Jennie skrev 2015-03-11 07:59:51 följande:
Jag tänkte att jag bara hoppar rakt in i tråden så här...
Jag och min man håller på med vårt första IVF-försök. Jag trodde att jag skulle kunna klara av detta på egen hand, utan att påverkas så mycket psykiskt av det, men jag hade helt fel. Det är mycket tuffare än jag trodde och jag känner ett stort behov av att få prata av mig och söka stöd hos andra. På något sätt så känner jag inte att stödet från min man är tillräckligt, antagligen för att han inte förstår hur jag och min kropp mår.
Hursomhelst, jag gjorde äggplock i fredags och av 20 ägg blev det 13 embryon. Jag skulle ha gjort ET i måndags, men på förmiddagen så ringde kliniken och meddelade att det blir totalfrys och det får bli FET istället. Jag blev såklart jättebesviken först. Eller snarare frustrerad. Ännu mer väntan! Men sedan kändes det ändå rätt okej. 13 embryon i frysen, det måste ju ändå vara bra.
På kvällen började jag såklart googla igen (något jag har lagt till som en ful ovana varje kväll innan jag släcker lampan) och läste en massa hemskheter om att bara 80 % av embryona klarar upptiningen och att chanserna att bli gravid minskar med FET.
Just nu känner jag mig bara så ensam. Har försökt att prata med min man, men han är ju kille och som alla killar så vill han lösa mina problem, och inte bara lyssna på mina känslor.
Sedan insåg jag att jag är ju inte alls ensam, det är ju massor av kvinnor därute som går igenom samma sak som jag. Så här är jag nu.
Hej och välkommen!
Jag förstår din frustation. Dock är jag inte så långt fram i behandling. Jag har precis börjat och är på dag tre (idag) med hormonsprutan. Har mitt första VUL på Söndag förmiddag så det ska bli spännande!
Får jag fråga varför IVF kliniken beslöt sig för att frysa samtliga?
Jag har inte hört något om det du skrivit om, att 80% inte klarar av upptiningen. På SU, där jag går, där har de sagt att det är väldigt många som det tar sig för på FET också. De gav inga exakta procenttal men det såg lika ljust ut som med ET. Det handlar ju om så mycket faktorer samt lite tur på traven för att ett ägg ska bli så bra som möjlig att befrukta.
Jag håller tummar och tår för dig.
Jag förstår vad du menar när du skriver att mannen liksom inte förstår riktigt. Min sambo är med mig och håller min hand genom hela denna resan givetvis, då det är lika mycket hans resa. Men det är ju faktiskt min kropp som får ta "smällen" Och det kan ju han aldrig veta hur det känns. Han är en väldigt bra lyssnare och min bästa vän men han kan ändå inte relatera ifall jag tex har några känningar i kroppen osv. Därför är det så skönt att logga in här och skriva av sig, här inne VET ju faktiskt ni vad jag exakt går igenom :)
