Mammaledig och deppig

Jag skulle tro att det är väldigt vanligt med den typen av känslor som du har. Och som tidigare sagts - det kan hjälpa att prata om det. Prata med din partner, de andra mammorna, bvc. Eller någon annan.

Jag har själv en liten på 3 månader och eftersom det tog ett tag innan vi blev gravida så var hon väldigt efterlängtad. Det gör nästan att jag får ännu mer dåligt samvete de dagar då allt bara känns jobbigt. Jag som brukade vara så positiv och stabil tycker nu att jag pendlar mellan att vara arg, negativ, irriterad och rastlös vissa stunder för att sedan bli uppfylld av glädje, kärlek och lycka inför min bebis. Ibland hinner jag med alla känslor under en och samma dag...

I början tyckte jag att jag var lite knäpp, men nu börjar jag inse att det nog är såhär för många mammor. Vet inte om man delvis kan skylla på amning och hormoner? Ju fler jag har pratat med om det ju mer "normal" känner jag mig i alla fall. Särskilt har det hjälp att erkänna för min man att jag inte alltid kan stråla av glädje trots att vi fick vår bebis som vi drömde om. Och att vi tillsammans accepterar det, det är helt ok. Då kan jag i alla fall slappna av lite mitt i det jobbiga. Och han vet att det inte är honom jag är arg på.

Jag tänker som du, att det blir säkert lättare längre fram. Man kommer ut allt mer. Kanske ska man försöka hitta på mer aktiviteter redan nu? Man får väl ta en dag i taget och testa olika upplägg. Det viktiga är nog att vara snäll mot sig själv. Bebisen blir intr gladare av att mamma har dåligt samvete.

Sen kanske det kan vara bra att påminna sig själv om hur föränderligt allt är när man har barn. Du kanske kommer känna annorlunda redan om två veckor. Plötsligt är bebisen på ett annat sätt eller så har du lärt dig något och ändrats. Ta inte ut det i förskott, att det kommer fortsätta att kännas såhär länge. Delmål låter toppen - det ska jag själv fundera på :)

Är också lätt att glömma de korta stunder som faktiskt är fina och roliga. Vi tenderar ju at fokusera på det negativa. Kanske kan du öva dig på att fånga de positiva ögonblicken? Försöka skapa en positiv tankespiral. Träna på att vara tacksam för det lilla? Jag skulle också vilja njuta mer av ledigheten, men försöker acceptera att jag inte kommer göra det fullt ut. Kanske är det de egna förväntningarna som ställer till det...

Jag upplever också att jag får energi av att hitta på saker, som att komma iväg eller få saker gjort hemma trots att jag är själv med dottern. Samtidigt tycker jag det är lite jobbigt, eftersom minsta lilla aktivitet kräver så mycket planering. Så det är en balansgång det där.

Upplever också att det ligger något i det där med att själv få bestämma och kontrollera, att jag verkligen saknar att få lägga upp dagen själv. Just nu tränar jag på att försöka göra vardagliga saker som jag vill och se om min lilla bebis godkänner att " bara vara med". Vilket inte alltid är lätt för hon blir väldigt snabbt uttråkad och vill gärna vara i famnen jämt. Så det en utmaning men jag känner att det är ett måste om jag inte ska bli tokig ;) Jag kan inte bara sitta i soffan hela dagen och vagga och sjunga om vartannat, haha. Mammor med flera barn verkar klara det galant, så man lär sig säkert med tiden.

Har också nyligen börjat fundera på om det verkligen är meningen att man ska vara så ensam jämt. Tidigare levde man ju oftast i större familjer, nära inpå med barn och gamla i samma hushåll. Eller åtminstone på samma gård eller i samma by. Kan ibland känna att det skulle vara mer naturligt på något vis, att uppfostra barn med mer stöttning än vad de flesta gör idag. Man är ju så ensam i vardagen, även om man har vänner och familj man träffar ibland. När jag jobbade tänkte jag aldrig på sånt, men då hade jag ju folk omkring mig hela dagarna...

Ja, ett år av tristess klarar man fint. Särskilt om man försöker undvika att krydda det med dåligt samvete och liknande ;)

Och visst är det bra att påminna sig om att man faktiskt har det bättre än många andra. Samtidigt som det är okej att känna som man gör. Vara tacksam när man kan och tillåta sig att vara ledsen när man känner sig nere... Vilken balansgång.

Börja jobba en dag i veckan kan vara ett bra alternativ. Då blir det nog lättare att uppskatta tiden hemma.

Är däremot svårare att göra något åt ensamheten och"dagens samhälle". Där har jag inga idéer i alla fall... ;)

Har varit bättre här också. Haft flera bra dagar på raken. Det ger lite extra energi. Känns som att det skulle kunna bli en positiv spiral det här. Men jag vågar inte hoppas på för mycket ;)

Ja, jul är något mysigt att fokusera på och längta till. Inte så dumt :)

Sömnen gör mycket. Det var i samband med att min lilla började sova bättre som jag började kunna njuta av dagarna... och det vet man ju aldrig hur länge det ska vara.

Man vet att det inte hjälper att oroa sig, ändå är det svårt att låta bli ibland. Alla barn är ju olika. Jag försöker att lita mer på min magkänsla och göra så som känns bra. Men ibland sitter jag ju ändå där och googlar ;) Är nog bra om man kan försöka att inte tänka så mycket hela tiden. De flesta perioder verkar ju vara så korta med barn, så när nästa fas kommer kan det kännas lite dumt att man slösat massa energi på något som liksom bara gick över av dig själv plötsligt.

Men jag förstår hur du tänker. Ibland känner jag att jag måste granska mig själv, fundera på om jag missat att införa någon viktig rutin. Ifrågasätta om jag ger min bebis de bästa förutsättningarna att utvecklas osv. Sådana tankar skapar oro och stress hos mig. Ibland får jag nästan säga till mig själv att lägga av, inte tillåta mig att kolla mer på nätet eller fundera på en viss fråga. Då brukar jag påminna mig själv om att det inte bara ska vara bra för mitt barn, utan min tillvaro ska vara bra för mig också. Det är inte roligt att grubbla hela dagarna. Det är roligare att vara avslappnad och ta en dag i taget. Så det är det jag försöker mig på nu ;)

Jag trodde nog att den typen av känslor inte skulle bli lika starka om man fick ett barn till, men så kan den bli alltså. Skillnaden är väl kanske bara att man är mer beredd på det andra gången ;)

Min bebis har precis haft sin första mammiga period. Inte kul... där försvann den avlastningen!