Mammaledig och deppig

Funderar på att jobba någon dag i veckan till våren också. Tror säkert att man njuter mer av hemmadagarna då..

Ja, ett år av tristess klarar man fint. Särskilt om man försöker undvika att krydda det med dåligt samvete och liknande ;)

Och visst är det bra att påminna sig om att man faktiskt har det bättre än många andra. Samtidigt som det är okej att känna som man gör. Vara tacksam när man kan och tillåta sig att vara ledsen när man känner sig nere... Vilken balansgång.

Börja jobba en dag i veckan kan vara ett bra alternativ. Då blir det nog lättare att uppskatta tiden hemma.

Är däremot svårare att göra något åt ensamheten och"dagens samhälle". Där har jag inga idéer i alla fall... ;)

Ja, det känns ju trots allt inte så lockande att flytta hem till föräldrarna...ännu mindre till svärföräldrarna, storfamilj i all ära.
I helgen har allt känts lite bättre, det pendlar ju verkligen. Ska försöka planera upp veckan som kommer också. Och lite mysigt att det snart är jul, inte så långt kvar!

Har varit bättre här också. Haft flera bra dagar på raken. Det ger lite extra energi. Känns som att det skulle kunna bli en positiv spiral det här. Men jag vågar inte hoppas på för mycket ;)

Ja, jul är något mysigt att fokusera på och längta till. Inte så dumt :)

Åh, vad jag känner igen i det ni skriver! Jag skrev om precis dessa känslor i min blogg nyligen. Jag är nu hemma med min snart 5 månaders bebis och mår precis som ni har beskrivit, nedstämdheten, skuldkänslorna, ja, allt! Detta är vårt andra barn och med första var det precis likadant. Skillnaden var att jag började jobba en dag i veckan när hon var sex månader och det gjorde susen för hur jag mådde. Tom mammorna i föräldragruppen som inte känt mig innan vi fick barn märkte en stor skillnad hos mig. Nu vet jag inte riktigt om det skulle fungera att göra så då den här bebisen är så enormt mammig och det är knappt så att hon accepterar pappan!

Nu tycker jag att det känns bra att det snart är jul för då händer det ju saker och mannen är ledig en hel del och jag slipper gå här hemma själv med barnen. Sedan är det "bara" tre månader kvar av min del av föräldraledigheten. Men jag skulle ju föredra att bara jobba någon dag i veckan, för heltid vill jag inte börja jobba. Det skulle ju verkligen vara att man fick det bästa av två världar...

Det växlar ju nåt så oerhört känner jag...Ena dagen är ok och andra känns helt hopplöst grå. Nu har jag en liten svacka igen, mycket beroende på att dotterns sömn strular. Det gör ju inte humöret bättre. Usch.. Försöker hela tiden upprepa mantrat "det blir bättre".. Snart är det jul, sen är hon lite äldre..sen är det vår och man kan sitta ute i parker etc. Men sen inser man att den är fortfarande slutet av november och det är jobbigt NU, oavsett om det blir bättre.
Önskar att  jag inte hade ett sånt kontrollbehov..ligger hela tiden steget före, tänker på hur jag måste styra upp dotterns sömn snart, nu när hon närmar sig 6 månader..och så går jag och oroar mig för detta. Googlar ihjäl mig på olika frågor ang sömn och så blir jag bara mer orolig. Önskar så att jag bara kunde slappna av och njuta.

Maramina,
ja jobba någon dag i veckan vore ju idealiskt. Ska göra det till våren om min dotter känns redo för att vara hos mina föräldrar en dag i veckan. Min sambo kan tyvärr inte vara hemma till våren utan först till hösten.

Sömnen gör mycket. Det var i samband med att min lilla började sova bättre som jag började kunna njuta av dagarna... och det vet man ju aldrig hur länge det ska vara.

