Omöjlig kamp om mitt kejsarsnitt?

Nej, du resonerar verkligen inte logiskt. Procentuellt sett uppstår det fler komplikationer vid kejsarsnitt så du borde vara mer rädd för kejsarsnitt med det resonemanget. Hur som helst önskar jag dig lycka till och jag hoppas att förlossningen blir som du önskar!

Begär att få träffa en läkare. BM har inga befogenheter att bevilja ks. Säg att du vägrar vaginal förlossning. Du HAR bestämt dig, inga andra alternativ existerar.

Vid behov sök dig till annat landsting.

Jag förstår precis vad du menar.

Komplikationer i största allmänhet är kanske vanligare vid kejsarsnitt. Men konsekvenser av de komplikationer som blir, är olika. För min del har jag hellre ont i magen än ont i underlivet.

Det låter som om du mött samma BM som jag gjorde vid vårt första Amandasamtal. Är det Kalmar Län?

Vi bytte, egentligen mest pga av den första gav oss urkassa tider, men att hen inte gick att föra ett samtal med bidrog skarpt.

Stå på dig! Ett "tips" är att inte hänvisa till rädsla pga sådant som personalbrist (lite och stressad personal tenderar att öka risken för skador) även fast det är en del av din rädsla. Vi förstås snabbt att det inge "räknades" eftersom man kunde få mer tillsyn (dock inget de kunde garantera)

Alltså, om smärtan är en stor orsak kan man (iaf på Huddinge sjukhus enligt en barnmorska som jar pratade med) få en EDA precis innan man blir igångsatt. Dom är riktigt hjälpsamma där och vill se till att man får en sån bra förlossning som möjligt. Lycka till :)

Jag hoppas att du kan se detta inlägg för vad det är, och inte känner dig attackerad, för det är inte min mening.
Rent spontant så förstår jag att du låter "hispig" och inte så påläst om du kommer på samtal och säger det som du skrivit här.
Vid en förlossning gör personalen ALLTID allt de kan för att minimera risken för förlossningsskador, det är inte så att de skiter fullständigt i hur det går. Även om du inte har någon smärtlindring så kommer du inte kunna ha total kontroll, och om du får snitt beviljat så kommer du inte ha någon kontroll alls.

Tänk igenom det du säger en gång till så att de verkligen kan förstå vad du menar. Jag förstår att du är rädd, jag har ingen åsikt om du bör få din vilja igenom eller inte, men jag är personligen för att man inte ska kunna få ett ks alltför lättvindigt.
Mitt andra barn föddes med halvakut snitt, jag fick inte sitta upp hela första natten och hon kräktes fostervatten var tionde minut precis hela natten (pga kejsarsnittet, det är rätt vanligt sa de) och jag kunde inte hjälpa henne

Igångsättning ökar risken att förlossningen blir långdragen. För mig blev det två och ett halvt DYGN.

En långvarig förlossning ökar risken för att den avslutas med sugklocka eller tång.

En instrumentell förlossning dvs sugklocka eller tång ökar i sin tur risken för skador, bl a eftersom vävnaderna i underlivet har varit uttänjda och blodlösa så länge att de blir skörare.

EDA plus igångsättning är absolut ingenting jag skulle våga. Men alla gör ju som de vill.

Jag tycker så synd om dig, dessa jävla idioter inom vården! Jag blev tvingad till vanlig förlossning trots att man vid min första förlossning fick slita ut och klippa upp för att ens få ut honom. De tvingade mig till fem jävla igångsättningar och till slut gav jag upp, jag skrek i förtvivlan när jag åter igen blev nekad ks och man peoppsade på ett sjätte försök, jag skrek och grät, skakad och var okontaktbar - tillslut sa jag bara - jag skär upp magen själv och då får ni rädda den som räddas kan av oss två. Först då beslöts det om ks och två timmar senare kom hon ut, lugnt och behagligt! Bästa tänkbara förlossning ever! Nu måste jag dock gå på ett sånt jävla möte men i ryggen har jag vad läkarna vid ks sa under rrengöringen "vilken tur att du fick ks, att du stod på dig, för här hade er dotter aldrig tagit sig ut!" - detta finns också dokumenterat men att ens behöva försvara sig som vuxen och gravid inför en annan vuxen känns bara så förnedrande.

Det sista kom inte med, lycka till och stå på dig. Det är din förlossning, inte barnmorskans eller läkarens!

Var bor du?

När jag födde mitt första barn (födde i Varberg) så ville jag också ha ett planerat snitt och fick först träffa en aurorabarnmorska som var, om inte lika dålig som din verkar ha varit, så inte alls bra. Jag kände att hon behandlade mig som ett barn och redan hade bestämt sig för att "riktiga kvinnor föder vaginalt och bara du har fött ditt barn 'på riktigt' så kommer du att känna dig så stolt och kvinnlig". Sedan fick jag träffa en läkare som var så mycket bättre än denna förstnämnda person. Hon sa att förstföderskor inte erbjöds planerade snitt utan mycket goda skäl så det jag blev erbjuden var ett kontrakt som gav mig rätt att avbryta en pågående vaginal förlossning för ett snitt om jag så önskade. Det slutade med att jag faktiskt var inställd på att föda vaginalt, främst för att jag tyckte att läkarens beskrivning av hur jag skulle ligga naken inför hela förlossningsteamet och tvättas inför snittet var så skrämmande (någonting som inte alls visade sig vara fallet, om läkaren hittade på detta för att skrämma mig eller andra kvinnor upplevt situationen så annorlunda hur jag upplevde det har jag ingen aning om...). När förlossningen väl startade var värkarna vidriga och ryggmärgsbedövningen tog inte alls som den skulle så det slutade med ett snitt trots allt (och med den smärta jag kände då hade jag kunnat bli rullad naken genom hela sjukhuset utan att bry mig bara jag hade sluppit ha så ont...). Underbart var det.

Nu är jag gravid igen och blev skickad direkt till en läkare som visade sig vara helt fantastisk och la avgörandet om ett snitt helt i mina händer. Den 28 april får vi träffa vårt väntade mirakel om hen inte bestämmer sig för att komma ut tidigare (och även då har jag rätt till ett snitt).

Jag önskar dig allt lycka till och råder dig att till att börja med träffa läkaren och hoppas att hen är mycket bättre än barnmorskan du träffade och att du får ett bra beslut av henom och får du inte det så kräv att bli hänvisad till någon annan (det är trots allt läkaren och inte barnmorskan som fattar beslutet så försök att inte lägga allt för mycket vikt vid vad barnmorskan sa, även fast jag förstår att det är lättare sagt än gjort).