Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015
Gott slut och gott nytt år på er!
Kram
Inlägg från: johjen
|
-
-
Bell, hoppas det funkar bättre för er att sluta amma nu. När jag slutade nattamma tog det just tre nätter innan Adam helt accepterade det. Har också slutat amma helt här och jag trodde aldrig att jag skulle vara en sådan som ammade länge med tanke på vilken start vi hade. Kämpade i två månader med att få det att funka och nu är Adam snart 15 månader och det kändes som det var dags att sluta..
Kelsson, hoppas Nilo mår bättre snart!
Villsågärna och Irma, känner igen det där med blyghet, Adam reagerar så också nu!
Kram på er och hoppas 2016 blir ett fantastiskt år! -
Adams pappa nattade och sov med honom ett bra tag, kommer inte exakt ihåg men tror det var över en månad i allafall. Sen fick han flytta in i eget rum och fortfarande idag är det min sambo som lägger honom 90% av gångerna. Dock är jag lika engagerad i kvällsrutinerna och istället för att amma en skvätt innan sambon tar över för byta av blöja och sätta på pjamas, så sitter vi i en fåtölj och myser och sjunger en stund. Så får Adam lite närhet och gos innan läggdags.Bell13 skrev 2016-01-02 07:55:43 följande:
Jag hoppas också att det ska funka lite bättre den här gången. Tänkte gå till gymmet ikväll när det blir dags för nattning och förhoppningsvis sover han när jag kommer hem igen. Det jobbigaste är när han gråter så där förtvivlat och bara snyftar och hulkar.
Vi försöker ju få till ett syskon så det känns ändå bra att sluta nu.
Hur gjorde ni? Lät ni hans pappa sova med honom? Vi tänker oss att Douglas pappa tar honom på natten och erbjuder antingen ersättning eller välling i flaska om han inte somnar om med hjälp av buffning.
Kram
-
Hej!villsågärna38 skrev 2016-01-05 17:42:21 följande:
Hej vänner!
Hur mår ni idag?
Härligt att det gick så bra Bell!
Kram
Är är det härliga lata dagar och kommer nästan in i föräldraledighets lunken igen.. Så mysigt att vara hemma allihopa och skulle gärna vilja ha det så ett bra tag till!
Adams humör går upp och ner. Oftast glad och nyfiken och har börjat säga ord som man fårstår som tack, hej då, upp mm. Samtidigt har han ett väldigt humör och tex får han inte ihop två duplobitar kan han kasta iväg dem med ett skrik och bli vannsing. Är vi hemma så hänger han mig i hasorna och vill komma upp i famnen och när han väl är i famnen så ålar han runt och vill ner efter en stund. Vi har varit och hälsat på vänner i dagarna och så härligt att se att när vi är hos folk, eller har besök, så kryper han gärna upp i andras famnar om han känner sig trygg med personen. Jag hoppas det har med att göra att han har en trygg anknytning så han vågar utforska hur det är att sitta hos andra! Ibland är det nästan som han inte ser mig när vi är hos andra utan som han har fullt upp att bekanta sig. 
Hur mår ni? Haft en fin dag?
Kram -
Hej! Visst minns jag dig! Vill börja med att beklaga er stora förlust! Så fruktansvärt för er och inte med ord beskriva hur tufft det måste har varit och är för er! Har en väninna som förlorade sin dotter 9 dagar gammal och varit med på den resan och försökt stötta så mycket det går och finnas där för henne. Tufft också då omgivningen har, i allafall min erfarenhet, svårt att hantera när ett barn dör.. Många kramar till dig och din familj! Hur gammal är din ettåring nu? Adam blir 15 månader imorgon! Och stort grattis till graviditeten! Vi har också börjat så smått med syskonförsök men försöker lite själva först.azurea skrev 2016-01-07 14:25:43 följande:
Hej alla, hoppas ni minns mig, men jag var ganska aktiv för ett år sedan i samband med att jag fick tvillingar för tidigt, havandeskapsförgiftning, twinsen åkte in på sjh med RS mm. Jag försvann sedan ganska tvärt, då min ena tvilling tyvärr avled endast 6 veckor gammal och jag helt enkelt inte orkade med att påminnas om allt som rört båda två, utan försökte fokusera på att (över)leva med att bara ha fått behålla en. Man ska ju inte behöva begrava sitt barn när man precis fått det...
Nu känner jag mig dock lite starkare igen och orkar återuppta kontakten lite. Dels för att jag känner att jag gärna tar del av lite utbyte kring hur det är att ha en vild ettåring (som är helt magisk såklart! ) men också för att vi efter många långa funderingar bestämde oss för att göra ett syskonförsök på det enda överlevande ägget i frysen som tog sig. Så i morgon går jag in i v17+0 och hoppas innerligt att det håller hela vägen. Ska erkänna att jag grät på KUBen när det visade sig finnas något därinne som såg jättefin ut, jag hade tvivlat i flera veckor på om det var något då jag slutat känna några som helst tecken på graviditetet.
Kram! -
Hej!
Hur mår ni alla idag?
Hur går det med att sluta amma Bell?
