Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Hej tjejer, har inte varit inne o läst på minst en vecka och när det här är en så pass aktiv tråd (vilket är väldigt positivt) så hinner jag inte läsa ikapp. Börjar kännas som att det är dags att lämna tråden när jag aldrig tillför något vettigt, gör bara korta inhopp här o där . Min lilla kille är snart 5 månader gammal och kräver all uppmärksamhet på dagarna så finns ingen möjlighet att komma in då och delta i diskussioner och eftersom han sover så dåligt om nätterna så behöver jag vila när han gör det.

Hoppas att jag kan återkomma någon gång senare om jag får mer tid.

Önskar er alla bara gott och framgång i alla spår.

Varma kramar!

Irma - idag tänker jag på dig och din familj och dina vänner! Hoppas innerligt att du inte känner någon som drabbats i Paris. Så oerhört fruktansvärt det som hänt! Stora stora kramar till dig vännen

Oh förstår det! Det går ju inte att ta in. Paris igen - herregud! Vad är det som händer? Men va skönt att de dina är ok. Förstår att du är i chock. Det är vi med och jag känner just nu ingen som bor där men min man har ju bott där så han är extra skakad. Har suttit hela morgonen/fm och sett på tv och vår äldsta dotter har ställt en massa frågor.

- Finns det barn där som inte har nån mamma mer? Va hemskt! Polisen måste ta bovarna. Var hennes kommentar. Då började jag med gråta. Barn är bra på att sätta fingret på det viktiga.

Ta hand om er! Kram

Tack igen alla för er omtanke, det värmer ska ni veta. Jag har fällt många tårar idag. Som parisare vet jag att ingen ska tro att de ska berätta till parisarna hur de ska leva sina liv, och att Frankrike kommer att sluta upp bakom de värderingar som har gjort oss till det land vi är. Men hjärtat blöder för alla oskyldiga som har mist livet och deras anhöriga.

Kram kära ni.

Ensam hemma med barnen här i några dar. Maken bortrest. Men mamma kommer på besök imorgon och stannar till fredag. Ska bli mysigt Trevligt med sällskap då man är ensam med två. Kram

Hej tjejer,

Ni får ursäkta min tystnad, det är inte på något sätt att jag inte bryr mig, men jag har tappat gnistan en stund och behövde sörja. Allt annat kändes plötsligt så oviktigt, och märkligt nog känns det i hjärtat som att den enda platsen jag vill vara i är just Paris. För att kunna trösta, prata, hålla händerna, vara med de mina, Parisborna.
Jag tittar på Victor, på hans leende, på hur hans ögon lyser och måste vända blicken varje gång tårarna kommer. Jag undrar hur världen har blivit så full av hat och ondska och lovar mig själv att terroristerna kommer inte att få vad de vill, dvs min hat. Lättare sagt än gjort.

Nåväl, Bell, skönt att det verkar bli bättre, och att Alvedon hjälper.
Vsg, härligt med sällskap, förstår att det går i ett när man är själv med båda. Kul med egentid med din mamma också. Njut!

Johjen, roligt att läsa att du är nöjd med upplägget. Viktigt att känna att det fungerar. Jag har nu bara två månader kvar, och det känns både kul och läskigt även om jag vet hur roligt maken tycker att det ska bli att få vara ledig med Victor.

Stor kram till er alla, fina mammor.

Förstår det! Det är splittrande att börja jobba när man har barn. Inte lika självklart fokus bara på jobbet som innan. Men roligt att du trivs på jobbet och har trevliga kollegor vrigt med pendlingen däremot förstår jag.

Jag har varit chef i många år men kör konsult som egen nu ihop med en tidigare kollega. Vi kommer ha våra möten hos varandra och sen blir det ju då även möten hos kunder eller potentiella kunder. Och så ska jag boka in trevliga luncher på stan också såklart. Ska bli jättekul men samtidigt nytt Men i ett par år framöver tror jag detta blir toppen för mig då maken har ett krävande chefsjobb med en del resor emellanåt och jag ärligt talat är rätt less på den världen. Man hinner ledsna lite på jobbhets och karriärshets då man får sitt första barn vid 41

Kram