Min dotter vill amma varje minut

Vissa kan amma i sjal. Du kanske skulle testa det så får dina armar vila.

Ska tilläggas att napp är provat-dottern vill ej.

Sjal är beställd så väntar, och hoppas. :)

Har för mig att första utvecklingsfaser kommer däromkring. Då blir de små "bråkiga" och närhetstörstande. Det går över snart! Ammar du på båda brösten? Jag behövde det, eller så körde jag ena-andra-ena när hon verkade vilja få upp produktionen. Hade uppsamlare på det fria bröstet och gav den slatten som blev där med kopp, eller flaska om hon inte var nöjd sen. Under de första tre månaderna växte dottern 13 cm, så jag förstår att hon var hungrig!

Gällande liggamning tyckte jag inte alls att det funkade förrän dottern var någon månad och lite mer stabil i kroppen. Då tog vi en lur ihop om dagen då hon fick amma sig till sömns och vaknade/väckte mig när det var dags för sidbyte. Hade lite små kuddar och filtar som stöd och "säkerhetsanordningar", plus att vi gjorde det i vår soffa som är betydligt hårdare än sängen, så att vi inte sjönk ner för mycket. Det händer mycket i början, så det är värt att prova om ett tag igen och se om det funkar för er.

Min dotter vägrade förresten napp tills hon vid 9 månader hittade en hemma hos kompisen och upptäckte att det var lite mysigt. Sen höll hon hårt i den i tre år, tills vi i somras sa att man inte fick åka karusell på Legoland om man hade napp. Behöver jag säga att hon fortfarande vid fyra år är väldigt bestämd med hur hon vill ha saker och att hon gillar att bestämma själv? Hon var konstant högljudd och missnöjd som bebis, men oj som vi fått igen varje sekund som vi våndades och slet med denna lilla envisa tös! <3

Har din amning nyss börjat komma igång kan det vara så att du har lite för lite mjölk för att göra henne mätt ännu och därför behöver hon suga mycket för att få igång produktionen mer. Eller så vill hon helt enkelt ha närhet och/eller har ett stort sugbehov. Hur som helst så går det över, det är bara att tillgodose hennes behov så länge. Min dotter började inte med napp förrän hon var ca 1 månad. Innan dess ammade jag henne i 4 timmar i stöten och det gick 1 h mellan amningstillfällena. Liggamma eller ha henne i dina armar men stödj dig på kuddar som du bygger upp under dem. Lycka till! :)

Gissar som ovanstående, amningen har precis kommit igång och bebisen jobbar på att öka mjölkproduktionen (vilket de gör genom att maratonsnutta). Det brukar gå över av sig självt.

Tack för era erfarenheter och tips!

Har ammat i 3 veckor men ej "heltid". Började försöka på heltid för 1 vecka sedan.. Kanske är som en sv er skrivit-att hon vill öka.

Mitt i allt har jag nog inte tänkt så långt ????????

Hoppas det är det, då jah igår ammade 10h i sträck (minus blöhbyten o sömn på 30min X 2).

Ska prova liggamning om ett tag igen då!

Tack!!

Byter bröst varje gång hon släppt efter jag hållt henne i famnen men då hon söker fortfarande..

Fri amning och helamning kommer att innebära återkommande sådana här perioder, men de går över varje gång. Efter ett tag börjar man känna igen tecknen och se rytmen. Jag kommer ihåg det som en eller två dagars maratonamning, tredje dagen mindre-än-vanligt-aming (taskigt då produktionen precis gick upp, var tvungen att pumpa för att det gjorde ont annars), fjärde dagen en bebis med ny personlighet och nya förmågor och därefter en längre "normal" period igen.

Ibland fanns iofs dagar av maratonamning som bara fyllde funktionen av självmedicinering mot hård mage. Bebisens instinkter är ju fantastiska när de får styra!

Jag har en tjej på 51/2 vecka som är likadan. Det äts och snuttas nästan konstant. För hennes del är det dels så att hon äter lite och ofta, och sen använder hon mig som napp (vägrar vanlig napp hon med). Hon har varit sån sen hon föddes mer eller mindre.

Jag vill verkligen amma så det är väl bara att gilla läget och anpassa sig.

Jag tror att det är när man kommer till den här puckeln som många ger upp. Man är sliten och känner sig lätt värdelös när bebisen aldrig verkar nöjd. Får man sen frågan om man ska amma "nu igen", så befäster det lätt känslan att något är fel, fast man är på rätt spår.

Kom att tänka på hur otroligt arg dottern kunde bli när maten inte kom ut fort nog. Då tog hon spjärn så att hon tappade bröstet, skrek i högan sky och blev än argare för att *någon* tog bort maten. Sen skulle det protesteras en stund över detta, trots att jag trugade och försökte lägga till henne. När hon väl protesterat klart var det lite som kungen med tummen i Disneys Robin Hood. Lite gruffigt, som om hon förnärmat tänkte "det var väl ändå på tiden att maten kom!" och fullt fokuserad.

En annan "rolig" period är kring 5 månader när omvärlden blir jätteintressant. Speciellt när man äter. Då släpper de små gärna taget om bröstet för att titta på något/någon, varpå mjölken står som en fontän om man inte är beredd. Men då ser man iaf att det finns mat, amningen är etablerad och man är rätt lugn med det hela. Då funkade allt som bäst, tyckte jag

Såhär i efterhand var tiden så kort från det första mecket till att allt gick som en dans, men det spelar ju ingen roll i stunden när man oroar sig för barnet och sin egen (mentala) hälsa. Undrar om man är lugnare andra gången...? Har BF 24/10.