Det mest irriterande någon sagt när de fick reda på att du har svårt att få barn?

Sagt till min syster som inte orkar med ivf längre (själv gjort 9)

"Men nu när de skaffat hund så kommer det nog lösa sig, då har de annat att fokusera på..."

Jomen tjena... Vi har massor med djur,jag borde haft barn för många år sen enligt den "logiken"!

Då skulle jag haft maaassa barn om det hade hjälpt... Suck för folk!

Jag var hos läkare pga märklig trötthet, ej relaterad till graviditet. Då hade jag haft 2 mf och 1 ma. Hans "diagnos" var stress/överbelastning och jag fick nöja mig med det. Jag har förvisso ett rätt hektiskt liv men inte så extremt som han ville ha det till. Kanske är det stressen över åldern och bristande framgång med fortplantning som påverkar mig mer än hur mycket jag har att göra. Han konstaterade att det var tur att jag inte hade barn å! En annan läkare som jag försökt få hjälp av i samma ärende konstaterade summariskt "33 år och inga barn du kanske är deprimerad".

Jag har en magnetisk dragningskraft på pucko-läkare, har gråtit mer över dem än över själva problemen ????

Jag har haft min beskärda del av puckoläkare också. Man får fräsa ifrån helt enkelt!

Vi hade förresten en praktikant på jobbet som första dagen frågade en kollega (som då var mellan två ivf-försök efter div försök i tre år) om inte hon skulle skaffa barn snart. Kollegan försökte ducka och sa något undanglidande om att det inte alltid bara är att skaffa de där avkommorna men fick då svaret att "bara man vill tillräckligt mycket så kommer det att gå".

Inte så smidigt men ändå lite intressant att man kan vilja både för mycket och för lite...

Jag är medveten om att jag står inför en halshuggning nu..

jag undrar på riktigt vad ni vill höra? Jag är en av dom som blir gravid lätt och är gravid nu. Har två vänner som kämpar nu med barn. Det är jättesvårt att bemöta!

jag undrar hur ni hade velat höra att er vän var gravid? Känns som man ger dom ytterligare ett slag i magen och det är det sista jag vill.

Jag tycker att det är helt ok att säga typ "det måste vara skitjobbigt, jag kan inte ens föreställa mig hur det känns". Man måste inte kunna lösa problemen, med att våga erkänna/nämna dem är bra. Då bblir man inte halshuggen! Och så, som vanligt, lyssna utan att känna sig tvungen att komma med goda råd. I den här typen av situationer är det sällan de drabbade inte är VÄLDIGT pålästa så de behöver inte tips om att slappna av, skaffa hund och liknande. Vilket jag inte tror att just du alls skulle föreslå eftersom du ställer frågan här!

Lycka till med den lille i magen!

Inga goda råd är nummer 1!! Man blir inte lättare gravid av avslappning,hundköp,semester eller några piller. Nummer 2 är att inte påstå att ni "förstår"- för det gör ni verkligen inte! Nummer 3 är att inte komma dragandes med er egen superfertilitet-vad hjälper det oss liksom?

Vad jag vill höra-numer ingenting,men om jag ska ge nåt råd så lyssna betydligt mer än prata,klaga aldrig över graviditet eller existerande barn,bara finns till. Ta inte heller för givet att vi vill ses eller klappa magen-alla vill inte.

Håller helt med det du skriver!