Oktoberbebisar 2015
Apropå det här med att komma i form så.. nej. Jag gick upp 21 kg och har 5 kg kvar. Jag har tränat duktigt och var på god väg i mål men sen åkte jag på en monsterinfluensa och är inne på dag 19 med feber nu. Suck.
Apropå det här med att komma i form så.. nej. Jag gick upp 21 kg och har 5 kg kvar. Jag har tränat duktigt och var på god väg i mål men sen åkte jag på en monsterinfluensa och är inne på dag 19 med feber nu. Suck.
Nej, jag har inte medicinerats nåt, det sa jag till läkaren att jag inte ville.
Jag vet ju också att man ska ha tålamod osv, men det rimmar illa med min snålhet. Jag vill kunna klä mig fint (inte bara hoodies och mysbyxor), men samtidigt vill jag inte lägga pengar på kläder jag inte planerar att ha en längre tid. Dessutom vet jag inte vad jag har för storlekar och jag hatar att prova kläder... Jag får väl ta nån runda på Myrorna nån dag.
Gott nytt år från Nora och hennes (enligt läkaren inte dödssjuka) mamma!
Hej på er
Här har det också sovits mycket den senaste tiden. Orkar vara vaken en timme ungefär innan det är dags att sova igen. Sover oftast ett längre pass mitt på dagen, annars 45-60 min. Sover endast i bärsjal eller vagn om den rullas, eller i bil. Han äter med 2-3 timmars mellanrum (helammas), men på natten vill han ibland snutta ännu oftare. Tror inte egentligen att han är hungrig då utan mer att han behöver det för att kunna somna om. Tyvärr har det nu blivit så att det är jag som måste natta honom om kvällarna (bära runt i sjal), hos sin pappa skriker han bara. Stackarn är helt knäckt över det (pappan alltså) Hur är det för er?
Annars känns det lite tråkigt att han inte går att lägga ner sovandes. Vi kan inte sitta uppe och titta på en film tillsammans t ex, på kvällen vaknar han om man sätter sig ner. Men jag vet att det är, relativt sett, en kort period i livet det är såhär. Jag försökte med en massa metoder och knep för att få min äldsta som att sova och sova själv, men det enda som hände var att jag kände mig misslyckad, så det misstaget tänker jag inte göra om. Nej, jag har investerat i ergonomiskt bärsele och sover med ungen vid tutten. Är han nöjd så är jag nöjd
Jag började skriva ett inlägg i måndags, men hann aldrig färdigt innan jag lyckades radera det. Tyvärr var det bara något som gällde då och nu har det vänt helt. Suck, men det är skönt att läsa att vi inte är ensamma.
Jag tror det var i måndags han hade smällt till med 6 timmars sömn, vilket var rekord och jag önskade att det kunde fortsätta så. Annars har första passet en god natt legat på 4-5 timmar och sedan varannan timma. Detta från midnatt räknat +/- 1 timma. Nu är vi tillbaks på ruta ett då han äter varannan timma och har svårt att ligga själv, så ett pass per natt har han sovit på mig eller på min arm. Innan kunde jag oftast lägga ner honom på en skötbädd i sambons säng. Ett bra tag har han varit allmänt täppt i näsan, så det går åt mycket näsdroppar här.
Antagligen är det en kombination av en tillväxtperiod vid 3 månader och att det händer så mycket just nu. Han är mer vaken och med och har som fler börjat stoppa händerna i munnen och smaska. Likaså försöker han fånga fötterna som viftar omkring när han böjer ihop sig. Babygymmet är okej en stund och likaså babysittern, tyvärr gjorde äldsta dottern sönder lekbågen till den när lillasyster var bebis, så vi får lägga leksaker i hans knä. Annars bor han mest i bärselen både inne och ute.
För egen del har oron gjort sig påmind idag. Jag upptäckte en knöl på halsen strax ovanför halsgropen på ena sidan i söndags ca 3-4 cm stor. I tisdags ringde jag doktorn och fick tid idag. Hon tyckte den satt för sköldkörteln och skulle prata med en annan doktor som var specialiserad på dessa sjukdomar. Usch, vilken lång väntan och tårarna hann stiga och jag hann tänka det värsta.
Jag hade hoppats de kunde konstatera att det var sköldkörteln då farmor opererades för giftstruma, så det finns ju viss ärftlighet. Läkaren återkom och skickade mig till labbet för provtagning. Det var visst bara ett ämnesomsättningsprov. Om det är normalt blir jag remitterad direkt till kirurgen då de tror det är en cysta, annars blir det väl medicinering först. Så jag har hunnit tänka många tankar om hur man skulle agera om man inte får uppleva stora tillfällen som konfirmation, student, födelsedagar mm i sina barns liv. Likaså om jag skulle skriva ett brev för dem att öppna varje födelsedag och något klädesplagg i varje kommande storlek till de börjar skolan typ. Mamma läste på att en cysta är en godartad vätskefylld blåsa, så jag hoppas på det. Jag känner mig ju inte det minsta sjuk tack och lov. Taskigt minne har jag, men annars kan det mesta härledas till amningen och sömnbristen. För tillfället har ju farmor tillbaks sin cancer och min morbror hade det för några år sedan, men mår bra nu.
Nora fick vaccinet för en månad sen (hon är ju lite prematur men vi korrigerar inte åldern så hon blir 4 månader nästa vecka). Jag var inte med eftersom jag var sjuk men hon hade tydligen blivit mer upprörd över att bli fasthållen än över sjävla sticket. Hon hade ont och var ledsen sen på kvällen men det var hanterbart.
Bajsning ungefär varannan dag. De senaste dagarna har vi dock haft lite försiktig matintroduktion med några majskrokar och några små skedar gröt med katrinplommonpuré så vi får se om det påverkar. Hon tyckte hursomhelst väldigt mycket om det hon fick smaka på.
Mina barn har inte reagerat särskilt negativt på bebis. Det enda jag tycker är jobbigt är när en måste hjälpa till med läxor och bebis självklart är arg och ledsen just då. Eller när jag bestämt mig för att mysa med alla barnen och se någon film tillsammans och så kommer bebisskriken. Har rätt dåligt samvete.
Jag har gjort plankan och knipövningar direkt efteråt. Sen började jag lite försiktigt på gymmet efter drygt en månad. Kosthållningen är BEDRÖVLIG, det slinker ner både choklad och chips nästan varje dag. Jag skulle säkert kunna göra en rejäl satsning och lyckas men... Jag tycker om godis.