Anonym (Icka)

Äldre 22 Feb 13:22

4905 svar

någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Nykär15 skrev 2017-02-20 22:18:13 följande:

Ja det är hysteroskopi, bra de gör det! Beror på mina två tidigare graviditeter och att ena barnet föddes med snitt. Men livmodern är hel och fin, inga sammanväxningar och jag fick se sen senast idag när vi kollade äggblåsor och slemhinnan var hel, fin och treskiktad. Så inget som tyder på att den inte kan bära en graviditet...gäller bara lyckas bli gravid igen då...

Håller tummarna att du läker fort och att nästa op går bra så ni snart kan försöka igen.

Hoppas verkligen du får ett plus snart. Så mycket elände på vägen och så ska kroppen bråka ännu mer

Just nu känner jag mig livrädd för att bli gravid igen. Ångest för en repris av allt

och då är inte ens allt över för min del. Ligger mest och vilar och tuggar tabletter

och alldeles för mycket tid till att måla upp en mörk framtid med elände. Är t o m inställd på att resterna i livmodern är elaka... Hellre det än att vara oförberedd totalt nu...

Anonym (Icka)

Äldre 25 Feb 21:58

#4279

Var på kontroll igår. Det är något kvar men de vill låta livmodern vila lite nu efter allt så nytt vul om ca 10 dagar. De hade inte fått tillbaka svaren på proverna de tog i livmodern fastän de begärt akutprover och ska jag bli nervös för det? Blodprover visade att infektionen är typ borta men inte konstigt, apoteket verkar ha klantat sig. Skulle ta penicillin 2 ggr per dag men de skrev 3 ggr + allt smärtstillande...

Hcg hade gått från 19 till 13 i veckan. Men vad betyder det? Vad ska det ligga på för att räknas som bra? Hade ändå 3 läkare under kollen men de pratade mest över huvudet på mig denna gången. Börjat blöda mer igen men det tyckte de var normalt...

Anonym (Icka)

Äldre 3 Mar 09:01

#4280

Nykär15 skrev 2017-02-22 13:39:15 följande:

Jo jag hoppas med att det snart blir vår tur igen...även om det skrämmer mig så in i helvete...ju mer månader som gått desto mindre rädd är jag iofs. När jag var mitt i det så kände jag panik på att hamna i det igen..nu har det lagt sig lite tack och lov. Tiden läker som de säger, men tar aldrig bort smärtan och sorgen helt...

Är nästan mer rädd för att aldrig lyckas bli gravid igen...hur man hanterar det, hur bestämmer man när det är dags att ge upp? Usch nej...hoppas vi inte behöver ta det beslutet.

Det upptar så mycket tid att läka och komma tillbaka, att våga igen och att försöka hitta nåt hopp...och OM man blir gravid igen...hur kommer jag må då? Mycket tankar...

Ta hand om dig

Hur länge sen är det nu sen ert missfall och vilken v? Är kroppen helt återställd för dig? Sitter med mobilen så kan inte kolla enbart dina inlägg. Önskar jag kunde göra något mer än bara skriva.

En månad har gått nu. Kroppen fortsätter att bråka. Enda positiva är väl att nu är alla hormoner borta. Men var på sjukhuset häromkvällen igen för jag mådde pest och hade jätteont i ryggen och magen. Resterna är kvar och har varken minskat eller ökat. De hittade en cysta på ena äggstocken. Storleken var tydligen inom vissa gränser så inget de lägger tid på nu. Kontroll om 10 dagar. Är resterna kvar så måste jag tydligen ta cytotec för att försöka få bort det och lyckas inte det så blir det ytterligare en skrapning

så några nya försök dröjer ytterligare. Kanske bra med, hinner bearbeta sorgen mer. Just nu väntar jag på besked med om att han fått komma till minneslunden här. Den dagen kommer bli turbulent känslomässigt. Skönt att kunna gå till honom men så definitivt slut på allt med. Usch, börjar gråta av tanken

En fråga, nån med Facebook som skulle vilja ha kontakt där?

