Försöker lära henne sova i vagnen/sängen men går ju inte

Har inget tips själv men skulle också vilja ta del av vad andra säger om detta. Har en son på snart 3 veckor som måste ligga på mig eller tätt bredvid i sängen och jag sover så himla dåligt av det.

"Lära??"

Okej, ta ett snack med din kontakt på BVC och lär dig själv om hur bebisar fungerar.

Bebisar har basala behov och de kan inte "lära" sig att sova ensamma i så ung ålder. Behöver bebis närhet kommer den att kräva det, är bebis hungrig kommer bebis kräva det.

Tryggheten finns i närheten till dig och inte ensam i en säng eller vagn. Köp en bärsjal om du vill ha fria händer.

Nej det är inte lätt med bebis, kom in i matchen och inse att allt inte kommer vara rosa moln och myspys hela tiden. Sömnbrist är en av dessa.

Öppna en sida av spjälsängen o ställ mot eran säng, lägg ner en arm om bebis blir orolig alternativt ta upp och amma eller bara låt bebis komna upp o ligga bredvid dig resten av natten.

Går inte att lära så små barn att sova själv. 

Jag har haft en sån bebis. Kämpade mig blå för att han skulle sova i sin egen säng vilket bara resulterade i skrik å värre nätter än när han fick sova hos mig i sängen. När jag slängde alla självhjälpsböcker å bvc-råd i väggen å började gilla läget och ANPASSA MIG efter att jag hade en son med stort närhetsbehov så gick det lättare. Som ammande bebis sov han i min säng å skötte nästan nattamningen själv efter ett tag. Man vaknade av att han letat sig fram å börjat suga. ???? Sen bytte man bara sida. Nu är han 7 år drygt och kommer fortfarande in på nätterna. Han behöver det. Han somnar i sin säng men framåt småtimmarna kommer han å lägger sig hos oss. Oftast kryper han intill sin pappa faktiskt.

Mitt råd är att inte försöka fostra å göra om ditt spädbarn. Det kommer ändå inte lyckas. När ditt barn är redo för egen säng kommer det funka. Trust me: de kommer inte sova i era sängar när de är 15!

Som kontrast fick jag sen en dotter av en annan sort. Jag körde på med samsovning å liggande nattamning som med sonen men upptäckte att hon inte sov så bra på natten däremot väldigt bra på dan när hon sov i sin spjälsäng. Jag började lägga henne där på natten å hon sov suveränt. Vid 4 månader märkte jag att hon vaknade av våra ljud å jag flyttade henne till samma rum som min son. Helt plötsligt började hon sova över nattmålen. Hon är fortfarande en sova-själv-tjej. Snart 5 år och väldigt förtjust i sin egen säng där man inte får ligga kvar å mysa vid nattning. Hon kör ut mig mycket bestämt. ????

Så barn är olika. Lär känna ditt barn och möt dennes behov så kommer det lösa sig. Å du, det är ok för mamma att sova middag. ????

Oj. Smiliesarna blev frågetecken. Sorry.

jag har läst att bebisar sover längre ensamma för att de är LIVRÄDDA, alltså verkligen får dödsångest av att få sova själva (resultat av evolutionen), därför faller de i djupsömn istället för att halvsova ("rapid eyes movements"-sömnfas). Därför utveklas de sämre är barn som samsover med föräldrarna, för att bebisars hjärnor utvecklas som bäst just under perioden då de halvsover.

dessutom, det är nog enklare för mamman att lära sig sova med barnet, än att lära bebisen att sova själv. alltså midre jobb.

Mitt barn sov i egen säng från dag 1. Det var jag helt bestämd på då jag sover asdåligt om jag delar säng vilket resulterar i ryggont, dåligt humör osv.

Periodvis har hon velat ha mer närhet och sovit delar av natten hos oss men när hon var riktigt liten så var jag rädd att lägga täcket över henne eller råka boxa till henne av misstag så vi var rätt hårda på att egen säng gäller!

För oss funkade det att jag la ner mitt örngott lr tröja som hon fick sova på under dom perioder som hon behövde mer närhet. Sen sov hon givetvis bredvid vår säng och vi kunde ligga med handen hos henne så hon fick ändå närhet och trygghet samtidigt som vi alla sov lite bättre!

