pappan manipulerar barnet och jag förlorar. Är helt slut. finns det fler???

Den bästa medicinen är att säga till honom att om han nu gärna vill ha barnet på tex veckodagarna och du bara varannan helg. Dvs han hotar med detta för att göra livet surt för dig. Låt honom ta det. Säg ja jag går med på din deal om du anser det vara bäst. Då vinner han inte. Han vill inte åt barnet. Han vill åt dig.

Med en liten brasklapp att göra saker och ting med omsorg och inte dras in i hans spel.

Hur ser vårdnaden och umgänget ut? Handlar det om små eller större barn?

Håller med ovanstående.

Har barnet talat med någon kurator eller liknande? Bup? Troligen säger barnet som det gör för att blidka pappa eller som mitt barn sa: Jag kan bo heltid hos pappa för jag vet att jag ändå skulle få träffa dig.

Pappan hade alltså sagt att det är för jobbigt att åka och hämta (8 mil, HAN flyttade) varannan helg och att storasyster fick välja själv, att han kunde ha henne och jag ha lillasyster.
Jag blev vansinnig för att han drog in barnen på det viset och hon fick tala med skolans kurator för att bena ut hur hon egentligen kände.

Det visade sig att det ju var så orättvist att jag hade båda och pappan ingen (enligt pappan då) och att han tjatat om detta med hur jobbigt det var och han orkade inte med det (hade missat ett stort antal umgängestillfällen redan då) men att hon verkligen inte ville bo med honom egentligen.

Jag röt i från, men pappan i mitt fall var ju inte psykiskt störd på så sätt bara jävligt ego och korkad.

Barnet är på väg in i tonåren och ja det är inkopplat resurser. De har själva bekräftat min fasa. Hon är manipulerad.

Jag vet att den bästa medicinen är att bara gå med på saker. Men att samtidigt behöva vara utan mitt barn. Hur fixar man det?

Är inte ens arg, det är bara sorg nu.

Trodde att det var svårt stt leva med honom men att lämna honom var värre.

Mitt barn sägee inte längre jag tycker utan vi tycker. Vadå? Det är som ett galet krig. Jag har hela tiden följt de råd jag fått. Bara varit kort och gett honom vad han velat ha. Men nu... usch.

Vill tillägga då att det är konstaterat att detta är ett blidkande. Som de menade att det finns rätt många fall där den ena är hatisk och tar in barnet i det och allierar. Problemet här är ju att hon är så pass stor som hon är. Oavsett anledning, om det så inte är hennes sanna ord så är det det man följer. Så jag står i princip rättslös dessutom.

Jag har själv knappt träffat mitt barn på över 4 månader! 3 veckor sen vi sågs! Är i konflikt med min före detta! Han har lyckats att vända henne emot mig. Hatar han så otroligt mycket! Trodde aldrig att man kunde hata någon så mycket! Har väl mer eller mindre gett upp! Pratade med en killkompis häromdagen o han tycker att jag ska anlita en advokat som han känner jätte bra! Han avvaktar med att kontakta honom tills jag bestämt mig! Men vet inte hur jag ska göra! Vi har gemensam vårdnad o har rätt till 50% av tiden! Men familjerätten säger att när man är över 12 år så får man bestämma boendet beroende på mognad! Så då undrar jag om det är värt att gå igenom allt för att få ett skriftligt avtal o sen kommer hon att få bestämma ändå! Men enligt kompisen så tror inte han att tingsrätten lyssnar så mycket på det! Ja han har verkligen lyckats att förstöra mellan mig o min dotter! Gråter varje dag o vet inte hur jag ska orka längre!

Hoppfull, jag känner så med dig! Detta är fruktansvärt och något som verksr rinna rakt genom alla lagstiftningar. Ingen bryr sig om att bandet mellan en förälder och ett barn bryts helt meningslöst. Jag har fått höra från alla instanser vilken bra mamma jag är och att jag gör helt rätt. Mrn det bränner och svider inom mig. Känner ibland för att bara ge upp.

Förstår vad du menar. Barnet får ju ändå bestämma och om han kan ha sådant inflytande. Är det lönt eller vänds det med mot mig????

Jag lever inte mitt eget liv längre.

Jag har förstått att vi är många men man känner sig ensam i detta. Hur ska min omgivning kunna förstå denna mardrömmen?

Tänker att man kanske kan nätverka, stötta, tipsa varandra.

Det enda du ska säga till barnet gång på gång är att du finns där för barnet när barnet vill ha din hjälp. Det är a&o

Hej! Ja det är ju lättare om barnet vore yngre men när de är så gamla så verkar de få bestämma mycket fast jag anser att man kanske inte är mogen att ta ett sånt beslut som kan påverka ens band till den ena föräldern i framtiden till att inte ha någon kontakt! Det för att den har blivit manipulerad av den ens föräldern! Jag har börjat öppna mig för vissa människor men de tycker att jag ska börja ta mer kontakt med min dotter! Har gjort det o även hon med men det spelar ingen roll för han är tydligen som en Gud för henne som gör allting rätt o är en sån underbar pappa! Så jag hör inte av mig längre! Inte hon heller! Så jag står i valet o kvalet om hur jag ska göra! Hoppas allting löser dig gör dig för det här är fruktansvärt jobbigt! Jag jobbar men jag är expert att inte visa saker! Men blev hemskickad häromdagen för jag bröt ihop! Men jobbade på dagen efter igen!