Äggen gick till fel par, vad tycker ni?

Fy vad hemskt, det blir fel hur man än gör! Jag skulle t.ex. inte kunna donera mina ägg, eftersom jag skulle känna att det var MITT barn, mitt DNA alltså min unge. Alla känner inte så, men för mig vore det samma sak som att adoptera bort min nyfödda unge. Samtidigt så är väl den som föder barnet den biologiska mamman, och har därmed rätt till barnet. Hade JAG född någon annans barn, p.g.a. ett misstag, så hade jag nog känt att jag var tvungen att "lämna tillbaka" det, även om jag från början trott att det var mitt barn. Det handlar inte om ägg/spermiedonation där parterna medvetet valt att donera, utan det handlar om par som desperat försöker få egna biologiska barn och som ovilligt har gett bort sina embryo till ett annat par. 

Fruktansvärt för alla parter inblandade. Jag undrar hur det kommer gå.

Fy vad hemskt, det blir fel hur man än gör! Jag skulle t.ex. inte kunna donera mina ägg, eftersom jag skulle känna att det var MITT barn, mitt DNA alltså min unge. Alla känner inte så, men för mig vore det samma sak som att adoptera bort min nyfödda unge. Samtidigt så är väl den som föder barnet den biologiska mamman, och har därmed rätt till barnet. Hade JAG född någon annans barn, p.g.a. ett misstag, så hade jag nog känt att jag var tvungen att "lämna tillbaka" det, även om jag från början trott att det var mitt barn. Det handlar inte om ägg/spermiedonation där parterna medvetet valt att donera, utan det handlar om par som desperat försöker få egna biologiska barn och som ovilligt har gett bort sina embryo till ett annat par. 

Fruktansvärt för alla parter inblandade. Jag undrar hur det kommer gå.

Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om kung Salomo, och de två kvinnorna som kom till honom med ett spädbarn. De hade haft varsitt spädbarn, men det ena barnet hade dött, och nu hävdade båda att barnet som levde var hennes. Då befallde Salomo att barnet skulle huggas itu, så att kvinnorna skulle få halva var. "Nej, hugg inte barnet itu, ge det hellre till henne!" sa den ena kvinnan. "Hugg barnet itu, ingen av oss ska ha det" sa den andra. Varpå Salomo dömde att kvinnan som kände tillräckligt stor kärlek till barnet för att hellre ge upp det för den andras skull, än att se det dö, skulle ha barnet.

Det här är ett problem som inte har någon lösning. Eftersom det hade skett en sammanblandning av befruktade embryon, och processen bara gäller ett tvillingpar, får man anta att inplanteringen av det andra embryot misslyckades, så att de som är biologiska föräldrar till tvillingparet inte har någon annan bebis, som biologiskt tillhör kvinnan som burit barnen och hennes man, att byta med. Det finns ingenting i berättelsen som garanterar att dessa barn hade kunnat utvecklas till ett foster ifall rätt embryo hade planterats in i rätt livmoder. Kanske hade båda befruktningar misslyckats, vem vet? Det är ju inte bara tvillingarnas biologiska föräldrar som har förlorat sina barn här, utan också de andra, som inte fick sitt eget embryo. Alla förlorar.

Nu finns ju ingen återvändo och inget sätt att göra gjort ogjort, men om jag hade varit den som råkade upptäcka att barnen inte var parets biologiska, hade jag nog hållit tyst om det hellre än att göra så många olyckliga.

Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om kung Salomo, och de två kvinnorna som kom till honom med ett spädbarn. De hade haft varsitt spädbarn, men det ena barnet hade dött, och nu hävdade båda att barnet som levde var hennes. Då befallde Salomo att barnet skulle huggas itu, så att kvinnorna skulle få halva var. "Nej, hugg inte barnet itu, ge det hellre till henne!" sa den ena kvinnan. "Hugg barnet itu, ingen av oss ska ha det" sa den andra. Varpå Salomo dömde att kvinnan som kände tillräckligt stor kärlek till barnet för att hellre ge upp det för den andras skull, än att se det dö, skulle ha barnet.

Det här är ett problem som inte har någon lösning. Eftersom det hade skett en sammanblandning av befruktade embryon, och processen bara gäller ett tvillingpar, får man anta att inplanteringen av det andra embryot misslyckades, så att de som är biologiska föräldrar till tvillingparet inte har någon annan bebis, som biologiskt tillhör kvinnan som burit barnen och hennes man, att byta med. Det finns ingenting i berättelsen som garanterar att dessa barn hade kunnat utvecklas till ett foster ifall rätt embryo hade planterats in i rätt livmoder. Kanske hade båda befruktningar misslyckats, vem vet? Det är ju inte bara tvillingarnas biologiska föräldrar som har förlorat sina barn här, utan också de andra, som inte fick sitt eget embryo. Alla förlorar.

Nu finns ju ingen återvändo och inget sätt att göra gjort ogjort, men om jag hade varit den som råkade upptäcka att barnen inte var parets biologiska, hade jag nog hållit tyst om det hellre än att göra så många olyckliga.

Jag kommer osökt att tänka på berättelsen om kung Salomo, och de två kvinnorna som kom till honom med ett spädbarn. De hade haft varsitt spädbarn, men det ena barnet hade dött, och nu hävdade båda att barnet som levde var hennes. Då befallde Salomo att barnet skulle huggas itu, så att kvinnorna skulle få halva var. "Nej, hugg inte barnet itu, ge det hellre till henne!" sa den ena kvinnan. "Hugg barnet itu, ingen av oss ska ha det" sa den andra. Varpå Salomo dömde att kvinnan som kände tillräckligt stor kärlek till barnet för att hellre ge upp det för den andras skull, än att se det dö, skulle ha barnet.

Det här är ett problem som inte har någon lösning. Eftersom det hade skett en sammanblandning av befruktade embryon, och processen bara gäller ett tvillingpar, får man anta att inplanteringen av det andra embryot misslyckades, så att de som är biologiska föräldrar till tvillingparet inte har någon annan bebis, som biologiskt tillhör kvinnan som burit barnen och hennes man, att byta med. Det finns ingenting i berättelsen som garanterar att dessa barn hade kunnat utvecklas till ett foster ifall rätt embryo hade planterats in i rätt livmoder. Kanske hade båda befruktningar misslyckats, vem vet? Det är ju inte bara tvillingarnas biologiska föräldrar som har förlorat sina barn här, utan också de andra, som inte fick sitt eget embryo. Alla förlorar.

Nu finns ju ingen återvändo och inget sätt att göra gjort ogjort, men om jag hade varit den som råkade upptäcka att barnen inte var parets biologiska, hade jag nog hållit tyst om det hellre än att göra så många olyckliga.