Testa att lägga ner nått i vagnen som luktar som du så kanske hon känner sig tryggare där, lycka till! :)

Mycket har man hört om samsovning, men detta tar nästan priset.
Däremot har jag hört att barn som är trygga utvecklas bättre.
De flesta jag känner har mer eller mindre samsovit med sina barn och det har gått väldigt bra för våra ungdomar.
För övrigt sår är djupsömnen den viktigaste sömnen, utan djupsömn så stressas hjärnan och det om något bör ju hindra utvecklingen

Jaha då är det alltså en dålig idé. Men då är min fråga, hur gör vi när hon behöver lägga sig tidigare än oss? Hon vill inte ligga ensam i sängen utan oss (vår säng).

Och, kommer hon klara sova själv framöver då? Om än i vår säng? För vi kan ju inte lägga oss vid sju-åtta på kvällarna. Och sover hon i vardagsrummet hos oss vaknar hon efter 30 min ändå.

Jag ser inget problem.

Ha henne sovandes i vardagsrummet då och då hon vaknar ammar du lite och vaggar henne till sömns igen, det är som det är.

Vår son samsover med oss o ha gjort det från början. På kvällarna sov han i min/ mannens famn, bredvid oss i soffan/ vagnens liggdel på golvet medan vi vaggade fram tills han var 5mån, då började han acceptera att sova 1-2h i egen säng innan vi lade oss. Nu somnar han med mig i vår säng, flyttas över i egen säng och sover där tills han vill tillbaka till oss, allt från innan kl24 till 6 på morgonen.

Han är nu 16mån.

Han behöver helt enkelt närheten och det tycker vi att han ska gå

länken blev konstig.. men kolla vgregion.se
informationsmaterial kring små barn och sömn (underlag till föräldrastöd på bvc)

(pdf fil, sidan 4)

Man får ett intryck av det hon skriver, som en återgång till den tiden då man inte borde samsova med sina barn.

"Barnen måste somna själv, för att kunna somna om själv", vilket vi som samsovit med våra barn (eller legat med dom tills de somnat) kan säga att så är det inte.

Bara det att man ser det negativt att det är en vana att låta barnet somna med en förälder, gör att jag inte får så högt förtroende tll den kvinnan som skrivit detta.

Sedan är det som allt annat, därom tvista de lärde.

Upp och ner, berg och dalar i sömnen kommer ni att ha med era barn i flera år framåt. Att vid några veckors ålder ha lärt sig somna själv och hela natten eller vad det kan vara ändras snabbt till annat.

Följ bebisens behov. Finns inget mysigare för både er och barnet att vara nära. Spela roll om det sover i din famn i soffan på kvällen. Att stressa upp sig över tvinga barnet in i något är inte njutning för någon av er. Medan barnet vill vara nära dig och medan barnet inte springer ifrån dig så njut! Det är en kort tid de är så små.

eee... ursäkta, vilken kvinna menar du? mig?

eller de 2 leg. psykologer i min länk? de säger ju tvärtom att spädbarn ska sova med föräldrar?

jag har läst rådet flera gånger från olika pers och undrar helt ärligt: hur funkar detta i praktiken?

t.ex. du lägger bebisen under 6 månader i egen säng, han vaknar, hittar en grej som luktar som du, nosar i den och börjar inte skrika utan somnar?

eller vaknar inte ens helt utan gosar med den grejen och är nöjd?

eller skriker först i 10 minuter och sedan lugnar ner sig med nån grej som luktar dig?

har de kanske napp i munnen?

vi har nämligen försökt att ha mjukisdjur/annat som luktar mig, men mina barn bryr sig inte det minsta lilla om dem utan gallskriker tills jag tar upp dem.

äldsta hade napp i nån månad (tills hon vägrade nappen), och då somnade hon om med nappen, men det oavsett om det låg nån grej som luktade mig.
fast vi aldrig väntat och låtit bebisen skrika i mer än halvminut.

Då läste vi olika artiklar, för där var det en kvinna som skrev och att det var väldigt viktigt att lägga barnet vaket och somna själv, för annars kunde det bli en vana så barnet inte kunde somna om själv

Hon tog inte napp så det har vi aldrig använt.

Jag la örngottet över hennes egen kudde och henne ovanpå. Tänker att det blir lite samma känsla som när man har dom i bärsele, doften finns runt dom hela tiden så det är inget dom behöver leta efter!

Ibland har hon vaknat och skrikit, gnytt lr låtit och beroende på vilken sorts ljud det varit så har vi lyft upp henne lr inte. Alltid varit i närheten och lagt en hand på lr liknande men inte alltid tagit upp henne och de flesta ggr har hon kommit till ro själv!