Kvinnor - inse att ni har det lättare än män!

Att vara man idag är som att vara född till att bli ensam och övergiven. Det är ett fåtal män som har lätt att alltid få tag i en ny kvinna, men för de flesta av oss krävs att vi engagerar och anstränger oss övermänskligt mycket för att ens ha en chans att bli god vän med en kvinna. Dessutom krävs att man har ett rikare socialt nätverk än många, och att man själv bemödar sig för att hamna i sammanhang och sällskap där chanserna är bättre att hitta någon.

En kvinna behöver inte ens tänka på att engagera eller anstränga sig. Att vara född till kvinna är att vara född till att alltid vara uppmärksammad, påpassad och omsvärmad, vilket å andra sidan kan bli jobbigt och krävande det med.

Men kom för guds skull inte och säg att det skulle vara lika enkelt för män som för kvinnor, för så ser inte verkligheten ut, och det vet de flesta män som i perioder av sina liv lidit och våndats av sin ensamhet. Kvinnor säger till dessa män att de ska / bör lära sig trivas med sin ensamhet och med sig själva. För dem själva är det ju betydligt enklare eftersom de så sällan får vara ensamma att de (kvinnorna) verkligen uppskattar den lilla tid de får ha för sig själva (när de inte är påpassade av en massa killar/män) och njuter av att få vara ifred och bara vara.

Självklart kan man lära sig trivas i sin ensamhet och använda sin tid till att bygga upp en bra självkänsla, men det är direkt ohälsosamt (numer även vetenskapligt bevisat - att ofrivillig ensamhet är farligare än både rökning och alkohol) att behöva vara ensam varje dag, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år in. Den som aldrig har behövt vara riktigt ensam förstår rent naturligt inte de ensammas lidande. För dem som har umgänge och vänner och ofta blir raggade på är det naturligt att sällan få vara ifred, och de kanske tillochmed avundas dem som får vara ensamma, och då är det ännu svårare att förstå.

Min slutsats av detta blir att kvinnor egentligen inte har ett skit att gnälla för. Ni blir ständigt uppvaktade av män som vill ge er presenter och pengar och som vill hjälpa er med olika saker, ni kan ta betalt för sex och tillochmed kunna leva på mäns sexbehov. Ni är så pass långt ifrån ensamhetens plågsamhet och lidande att ni faktiskt inte ser eller märker hur bra ni har det!

Det man inte förstår eller själv har varit med om, lider man inte av och kan inte sätta sig in i på riktigt, enkel psykologi.

Ja det här verkar ju vara ett gammalt inlägg. Säkert många som ff tror på den här kvinnobilden men försöker intala mig själv att vi kommit längre.

Jag frånskild kvinna lärde mina barn cykla, inte deras pappa. Jag fixar med deras cyklar, inte deras pappa.

Jag har blivit kär flera gånger efter skilsmässan men ingen man har velat mer än bara ha kul för stunden, dvs inga krav, bara kravlöst sex.

Att vara man idag är som att vara född till att bli ensam och övergiven. Det är ett fåtal män som har lätt att alltid få tag i en ny kvinna, men för de flesta av oss krävs att vi engagerar och anstränger oss övermänskligt mycket för att ens ha en chans att bli god vän med en kvinna. Dessutom krävs att man har ett rikare socialt nätverk än många, och att man själv bemödar sig för att hamna i sammanhang och sällskap där chanserna är bättre att hitta någon.

En kvinna behöver inte ens tänka på att engagera eller anstränga sig. Att vara född till kvinna är att vara född till att alltid vara uppmärksammad, påpassad och omsvärmad, vilket å andra sidan kan bli jobbigt och krävande det med.

Men kom för guds skull inte och säg att det skulle vara lika enkelt för män som för kvinnor, för så ser inte verkligheten ut, och det vet de flesta män som i perioder av sina liv lidit och våndats av sin ensamhet. Kvinnor säger till dessa män att de ska / bör lära sig trivas med sin ensamhet och med sig själva. För dem själva är det ju betydligt enklare eftersom de så sällan får vara ensamma att de (kvinnorna) verkligen uppskattar den lilla tid de får ha för sig själva (när de inte är påpassade av en massa killar/män) och njuter av att få vara ifred och bara vara.

Självklart kan man lära sig trivas i sin ensamhet och använda sin tid till att bygga upp en bra självkänsla, men det är direkt ohälsosamt (numer även vetenskapligt bevisat - att ofrivillig ensamhet är farligare än både rökning och alkohol) att behöva vara ensam varje dag, vecka ut och vecka in, månad ut och månad in, år ut och år in. Den som aldrig har behövt vara riktigt ensam förstår rent naturligt inte de ensammas lidande. För dem som har umgänge och vänner och ofta blir raggade på är det naturligt att sällan få vara ifred, och de kanske tillochmed avundas dem som får vara ensamma, och då är det ännu svårare att förstå.

Min slutsats av detta blir att kvinnor egentligen inte har ett skit att gnälla för. Ni blir ständigt uppvaktade av män som vill ge er presenter och pengar och som vill hjälpa er med olika saker, ni kan ta betalt för sex och tillochmed kunna leva på mäns sexbehov. Ni är så pass långt ifrån ensamhetens plågsamhet och lidande att ni faktiskt inte ser eller märker hur bra ni har det!

Det man inte förstår eller själv har varit med om, lider man inte av och kan inte sätta sig in i på riktigt, enkel psykologi.