Nej, nu får ni tycka vad ni vill om mig men jag tänker TJATA till mig ett UL på inskrivningen denna vecka. Jag är så sjukt orolig att jag bitvis mår kasst.
Idag beställde jag en såndär "doppler" grej från Clearblue för jag inser att om det ska bli nån ro i själen måste jag nog ha en sån ibland.
Känner mig extra orolig idag när man inser att det är så skört, det lilla livet på insidan.
Någon som upplevt lite konstiga saker som ni mår illa av? Det kanske inte är så konstigt att jag har svårt för lukter, verkligen en utmaning att åka spårvagn ibland. Alla dessa människodofter! Har också svårt för snus och alkohollukter. Men sånt har man ju hört om förr.
Men den konstigaste saken som jag kan få kväljningar över är SKRÄP. Alltså nu talar jag inte om lukten av skräp utan blotta synen av skräp. Tycker det är komiskt! Har också väldigt svårt att se blod eller brutalitet på tv. Det blir jag också illamående av och det brukar jag inte reagera på iaf.
Har ni några roliga/komiska erfarenheter med att vara gravid? Sånt som ger er illamående? Eller kanske annat kul?
6+0 var vårt embryo 2,7 mm. 7+2 var det 10,7 mm. 8+2 var det 18,5 (tror jag). Nu sist vid 10+3 var det 40 mm hos barnmorskan men sen 30 mm hos gynakuten. (Samma dag!) Så kan nog bero lite på maskin och den som gör ultraljudet. Och hur den ligger.
Det låter jättepositivt att ni fick se hjärtat slå. Trots alla mina ultraljud har jag fortfarande svårt att tro på det. Men det blir bättre!
I vecka 6+1 var min 4 mm vilket läkaren tyckte var alldeles för litet och skulle motsvara 5+, men läkaren på kliniken tyckte det var helt normalt. Blev ändå superorolig och i vecka 7+2 var min 9,4 mm vilket skulle motsvara 7+0. Oroade mig mkt över det men igår på v 9+1 var den 22,7 mm vilket motsvarar 9+0 enl mätningen så det kändes skönt! Nu var det dessutom en liten människa med armar och ben som vevade och sparkade Det är nog jättesvårt att mäta i de tidiga veckorna och mäter de ett par mm fel så blir det ju stor skillnad i dagar.
Jag ska på UL igen nästa vecka, två veckor efter vårt första UL. Om allt ser bra ut då så kommer jag berätta på jobbet. Hoppas hoppas att jag får lov att dela det här med dem då. Jag blev lättad i ungefär en dag efter förra UL:et. Sen satte oron in igen. Jag får nog inse att det är så här det kommer att vara hela graviditeten.
Oron kommer kanske senare bytas ut mot någon annan slags oro? Just nu är jag inte alls speciellt orolig för KUB. Det är bara MA och missfall som oroar mig. Men oron inför KUBen kommer nog...
Vad sägs förresten om att lägga till en tilläggsbildtråd? Där vi kan lägga upp UL bilder och magar osv. Och kanske en tilläggstråd på UL datum, BF och vart vi gjort IVF etc. Så är det lätt att gå in och kolla för dem som vill? Men tar inte massa plats i själva tråden.
Tror vi behöver lite positiva vibbar här också. Vi är alla oroliga, men kanske vi kan börja tro mer om vi delar med oss av magar osv....(för den som vill förstås-därav separata tilläggstrådar).
Vad tycker ni andra? Och kan du Kakan fixa i såfall, eftersom du startat tråden? Och länka till de nya tIlläggstrådarna, i trådstarten längst upp?
Coolt att redan köpa vagn och små sockor.
Jag tyckte det var ett stort steg att handla eller bara att låna/ärva mammakläder. Men nu känns det helt ok. Man ska väl över en barriär. Nu har jag två jeans, ett par leggings, ett par mjukisshorts och ett par mjukisbyxor till hemma. Såååå sköna! Har även en tunn tröja och en klänning men tar kanske lite tid innan jag får använda dem. Tycker fortfarande det är lite tidigt att visa fram magen och försöker mest dölja den med makens t-shirts och skjortor just nu.
Men maken gillar när jag har på mig tajta kläder hemma i allafall så jag visar magen stolt för honom. Nu kan fostret tydligen redan uppfatta ljud och han har sjungit och pratat till den ett par gånger redan!
Bilder är alltid kul 
Verkar som att många av oss känner lite liknande med oron. Jag är glad ungefär en dag efter ul, sen lika nervös igen. Fast efter det i måndags känner jag mig faktiskt lugnare, i helgen har jag gått 10 hela veckor och 12 närmar sig ändå. Jag har varit extremt nere och maken oxå fast nu i veckan bestämde vi oss för att vi måste försöka rycka upp oss allt ser ju faktiskt bra ut! så i helgen ska vi åka till gekås och shoppa lite och så ska vi bjuda hem lite kompisar och försöka vara lite sociala igen. Jag isolerar mig lätt när jag känner mig nere, men märker ju att jag mår mkt bättre om jag inte gör det. Har ni andra berättat för folk? Eller när tänker ni berätta?