Min dotter vill amma varje minut

Har för mig att första utvecklingsfaser kommer däromkring. Då blir de små "bråkiga" och närhetstörstande. Det går över snart! Ammar du på båda brösten? Jag behövde det, eller så körde jag ena-andra-ena när hon verkade vilja få upp produktionen. Hade uppsamlare på det fria bröstet och gav den slatten som blev där med kopp, eller flaska om hon inte var nöjd sen. Under de första tre månaderna växte dottern 13 cm, så jag förstår att hon var hungrig!

Gällande liggamning tyckte jag inte alls att det funkade förrän dottern var någon månad och lite mer stabil i kroppen. Då tog vi en lur ihop om dagen då hon fick amma sig till sömns och vaknade/väckte mig när det var dags för sidbyte. Hade lite små kuddar och filtar som stöd och "säkerhetsanordningar", plus att vi gjorde det i vår soffa som är betydligt hårdare än sängen, så att vi inte sjönk ner för mycket. Det händer mycket i början, så det är värt att prova om ett tag igen och se om det funkar för er.

Min dotter vägrade förresten napp tills hon vid 9 månader hittade en hemma hos kompisen och upptäckte att det var lite mysigt. Sen höll hon hårt i den i tre år, tills vi i somras sa att man inte fick åka karusell på Legoland om man hade napp. Behöver jag säga att hon fortfarande vid fyra år är väldigt bestämd med hur hon vill ha saker och att hon gillar att bestämma själv? Hon var konstant högljudd och missnöjd som bebis, men oj som vi fått igen varje sekund som vi våndades och slet med denna lilla envisa tös! <3

Jag tror att det är när man kommer till den här puckeln som många ger upp. Man är sliten och känner sig lätt värdelös när bebisen aldrig verkar nöjd. Får man sen frågan om man ska amma "nu igen", så befäster det lätt känslan att något är fel, fast man är på rätt spår.

Kom att tänka på hur otroligt arg dottern kunde bli när maten inte kom ut fort nog. Då tog hon spjärn så att hon tappade bröstet, skrek i högan sky och blev än argare för att *någon* tog bort maten. Sen skulle det protesteras en stund över detta, trots att jag trugade och försökte lägga till henne. När hon väl protesterat klart var det lite som kungen med tummen i Disneys Robin Hood. Lite gruffigt, som om hon förnärmat tänkte "det var väl ändå på tiden att maten kom!" och fullt fokuserad.

En annan "rolig" period är kring 5 månader när omvärlden blir jätteintressant. Speciellt när man äter. Då släpper de små gärna taget om bröstet för att titta på något/någon, varpå mjölken står som en fontän om man inte är beredd. Men då ser man iaf att det finns mat, amningen är etablerad och man är rätt lugn med det hela. Då funkade allt som bäst, tyckte jag

Såhär i efterhand var tiden så kort från det första mecket till att allt gick som en dans, men det spelar ju ingen roll i stunden när man oroar sig för barnet och sin egen (mentala) hälsa. Undrar om man är lugnare andra gången...? Har BF 24/10.