Varför EN gud?

Jag har ALDRIG hävdat att det inlägget tillhörde topic. Vad vill du ha gulkdmedalj för att poängterade ut något som inte har sagts?

Nej Det är knappast propaganda det svaret jag gav till tjejen som hävdade att troende alltid blir hånade.
Om du inte kan skilja på ren propaganda och ett bevis på att någon har fel  med fakta hänvisningar, så är det bara dina egna problem. Så enkelt är det.

Sedan så behöver jag knappast sopa framför min egna dörr när det är redan fixat, Fru Ragatan. 

 Och DU så du har inget för att komma dragndes med plattityden "sopa framför egen dörr..."  
Jag har redan sagt att jag har varit OT och i ett av mina tidigare inlägg och  förklarat med att jag har svårt  att hålla topik när jag ser dumhet..

Detsamma, vill du ha medalj eller en moderatorplats bara för att du kan peka ut OT inlägg?

Du har svårt att hålla topic, men ändå ska du vara topic-polis, hur går det ihop?

Ja för mig som muslim är det viktigt. Min ekvation skulle kunna se ut så här: gudstro + enhet = logik. 
Jag har mig veterligen inte beskyllt andra för att ha flera gudar så den åsikten får stå för dig och den diskussionen lägger jag mig inte i. 
Sen kan jag inte heller lägga mig i när det gäller ditt påstående att tala förklenande om religioner som har flera gudar, jag diskuterar knappast andra religioner än Islam - tycker det är mest intressant att diskutera egentligen. Å andra sidan, här på Familjeliv är jag knappast ensam om det intresset.
Sen när det gäller vad som är fint och mindre fint det är ju dina tankegångar om ämnet. För mig handlar tro inte om hur fint det är utan om, just tro - och övertygelse. 

Det kan jag hålla med om, man ska leva som man lär.

Men - om jag försöker bena ut vad du har skrivit... 'Man' som är nedlåtande mot en gud, sedan är den personen som tror på den guden nedlåtande mot någon annan som tror på något annat.... Är det bara mellan-ledet som visar dubbelmoral? Har den sätter bollen i rullning dvs 'Man' inget moraliskt ansvar alls? Den får göra vad den vill, säga vad den vill - men den som den vänder sig till får varken reagera, försvara sig, känna sig kränkt eller ledsen och får inte rulla bollen vidare? Gäller yttrandefriheten nu endast för 'Man' som jag utgår från är ateisten i gänget? Vad är det för dubbelmoral skulle jag vilja veta?

Det är faktiskt en bra jämförelse. För jag tror att de som inte tror på högre makt ändå kan förstå tanken på 'en ledare'. Det kan en president, en kung, en VD osv. 

Sen delar jag inte din uppfattning om religion och tro, men du hade en bra och enkel tolkning av innebörden av 'en'. Så tack för det. 

Eller så handlar det om 'jag har min tro och övertygelse och du har din¨. Något som ryms både inom religionsfriheten och yttrandefriheten. Sen har människor intresse av att utbyta åsikter och dela med sig - inte ens det borde vara något främmande eller udda. Det är endast respekten som kanske fattas för andras val som det handlar om. Men då talar vi om människors tillkortakommanden och delvis fördomar. 

För att man är troende så har man inte blivit fråntagen ansvar över sitt liv och sina handlingar eller vad man förmår.  

Men du får gärna utveckla din tanke och förklara. 

Tro handlar kanske lite mer än om det, men att exempelvis hitta något som ger stabilitet och trygghet är kanske inte helt fel. Hur många gånger har jag inte hört människor säga, 'men varför just jag!?' och grubblandet över det skapar misströstan och sorg och även mental instabilitet. Känner man förtröstan så förstår man kanske lättare att man inte alltid kan förstå vad som sker och att det inte alltid finns ett svar eller förklaring, utan att det bara är. Vi förstår inte alltid varför det är och blir som det är, men vi förlikar oss med det. 

Så uppfattade jag inte inlägget alls, stod inget om att inte uttrycka en åsikt, utan om varför religiösas tro eller inlägg bemöts på ett nedvärderande sätt - och det måste väl gå att undra? Det gäller ju långt från alla som uttrycker sig så, men en del har jag kunnat läsa här i tråden, 

Jag måste vara ärlig nu. Anledning till att just JAG tror på en Gud är för att jag tror på min religions heliga skrift. För mig låter det mycket mer vettigt att en Gud har skapat allt och alla. Jag tror på liv efter döden, och jag tror att det är stor synd att dyrka någon annan än Gud. Det är vad jag tror på. Jag bryr mig inte om vad andra tror på, så länge jag slipper vara delaktig i deras månggudadyrkan. 

Det handlar nog om gudssynen eller tolkningen om du så vill. För det första så är en religion sann för den utövare som det handlar om. Så för mig som muslim så är Islam rätt och sann för mig och inget annat. Det tror jag är en logisk tanke som går att följa? Ett annat sätt att dyrka Skaparen och praktisera är fel för mig personligen - därför är andra religioner fel för mig. Tro och praktik går hand i hand och det är det som är grundstommen.
Jag har en del gemensamt med andra troende däremot, tron i sig som är A och O det säger sig självt.  

Jag ber om ursäkt för att jag  skriver så illa att du kan misstolka mig så grovt som du gör i detta inlägg.