Här har det kommit massor av fin snö så blir nog lite pulkaåkning idag.
Så skönt att vara hemma hela familjen, har varit ledig två veckor nu och känner att jag gått ner i varv. Dessutom har vi haft det ganska lugnt de sista dagarna och bara varit vi och det har vi och jag verkligen behövt.
Adam är så mysig, kommer ofta med sin favoritpekbok och vill sitta i famnen medan jag läser den. Han vill mysa mer nu generellt tycker jag och som jag skrev tidigare så pendlar det mycket mellan gott humör och lättare utbrott. Tålamod verkar det svårt med också men antar att det är en del av utvecklingen.
Hoppas ni alla mår bra och får en fin dag!
Kram -
Hej alla fina!
Oj vad ni är aktiva, hänger inte riktigt med! Läser här varje dag men hinner inte alltid kommentera fast jag tänker på er alla och era inlägg! Jag har sagt det förr men säger det igen, så glad för denna tråden, och även gravidtråden innan dess, som gett mig så mycket!
Hade tänkt kommentera er alla i detta inlägg men nu är det dags för mig att gå upp från min sista sovmorgon då hunden måste ut. Imorgon börjar jobbet igen, känns sådär..
Kram -
Ska du börja jobba imorgon Irma? I sådana fall säger jag också stort lycka till! Det känns konstigt i början men man kommer fort in i det.
Kram -
Ja det händer så mycket nu så man knappt hinner med! Gått från en bebis till ett småbarn med vilja på bara några veckor verkar det som. Undra vad vi är om en månad?azurea skrev 2016-01-09 09:19:02 följande:
Tack Bell och Irma för era tankar.
Ja, johjen det är rätt svårt detta med att ett barn dör. Det är så ofattbart för både oss som föräldrar men också för omgivningen, och många har (faktiskt) dragit sig undan. Ingen visste vad de ska säga, men vi visste ju inte heller hur vi skulle reagera. Det enda vi ville vara var att försöka vara normala i en kaosartad situation. Men man har sakta men säkert kommit tillbaka till ett hyfsat normalt liv. Det enda man känner är att man nog aldrig kommer att bli riktigt riktigt glad igen, eller riktigt riktigt lycklig. Man kan skratta och ha kul, men sorg och saknad ligger alltid som ett täcke över allting på något vänster. Svårt att förklara.
Oj, Adam har verkligen blivit stor nu! Min är i stort sett precis kring året. Men jösses vad det händer mycket!
Tror jag förstår hur du menar. Min väninna säger likadant och att ha en känsla att aldrig bli hel igen. Det har nu gått några år sedan de förlorade sin lilla tös och har nu två andra barn men pratar om sin storasyster och besöker graven också. Tiden läker inte alla sår men gör det lite mer uthärdligt.
Kram -
Skriver som alla andra, Eventfasen var tuff! Kommer ihåg känslan av att allt gungande runt omkring en för man var så trött.. Styrkekramar till dig!Sira skrev 2016-01-09 15:53:26 följande:
Hoppas ni får reda på vad det är som spökar för Lovisa och hennes mage. Det är ju jobbigt att vara allergisk/överkänslig men ännu jobbigare att vara det och inte veta mot vad.
Haha - ja, du har rätt. Minns från skolkemin att allt i naturen strävar mot jämvikt så det är väl som det ska vara... Blev lite för hurtigt just då så jag struntade i alla sociala medier ett tag bara.
Bell: Såg att du läst tillbaka men vill bara förtydliga att jag absolut inte syftade på något inlägg från dig. Det är väl bara bra, och något de flesta behöver jobba på, att se vad som är problem på riktigt och vad som egentligen är petitesser som bara ska lösas eller ta sig igenom och inte är värt att lägga energi på.
Vad bra att natten var bra! Hoppas brösten snart fattar att de ska sluta producera mjölk. Det kan ju göra riktigt ont det där. Vsg's tips om att massera i duschen är jättebra. Fick använda mig av det när stora blev sjuk efter att jag börjat nedtrappningen och jag fick börja helamma igen i nån dag eller två. Amningen kom igång ordentligt efter ett par dagar, när hon tillfrisknat, och brösten kändes som två cementblock...
Idag har jag den tröttaste dagen hittills. Hon vaknade 22.30 första gången och då hade jag inte hunnit somna än (trots att jag la mig 21.30), andra gången var kl 23.20 och då var hon otröstlig så jag fick stå och vagga henne i famnen tills hon somnade. La ner henne för att gå på toa och då vaknade hon igen men 00.30 kunde jag lägga mig och sedan vaknade hon 03, 05, 07 och 08 och då gick jag upp. Försökte lägga mig en stund på förmiddagen men jag tror att jag är för trött för att kunna sova just nu så jag fick ge upp efter ett tag. Jag vet ju att det kommer att bli bättre men just nu är det lite slitsamt...
Irma: När jag började jobba igen efter förra föräldraledigheten kände jag mig helt puckad första dagen på jobbet. Kom inte ihåg nånting av rutinerna. Det gick ju snabbt över och sedan kändes det som att jag aldrig varit borta.