Mammaledig och deppig

Skönt att höra att man inte är ensam.. Jag har sådana skuldkänslor mot min dotter, vill ju vara glad hela tiden när jag är med henne. Jag har funderat på att ringa vc och få prata med någon. Psykologen på bvc verkar tyvärr inte så bra.
Är så orolig att allt detta ska förstöra min och min sambos relation, just nu tvivlar jag på allt, även på relationen, men det är så svårt att veta om tvivlen beror på att jag är deppig + amningshormoner etc..

Tack för svaren..ja, detta är säkert ganska vanligt och förhoppningsvis blir det bättre.. Försöker sätta upp delmål - just nu att kämpa på fram till jul då min sambo är ledig ett par veckor. Sen är dottern sju månader i mitten av januari, kan kanske krypa och inte så beroende av att "underhållas". Tycker bara det känns tråkigt att behöva "klara sig igenom" föräldraledigheten och inte njuta av den!!

Ska försöka göra mer aktiviteter också..gäller att våga ta sig ut, trots att dottern inte längre är så förtjust i att ligga i vagnen när hon är vaken..men det blir att packa ner selen vart man än åker antar jag

Provade den häromdagen men tyckte hon försvann i den, såg ut om man hade att en liten docka i en jättevagn..haha..men om nåra veckor kanske det funkar.

Och ja, jag har urpumpad mjölk i frysen..får se till att använda den.

Ja det pendlar ju väldigt..ena dagen känns allt grått och tråkigt och nästa är allt ok igen, oftast känns det bättre så fort man gjort en aktivitet. Tror att mycket beror på att jag har ganska stort kontrollbehov, och bebisar kan man ju verkligen inte kontrollera.. Tänker mycket på dotterns sömn, oroar mig ifall hon kommer "ur fas" eller sover för lite etc. Önskar att jag kunde bara gilla läget och slappna av! Lite därför jag vet att det kommer bli bättre med tiden, ett äldre barn kan man förstå och styra på ett annat sätt än en liten bebis (tolka mig rätt, jag menar inte på nåt diktatoriskt vis..). Som det är nu styr ju dottern mig och det gör mig osäker och orolig..

Håller med om att det definitivt är förväntningarna som skapar detta.. Man får ju hela tiden höra att det är såååå mysigt att bara vara hemma, och att man ska njuta! Ingen vågar väl säga att det kan vara otroligt enformigt och ensamt, att det enda man tänker på är barnens sömn och mat. Och även om någon sagt detta till mig innan jag fick barn hade jag nog inte lyssnat, jag ville så gärna få barn. Och man måste nog påminna sig om det, hur starkt man längtade innan..lätt att glömma det.

Ja, mammor är ju mycket mer isolerade nu än förr när man levde i storfamiljer..Och kraven är mycket, mycket större- man ska ha koll på diverse bebisprylar, göra aktiviteter, sköta hushållet själv och samtidigt njuta för fullt!! Inte konstig att man blir knäpp!! Förr fick man bara "vara" och mamma eller svärmor lagade middagen, tänk vad lyxigt..haha. Men allvarligt talat så ligger det mycket i det. Dagens samhälle är inte så himla bra, trots alla materiella tillgångar.

Sen kan jag bli lite irriterad på mig själv som har mage att beklaga mig. Tänk på barnlösa som aldrig kommer få barn, tänk de vars barn blir sjuka...Då brukar jag säga åt mig själv att skärpa mig. Jag har en frisk och underbar liten dotter ju!! Och ett år av lite tristess får man väl stå ut med.

Ja, man blir ju lite kluven, man behöver få klaga, trots att man vet att man inte borde..

Funderar på att jobba någon dag i veckan till våren också. Tror säkert att man njuter mer av hemmadagarna då..

Ja, det känns ju trots allt inte så lockande att flytta hem till föräldrarna...ännu mindre till svärföräldrarna, storfamilj i all ära.
I helgen har allt känts lite bättre, det pendlar ju verkligen. Ska försöka planera upp veckan som kommer också. Och lite mysigt att det snart är jul, inte så långt kvar!

Det växlar ju nåt så oerhört känner jag...Ena dagen är ok och andra känns helt hopplöst grå. Nu har jag en liten svacka igen, mycket beroende på att dotterns sömn strular. Det gör ju inte humöret bättre. Usch.. Försöker hela tiden upprepa mantrat "det blir bättre".. Snart är det jul, sen är hon lite äldre..sen är det vår och man kan sitta ute i parker etc. Men sen inser man att den är fortfarande slutet av november och det är jobbigt NU, oavsett om det blir bättre.
Önskar att  jag inte hade ett sånt kontrollbehov..ligger hela tiden steget före, tänker på hur jag måste styra upp dotterns sömn snart, nu när hon närmar sig 6 månader..och så går jag och oroar mig för detta. Googlar ihjäl mig på olika frågor ang sömn och så blir jag bara mer orolig. Önskar så att jag bara kunde slappna av och njuta.

Maramina,
ja jobba någon dag i veckan vore ju idealiskt. Ska göra det till våren om min dotter känns redo för att vara hos mina föräldrar en dag i veckan. Min sambo kan tyvärr inte vara hemma till våren utan först till hösten.