Det är inte jag som anser att religioner är mer eller mindre fina beroende på antalet gudar. När jag skrev trådstarten hade jag just haft en diskussion med en kvinna som hävdade att asatro och hinduism inte ens var religioner eftersom det var "mångguderi", som hon uttryckte saken. Då drog jag mig till minnes min barndoms kristendomsundervisning, det hette så på den tiden, då polyteistiska religioner framställdes som mer primitiva just för att de hade fler gudar. Det är också vanligt att muslimer argumenterar mot kristendom just för att man (felaktigt) tolkar Jesus gudomlighet inom den kristna tron som att det handlar om flera gudar och att detta med flera gudar alltså skulle vara något fel i sig. På motsvarande sätt har man inom protestantisk kristendom beskyllt katolicismen för att de med sina helgon har något slags gudar.
Jag var intresserad av att höra svar från dem som så uppenbart ser det som bättre eller mer logiskt med bara en gud.
I mina ögon tycks du vara inne lite på samma linje när du skriver "gudstro + enhet = logik" . Det låter som du tycker att det är mer logiskt att tro på en gud än på flera. Varför?

I mina ögon är alla religioner lika stolliga. Skulle jag klassa någon religion som "ofin" skulle det inte vara antalet gudar som avgjorde, utan om religionen får människor att ta till vapen eller får dem att genomföra terrordåd, om religionen underblåser förtryck mot kvinnor och sexuella minoriteter eller cementerar könsroller, eller om religionens förespråkare talar sig varma för religiöst grundade inskränkningar i yttrandefriheten, för att ta några exempel.

Återigen ber jag om ursäkt för att jag tydligen skriver så illa att du knappt förstår ett ord av vad jag säger, men hoppas att du nu kanske förstår bakgrunden till min inledande fråga.

Nu blandar du ihop saker och ting alldeles galet.
Yttrandefrihet har ingenting med detta att göra. Jag ställer frågor och jag argumenterar med människor som tycker och tror annorlunda än jag. Båda parter får säga vad de vill och varje part får säga emot den andra. Att påpeka att någon är ologisk, omoralisk eller helt fel ute är inte detsamma som att vilja inskränka yttrandefriheten. Hur kan man ens för ett ögonblick tolka min text som du gör? Yttrandefriheten innebär ju just att alla ska få uttala sig, även om någon annan stör sig på det.
Motargument ÄR en del av yttrandefriheten, inte ett försök att begränsa den.

Ditt inlägg ligger för övrigt återigen så långt från det jag avsåg att skriva att jag uppenbarligen skriver så illa att du inte förstår ett jota. Jag begriper verkligen inte hur du kan tolka det jag skriver såsom du gör, men tydligen klarar jag inte av att skriva begripligt.

Att citera Bibeln kan absolut vara propaganda.

Att komma med långa citat ur Bibeln som handlar om något helt annat än det som diskuteras är bara korkat och visar att personen som kommer med citaten fullkomligt saknar respekt.

Kan det bero på att en religion med flera gudar upplevs som velig?

Det kan absolut ligga något i det.
Med en gud så är det den guden som bestämmer vad som gäller.
De polyteistiska system jag känner bäst till (asatro, samt grekisk och romersk) omfattar ju gudar som sinsemellan är oeniga. Svårare för människorna att klart veta vad som gäller då.

Det slår mig nu att tron inte bara verkar ha gått från polyteism till monoteism, utan att det också handlar om på vilket sätt man tillfredsställer guden eller gudarna.

I äldre tider verkar det ha varit mutor som gällde. Tanken att gudarna kunde vinnas med offer verkar ha varit stark i de hedniska religionerna. Även Gamla testamentet är fullt av exempel på offer till guden och kristendomen inleds ju med ett fullkomligt bisarrt människooffer. De monoteistiska religionerna idag verkar dock inte rekommendera att deras gudar ska blidkas med mutor, utan nu handlar det om uppförande. Undrar hur denna utveckling har uppstått.

En hypotes jag har hört handlar om att ju bättre vi fick det, desto mindre behövde gudarna blidkas och därmed behövdes heller inga offer.

Dessutom är det två olika saker, offer till gudarna och kraven på uppförande. Ingen har någonsin offrat något till någon gud för att slippa hamna i "helvetet" (som ju varken i nordisk eller grekisk eller ens (från början) judisk/kristen mytologi är någon slags ond eller farlig plats egentligen) utan för att förvissa sig om skörden, djuren, jakten, osv. Offret till efterlivet har oftast handlat om att anhöriga offrar för sin dödes skull (tänk mynt över ögonen till "färjekarlen"), för att personen skulle komma fram till [insert chosen religious afterlife living quarters here].

Det kan absolut ligga något i att tanken att gudarna behövde blidkas med offer avtog när människor fick det bättre. Till detta hör säkert också kunskapsutvecklingen som gjort det möjligt för människor att själva styra över sitt öde istället för att behöva förlita sig på gudar. Om man förstår hur man själv kan påverka skörden eller bota sjukdomar blir det inte lika nödvändigt att be högre makter om hjälp.

Det finns anledning att anta att ateismens spridning har liknande orsaker. Statistik visar att ateism och "lam" religiositet är vanligast i länder där människor är mest välmående och trygga, medan människor som lever i otrygga miljöer är mer gravt religiösa.