Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?

Ts, vad hade du gjort om du under en av dina graviditeter fått graviditetsstruma och lagt på dig +50kg? 30% av vikten tappar du första månaden pga vätska. Resterande drygt 30kg sitter kvar. Man börjar med en hälsosam kost, kanske tränar några dagar i veckan och väntar in resultat. Saktar går du upp och söker hjälp av vården, får ett svar att det finns ingen medecin för detta. Din ämnesomsättning är nästintill obefintlig, allt du äter måste du förbränna, och då för att stanna på din nuvarande vikt. Att äta svältdiet på 1000ckal om dagen och förbränna mer än så för att komma någon vart är sjukt tufft. Du anar inte. Du har inte den minsta aning om hur det är att dubbla sin vikt på nolltid, känna sig så ful och uttitad och kämpa för noll. Tre år av daglig kamp tog det innan jag börja närma mig mitt riktiga jag igen. Många turer på sjukhus då jag tillslut inte kunde äta något allt, nu kämpar jag med motsatta problem, ätstörningar/anorexi. Jag är tydligen för smal nu, men själv ser jag fortfarande vart jag är för tjock.

Vadå typiskt? Du frågar hur det kan gå till, sen när folk förklarar är det fel? Jag är själv tjock, och i grunden är det naturligtvis för att jag äter mer än jag gör av med, men skälet till att just det händer kan vara olika och varierar mellan olika människor. Det, plus att det rent evolutionärt har varit gynnsamt för människor att äta mycket när det finns mat, gör att det inte är så lätt som man kan tro.

Jag har dessutom alltid haft en bild av mig själv som tjock, trots att när jag ser på bilder på mig själv som ung ser jag att det absolut inte stämmer. Men mobbning och kommentarer från mina föräldrar gjorde att jag hade den bilden av mig själv.

Jag tror att de flesta människor har en eller flera svaga punkter som med fel triggers kan göra att man utvecklar osunda beteenden. Man äter för mycket, eller shoppar för mycket, eller något annat. För min del blev det mat, eftersom jag verkligen älskar mat och smaken av något. Jag jobbar på att gå ner i vikt, och på att medvetandegöra mitt ätande.

www.cracked.com/blog/the-5-most-useless-pieces-advice-everyone-gives/

Hellre en fet och snäll människa, än någon som dig TS, med en så vidrig inställning...

Drabbades av en förlossningsdepression för 20 år sedan. Mådde skitdåligt och levde på skräpmat och alkohol. Slutade med det för ca 10 år sedan, men kilona sitter kvar. 

Numera motionerar jag ofta & äter sunt, men har fortfarande ett bmi på 35. Går inte ned ett gram så nu struntar jag i att ser ut som ett fläskberg...

Jag mår fortfarande dåligt psykiskt och fysiskt men får ingen hjälp av vården.

Grattis, du har just vunnit priset för det mest idiotiska inlägget någonsin på Familjeliv.

Ja verkligen...

Nu är jag 9 månader gravid men min bmi låg på 22 innan graviditeten, och min kropp såg smalare ut än vad den var. Jag skäms över att ha varit så smal, och faktiskt i mina ögon se ut som ett skelett. Då vägde jag 66 kg på 171 cm. Nu som gravid är magen jättestor men jag trivs så mycket mer. Nu kommer jag ju att gå ner i vikt men hellre lite hull än för smal!

För att man är så vidrig som bara tänker på mat. Jag hade BMI 45 för ett halvår sen, kan skylla på massa saker pga min viktuppgång men de är fortfarande maten som va boven. Är fortfarande fet idag med BMI på 33.8 men ser mig inte lika fet längre men kämpar fortfarande neråt. Aldrig mer!!

Som sagt, alla feta har problem. Annars blir man inte fet. (Nu syftar jag på verklig fetma och inte bara lite mullighet.)

Sen finns det feta som förnekar att de har problem. Är det dessa du syftar på TS? Att ställa sig den frågan du gör, är ju som att fråga varför vissa får depressioner, eller blir knarkare eller alkoholister. Svar: Life's tough. Det är ingen ursäkt och man har fortfarande ansvar för sitt liv, men det är en förklaring.