Anonym (Icka)

Äldre 3 Mar 09:18

#4282

Nykär15 skrev 2017-03-03 09:11:10 följande:

Vårt MA var i slutet på juli, hjärtat slutade slå 12+2 mätte de till...så det är längesen nu, och det tog 3 månader efter innan jag fick min första ÄL pga upprepade rester och operationer...

Usch vad jobbigt dina rester är kvar, men bra du går på kontroller, stå på dig. Be om en hysteroskopi istället för en vanlig skrapning, den är snällare mot livmodern eftersom de ser vart de pillar..med vanlig drar de bara omkring därinne och kan skada mer än göra nytta.

Jag var i minneslunden först veckan för BF...orkade inte innan. Hade dessutom hoppats att vi lyckats bli gravida igen innan den dagen..men är ju fortfarande inte där. Så det var hemskt tungt när vi var där och tände ljus och lämnade blommor...

Nu är jag på ÄL+9 och är lika full av ångest inför BIM som jag brukar...blir så uppgiven av att se negativa tester varje gång..blir det nånsin vår tur igen?

Tidsmässigt kanske länge sen men känslomässigt känns det väl som nyss jämt. Som du skrivit innan, sorgen finns ju alltid kvar. Våra dog ganska nära varandra tidsmässigt då

Ska tända ett ljus, lämna en liten nalle och blomma när vi går dit. Kommer vara ett vrak men jag måste och vill göra det. Dagen för bf vill jag inte ens tänka på nu

Kommer kräva kamera operation isf. Eftersom det gick så snett sist. Livrädd för ytterligare komplikationer. Och sen har ju inte provsvaren på resterna kommit än, fattar inte varför det tar sån tid.

Anonym (Icka)

Äldre 3 Mar 09:22

#4283

Nykär15 skrev 2017-03-03 09:11:10 följande:

Vårt MA var i slutet på juli, hjärtat slutade slå 12+2 mätte de till...så det är längesen nu, och det tog 3 månader efter innan jag fick min första ÄL pga upprepade rester och operationer...

Usch vad jobbigt dina rester är kvar, men bra du går på kontroller, stå på dig. Be om en hysteroskopi istället för en vanlig skrapning, den är snällare mot livmodern eftersom de ser vart de pillar..med vanlig drar de bara omkring därinne och kan skada mer än göra nytta.

Jag var i minneslunden först veckan för BF...orkade inte innan. Hade dessutom hoppats att vi lyckats bli gravida igen innan den dagen..men är ju fortfarande inte där. Så det var hemskt tungt när vi var där och tände ljus och lämnade blommor...

Nu är jag på ÄL+9 och är lika full av ångest inför BIM som jag brukar...blir så uppgiven av att se negativa tester varje gång..blir det nånsin vår tur igen?

Har din cykel ändrats sen missfallet? Usch, blir en karusell sen att börja läsa av kroppen igen och försöka pricka ägglossning. Är både avundsjuk och inte på dig som kommit så långt iaf och jag hoppas du får ditt + väldigt gärna denna månaden

Anonym (Icka)

Äldre 3 Mar 09:40

#4286

Nykär15 skrev 2017-03-03 09:23:42 följande:

Nä sorgen finns där...vissa dagar sköljer den bara över mig och då gråter jag för allt...men dagarna som är bra är många fler nu, så det blir bättre. Vi kommer ju börja med IVF i april om det inte tar sig på denna eller nästa ÄL...så tror jag är lugnare nu när vi har en plan på fortsättning, det ger hopp.

Nej jag låg ju på CIVA efter första skrapningen då de kom åt nåt blodkärl, bara blödde nåt galet. Trodde ett tag de skulle ta hela livmodern när det inte slutade...sån panik...nu är det kört för ev barn låg jag bara och tänkte...

Jag försöker att vara stark men små saker gör att man bryter ihop fortfarande. Häromkvällen bubblade magen t ex och kändes exakt som sparkar och sen låg jag bara o grät. Att få höra att vänner ska få barn... Gör så ont

Fy tusan för den ångesten och paniken . Känner igen det så väl. Är fortfarande rädd för det. Åldern spelar ju roll med för framtida försök och eftersom kroppen spökar så är oron stor.

