Bell13 skrev 2015-06-30 15:01:08 följande:
Jag måste få skriva av mig. Jag har en svärmor som hör hemma i helvetet. Hon är rakt igenom ond. Hon hatar mig över allt annat. Det har verkligen eskalerat sedan vi fick barn. Inget jag gör är bra och hennes metoder är de bästa givetvis. Att barn ska skrika ensamma i sin säng är helt normalt får de inte göra det blir det inte folk av dem. Att jag ammar ofta är helt åt helvete också så klart.
Igår var de här och då vilade jag med Douglas på eftermiddagen och det var så klart åt helvete för ju längre man väntar med att vänja dem att sova i egen säng ju svårare blir det. Jag förstår inte varför det är så hemskt att ge sitt barn närhet och kärlek. Bebisar ska också badas och schamponeras minst en gång om dagen enligt henne. Naglarna på honom är alltid för långa och hans skorv i hårbotten ska skrapas bort. Hon hånar mig för allt jag gör och hon trycker ner mig varje gång vi ses.
Det har gått så långt så jag får ångest varje gång de ska komma hit, det ska alltid sovas över för det är helt omöjligt att komma över dan.
Min sambo tycker att det här är jobbigt men tar alltid hennes parti och säger att jag ska vara en större människa och inte bry mig om henne. Min sambo vill att vi ska semestra med dem och det gör mig helt panikslagen, är också rädd att hans mamma ska bli slutet för vår relation.
Det går liksom inte att säga till henne för hon har alltid rätt även om hon har fel.
Har försökt säga till min sambo att det är bättre att han åker dit själv, de bor i Borlänge, men det vill han absolut inte för han vill att vi åker dit som familj vilket inte längre fungerar. Jag får tryck över bröstet igår när hon stormade in och skulle styra och ställa. Det är ju ohållbart.
Så mycket negativt det blev nu men var tvungen att ösa det ur mig 
Vilken jobbig situation Bell!
Håller helt med Johjen, du ska inte behöva vara den större människa här. Försök hålla dig lugn och sakligt förklara för din sambo att
1) du är fortfarande extra känslig pga hormonerna
2) Det är ditt och hans hem, din svärmor är en gäst och har inte rätten att bestämma över dig.
3) han är pappa nu och ska bete sig därefter först och främst, det är prioriteten. Att vara sin mors tacksamma son får komma i andra handen
4) Ni ska inte behöva ursäkta er för de metoder ni väljer. Säg att hon är välkommen men att det är du och din sambo som bestämmer hur ni gör med er son.
Jag tror att du vinner på att behålla din lugn. Även om jag kan förstå Moolie förslag så tror jag att det bara kastar mer olja på elden.
När det gäller semestern så stå på dig och säg att du behöver avkoppling och helt enkelt inte kommer att få det där. Du har ju redan sagt att han kan åka själv, och han kan inte tvinga dig att följa med. Säg att du längtar efter att få göra något bara ni för första gången, kanske han förstår bättre då.
Stor kram!
. Han kryper för fullt, ska ta allt som går att få tag på, gallskriker om man ta bort det, och man får vara glad om han sover en timme på em i sin säng (om vi är hemma). Hejdå lugna stunder!
Känner igen det där!! Ja visst är det härligt men samtidigt oerhört krävande. Lovisa är också crazy mest hela tiden. Övar på att gå för fullt nu. Och säger Mamama hela tiden så här är det jag som är mäkta stolt 