Man vet att det inte hjälper att oroa sig, ändå är det svårt att låta bli ibland. Alla barn är ju olika. Jag försöker att lita mer på min magkänsla och göra så som känns bra. Men ibland sitter jag ju ändå där och googlar ;) Är nog bra om man kan försöka att inte tänka så mycket hela tiden. De flesta perioder verkar ju vara så korta med barn, så när nästa fas kommer kan det kännas lite dumt att man slösat massa energi på något som liksom bara gick över av dig själv plötsligt.

Men jag förstår hur du tänker. Ibland känner jag att jag måste granska mig själv, fundera på om jag missat att införa någon viktig rutin. Ifrågasätta om jag ger min bebis de bästa förutsättningarna att utvecklas osv. Sådana tankar skapar oro och stress hos mig. Ibland får jag nästan säga till mig själv att lägga av, inte tillåta mig att kolla mer på nätet eller fundera på en viss fråga. Då brukar jag påminna mig själv om att det inte bara ska vara bra för mitt barn, utan min tillvaro ska vara bra för mig också. Det är inte roligt att grubbla hela dagarna. Det är roligare att vara avslappnad och ta en dag i taget. Så det är det jag försöker mig på nu ;)

Jag trodde nog att den typen av känslor inte skulle bli lika starka om man fick ett barn till, men så kan den bli alltså. Skillnaden är väl kanske bara att man är mer beredd på det andra gången ;)

Min bebis har precis haft sin första mammiga period. Inte kul... där försvann den avlastningen!

Kände också så första tiden hemma. Hade inte direkt någon att umgås med. Frustrerad över allt jag inte kunde göra.. jag började gå på öppna förskolan och lärde känna två andra mammor som jag började umgås med. Ju mer jag hittade på dess lättare blev tillvaron och jag kunde börja njuta av att vara hemma. Men det dröjde flera månader. Verkar vara vanligt att känna så här. Jag jämför de mig mycket med andra också som verkade så lyckliga och lyckade

Hej,
Känner precis som du. Finns om du vill prata.

Ja, ta dig ut och träffa andra mammor! Jag hade också blivit deprimerad om
jag vart ensam om dagarna. Vi körde på minst en aktivitet per dag, passade både mig och bebisarna perfekt. Lite tips nedan vad du kan leta efter i din kommun:

-Öppna förskolan, håller med, verkligen inte för tidigt. Många har som några nämnt dessutom babyöppet ibland. Tips är att även leta efter kyrkans öppna förskola, i vår, ganska lilla kommun har vi tre olika pastorat och alla har sin egen öppen förskola, så vi har minst en att välja på dagligen, vissa dagar fyra! Bebisen kan ligga på golvet och titta på andra barn och leka med lite leksaker och du kan fika med andra föräldrar.

-Babyrytmik är jättemysigt och roligt, ofta har de fika innan eller efter. Anordnas ofta av kyrkan det med så googla och kika :)

-Babysim är också jättemysigt och roligt. Bebisen får vattenvana och bonus är att de ofta somnar väldigt gott efteråt :)

-Många kommuner ordnar barnvagnspromenader, där man samlas och tar en promenad, vissa kör med enklares övningar längs vägen anpassat till nyförlösta. 

- I vår kommun ordnar biblioteket sång/sagostunder och bebisanpassat pyssel med fika en gång i månaden. Vet vissa kommuner där olika museum också anordnar aktiviteter. Googla och håll utkik i lokaltidningen.

- Ibland tog jag en lunch med ?arbetande? vänner bara för att ses. Anpassade mig efter deras lunchtid och tog mig till ett lunchställe som passade dem vid deras arbetsplats. Trevligt att prata med en vän och äta måste man ju :)

- Om du inte har så långa andra mammalediga vänner än, så lovar jag del att du kommer att träffa några på ovan aktiviteter, alternativt kan du prova att leta vänner på typ rullavagn eller go friendly. Kanske kan ni ta en promenad eller fika ihop och se hur ni trivs tillsammans? :)

Lycka till och hoppas att du träffar många trevliga mammakompisar!