Nykär15 skrev 2017-03-03 09:29:05 följande:

Ja den var helt störd efter. Alltid varit 28 dagar innan. Sen var den allt från 33-45 dagar. SÅ vi valde att göra en privat missfallsutredning eftersom detta var andra på 8 månader...

Visade sig jag hade förhöjt TSH (sköldkörteln) vilken ökar missfallsrisken rejält samt kan göra det svårare bli gravid. Sen fick jag Letrozole för att få en normal cykel. Har gått på tre dubbelkurer utan graviditet. Nu äntligen ligger TSH på en bra nivå och denna gången har jag stimulerats med Bemfola sprutor under 6 dagar och sen tagit Ovitrelle för att ägglossa...

Jag hade 26 dagar innan denna graviditet. Är väl kanske på gränsen till normalt? Återstår att se hur mycket den kommer ändras. Jag vill kolla mina värden med.

Jösses, du får ju ta massor. Hur funkar det med ivf sen? Kan inte mycket om det mer än sprutor och äggplock insättning och ruvardagar.

Anonym (Icka)

Äldre 8 Mar 09:07

#4293

Anonym (Ida) skrev 2017-03-07 22:28:25 följande:

Hoppas att allt går bra med er<3

Fick min första mens i fredags och har mått extremt dåligt innan det. Hormonerna verka inte helt inställda ännu för jag känner mig helt knäpp.

Var på gyn som inte såg några rester och sa att jag snart skulle få min mens vilket stämde. Han ville att jag skulle vänta två menstrationer i och med att jag var så långt gången och han ville att jag skulle börja med levaxin.. Vill verkligen inte äta det egentligen men han tyckte absolut att jag skulle det om jag vi ville försöka igen. Så idag tog jag min första tablett..

En dag i taget här. Avvaktar måndag så jag vet vad som ska hända nu om resterna är kvar, vilket jag starkt misstänker. Men skönt för dig att mensen kommit igång, ett bra tecken på att kroppen funkar på det sättet iaf. Ska kräva lite mer tester nästa vecka. Behövs medicin kommer jag ta det med glädje, en repris av detta vill jag helst aldrig uppleva igen!

Förutom det kroppsliga, hur mår du annars?

Anonym (Icka)

Äldre 8 Mar 09:09

#4294

jezz81 skrev 2017-03-08 00:06:57 följande:

Fick bekräftat pågående missfall idag. Ska tillbaka om en vecka för att se om ally kommit ut eller om jag behöver hjälp med tabletter. Känns sjukt tungt. Skulle gått in i vecka 20 idag men livet dog tidigt. Tänk att man aldrig sett en dån liten men ändå redan skapat en hel del drömmar om hur vår familj skulle bli. Hoppas man kommer över det fort och att man får kraft att börja om. Tog två år att komma hit..

Beklagar verkligen

vilken chock när du skulle in i den veckan. När dog liten för er? Håller tummarna för att du slipper problem nu med rester mm. Kram

Anonym (Icka)

Äldre 8 Mar 10:22

#4297

jezz81 skrev 2017-03-08 10:17:26 följande:

Tack <3 insåg dock när du citerade mig att det stod 20 men skulle stå 10. Men man är ledsen ändå. Rester tror jag blir minimala mest blod blod blod. Men vi kämpar på. Nästa gång kanske är vår tur <3

Ett hett efterlängtat barn är mer än jobbigt att förlora oavsett vilken vecka man var i

och det är absolut ok att sörja, rasa och även vara arg. Och lätt att skriva fel när man är ledsen och upprörd med. Hoppas du slipper rester och att ni kan försöka snart igen <3

Anonym (Icka)

Äldre 9 Mar 08:33

#4300

Pratade med en från vår kyrka för en stund sen och frågade när han ska få komma till minneslunden. I slutet av april eller början av maj fick jag till svar det högg ordentligt i hjärtat och hamnade i hålet av tårar och sorg igen vill bara att han ska få sin sista vila och vi någonstans att kunna gå och prata med honom och få sörja...

någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

INNEHÅLL