vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Haha. Då kommer jag få en lugn bebis och start .

Sonen hade också kolik de tre första månaderna därtill. Folk frågade om han var snäll. Skrek konstant om kvällarna . Till slut blev det för mkt för en sömnlös mamma när makens moster frågade om han var snäll. Små skrek tillbaka "finns det några elaka bebisar?"

Jag tänker att denna gång kan allt bara bli bättre .

Allt är tvättat och klart förutom de kläder jag shoppat nu i brist på annat att göra.

Den där BB-väskan står och hånler mot mig varje kväll, känns som den aldrig kommer komma till användning och jag har nästan glömt vad jag lagt i den. Varje kväll tänker jag att i natt kanske... Galet segt att gå och vänta så här!

Ja det blir dyrt. En kompis gick över två veckor, väldigt kostsamt sa hon.

Vad jag läst är det vanligast att det startar på natten just pga hormonerna men med storebror startade det på dagen så det kan ju bli när som helst egentligen.

Hur mycket gick du över med din son?

Kikar in å kollar hur ni har det allihopa. Verkar som att några av er fått Era små bebisar?

Stort grattis !! Å lycka till till er andra :)

Då förstår jag att du ville ha snitt direkt den här gången, skönt att du får det och att det blir innan BF. Att gå två veckor över tiden och bli igångsatt är ju det sista man vill, jag hoppas verkligen denna bebis kommer av sig själv.

Det är så typiskt! Med sonen fick jag bara några dagar ledigt eftersom han kom tidigt vilket jag inte alls räknat med men nu när jag förberett mig på att det kan bli innan BF så går jag över tiden.

Snart är du ledig, nedräkning nu!

Förstår att det måste vara jätte segt. Får man tid för igångsättning så här när det är nära inpå?

Ja var jätte skönt med vattengympa. Gick på det med sonen. 2h, 1h gympa 1h meditation och samtal. Känns lyxigt att under 2h bara fokusera på sig själv och förlossningen, även om man vet nu att den kan bli hur som ändå . Så vi var 8 valar i bassängen . Men under meditationen började tårarna rinna. Då det tog så lång tid för detta pyre att stanna så tänkte jag vid flera tillfällen att jag kanske aldrig får uppleva en graviditet igen.

Sen började två prata om deras svårigheter att få barn. En hade gjort ivf första. De hade försökt i 3,5 år med mf mm. Sen gick andra på första försöket utan preventivmedel. Kände att jag kunde inte ta upp att det kan bli åt andra håller också, lätt med första och svårt med andra, för då hade jag börjar gråta. Blev så konstigt känslosamt allt. Alla sa oj när de hörde att sonen skulle bli 6 år. Men kunde inte sitta där just då och berätta varför det dröjt av olika skäl. Men som sagt skönt att få fokusera på bebisen som komma skall

Får göra ultraljud på tisdag och då bokar de även igångsättning som i så fall blir den 28:e. Känns som jag kanske ska ställa in mig på det, när storebror kom två veckor tidigt och det ännu inte hänt något börjar jag misstänka att han inte tänker komma frivilligt.

Det lät som ett härligt vattenpass! Skulle inte ha något emot att flyta runt i vatten ett tag så man slapp känna sig så obekväm och tung.

Det är ju mycket känslor och hormonerna gör det inte lättare. Tror att många tänker att om man inte haft problem med att få första så har man inte heller problem med andra. Man hör ju många som kämpar med första för attt sen få syskon relativt enkelt men man hör sällan när det är tvärtom. Tror många inte vill prata om det heller för att inte verka otacksamma över det barn man redan har eller för att inte trampa de som är barnlösa på tårna.

BF+5 och det händer absolut ingenting, har inte ens haft förvärkar den här veckan. Har börjat ställa in mig på igångsättning den 28:e, något säger mig att han inte tänker komma ut frivilligt innan dess.

Cayenna: då är det nära . Jobbar du fortfarande? Här har jag lagt in med komp och semester tillsammans med mina 50%graviditetspenning så jag blir hemma 6 v innan. Känns skönt att börja räkna ner tills dess. Sen lär jag nog boa för att få tiden att gå

Tänkt på varför det var så känslosamt vid avslappningen på vattengympan. Tror egentligen inte det var mf jag blev ledsen för. Utan den stora längtan vi hade efter barn under det år vi försökte sen. Den sorg jag kände varje månad när mensen kom. Och nu stod jag här och blundade i det varma vattnet, mörkt med bara ljus tända, avslappnade musik, blundade och höll händerna om den sparkande magen. Var nog av lycka tårarna kom och känslan som jag i höstas trodde jag aldrig skulle få uppleva kom över mig.

Hur går det mom in the city?