohol före plus verkar inte hjälpa. Vi stöttar henne absolut, men hon vill ju inte ha så mkt frågor och pepp. Jag har inte sagt att stress inte påverkar, men visst är det lustigt att många blir gravida när de liksom gett upp?

Nej jag vet inte, men det du beskriver låter precis så.

Och nej det är inte alls konstigt att du uppfattar att många blir gravid när de gett upp. Det beror på något som kallas konfirmeringsbias.

"Konfirmeringsbias är en tendens i mänskligt beteende, att omedvetet vara selektivt uppmärksam på sådan information som bekräftar våra egna uppfattningar. Konfirmeringsbias är en typ av kognitiv bias.

Har man en negativ självbild tenderar man att ta fasta på kritik och inte höra beröm. Även vetenskapliga forskare tenderar att vara selektivt uppmärksamma på forskningsresultat som stämmer med deras egen teori och omedvetet ignorera sådant som strider mot den. Karl Popper förordar därför att forskare ska lägga mer tid på att försöka hitta fel med (falsifiera) sina teorier än på att bekräfta dem.[1] En konfirmeringsbias riskerar att leda till en övertro på personliga åsikter medan motbevis och alternativa källor ignoreras. Detta kan leda till katastrofalt felaktiga beslut, speciellt i vetenskapliga, politiska och militära sammanhang." - Wiki

När vi försökte få barn avstod jag alkohol och tobak (som alltid eftersom jag inte är nikotinist) från ägglossning och tills bim/testdag. Bara för säkerhets skull. Mögelost och salami åt jag tills jag plussade.

Det är vanligt att man som ofrivilligt barnlös går in i en kris som kan yttra sig på olika sätt, din väninna har fått för sig att hon lättare blir gravid om hon gör på ngt speciellt sätt och att följa denna diet slaviskt är hennes sätt att försöka få kontroll över någon aspekt av sitt liv.
Som vän finns det mycket man borde kunna göra, men sanningen är att en människa i kris sällan är mottaglig för vänners hjälp.
9 månader känns som en livstid, men är faktiskt bara två månader över genomsnittet. För mig tog det nio försök de två första gångerna jag blev gravid (båda slutade som tidiga mf), men sen fattade kroppen grejen och jag blev gravid på första försöket tre ggr (två barn, ett MA). Jag gick helt in i mig själv och min identitet som barnlös och förlorade de flesta av mina vänner och förstörde min relation (lever nu ensam med två barn).
Jag tror inte att någon skulle ha kunnat övertala mig att göra något annorlunda, men jag önskar att jag haft vett att gå och prata med någon som vet hur det kan vara.

Jag blev som ts väninna. Allt kretsade kring att bli gravid. Kost och träning och gud vet allt. Till slut sa min man ifrån. Det skulle inte bli fler försök förrän jag skärpte mig. Vi var på väg ifrån varandra, för allt handlade om att få barn.

Efter ett uppehåll ska vi nu börja försöka igen. Jag mår mycket bättre nu. Jag dricker vin chr kaffe och har andra saker i huvudet än bara graviditet. Det återstår att se om jag kan hålla det, men jag ska verkligen försöka. Mitt beteende mådde ingen bra av. Och jag behövdes Nintendo stöttas och bekräftas. Jag behövdes ruskas om!

När jag påbörjade syskonverkstan satte jag upp som huvudregel att om jag gick in i mig själv igen så skulle det inte bli några fler barn. Det är inte värt att må så dåligt så länge, trots att slutresultatet är fantastiskt
Bra att din man sa ifrån och att du lyssnade! Lycka till nu!

En kurator jag träffade efter mitt andra mf sa att sorgen över ofrivillig barnlöshet kan jämföras med sorgen över att få ett cancerbesked.
Ofrivillig barnlöshet innebär inte en möjlig dödsdom, MEN den innehåller samma sorts osäkerhet. Man har ingen aning om hur det kommer att sluta, och denna osäkerhet är fruktansvärt svårhanterad. Människor som har lätt att släppa kontrollen över sitt liv har mycket lättare att hantera den än människor som har stort kontrollbehov.
Din väns sätt med maten tyder på att hon desperat letar efter något hon kan kontrollera.