BIM September 2014
Tjejer om tempen är hög imorn ska jag testa imorn på morgonen. Såååååå nervöööös. Är kissnödig nu men vågar inte än. Ger det en dag till. Hoppas Jag inte snubblar på mållinjen nu.
Inlägg från: eagle87
|
-
-
Jag tog bisolvon denna månad första gången O jag fick jätte rikliga äl flytningar ... Brukar inte ha så. Läste massa folk som plussat de månader de tog de. Men om du redan har bra flytningar kanske de inte behövsSecretlyMe skrev 2015-02-08 22:57:33 följande:Låter smart :) Tåls att tänka mer på.
Jag har turen att min inte har prestationsångest. Är mer jag som tappar lusten om det är något som stör mig.
Däremot känns bisolvon som "onödigt intagande" om man inte är sjuk? Vet du något om det? -
Grattis Saraessi :)
-
Mår verkligen jättedåligt O är jätte nere, hade lagt fram testet på natten. Vaknade vid halv 6 O tog tempen O den va låg O när ja kissa så va de ljusrosa på pappret,
Hade verkligen hopp, gav min man hopp. Svider så mycket att snubbla på mållinjen. Hur ska mAn orka vara såhär ledsen varje månad? Hur länge ska man ha hopp?
Ska ta letrozol denna cykel men va hjälper egentligen äl stimulerande när man redan har egen äl? -
Är så jävla ledsen. Har pratat med min syster idag O mamma igår, ja vet inte folk kan säga när man är ledsen, de båda blev gravida lätt men typ de börja analysera att jag har ägglossning O min man har bra simmare så kanske vi inte är menade tillsammans etc att vi båda kanske skulle fått barn med andra partners, jag älskar han O vi har ett bra äktenskap har precis köpt villa. Hur kan man säga så? Tror de att de får mig att må bättre?
-
Så mkt sorgliga inlägg O nyheter :(
Beklagar missfallet frua78 O beklagar samtalet Joli. Den här tråden är bra när allt känns skit, ger en vetskap att man inte är ensam O ger stöd.
Började med letrozol idag.
Kram till er alla O kom ihåg att en dag är de våran tur! -
Blir så ledsen O rörd av ditt inlägg, hoppas allt löser sej O ni får uppleva en graviditet.JOLI skrev 2015-02-12 11:04:32 följande:Jag vet inte, alla möjliga tankar har slagit mig det senaste dygnet.
Jag vill att vi tillsammans ska kolla på graviditetstestet och få ögon fyllda med glädjetårar då vi får veta att vi väntar barn. Jag vill ju verkligen uppleva en graviditet, gå runt med en vacker bula på magen och känna små sparkar, en otrolig längtan och nyfikenhet på vem det är som gömmer sig där inne. Jag vill vara med om en förlossning, jag har en så enorm längtan efter att föda mitt barn. Jag vill känna den enorma smärtan för att ögonblicket då jag får upp mitt barn på bröstet helt och hållet glömma bort hur ont det faktiskt gjorde.
Min man vill ju absolut inte gå med på spermiedonation, då han säger att han inte kommer känna sig som en far till barnet, och jag förstår honom. Av just den anledningen så är jag också lite negativ angående spermiedonation, även fast jag hade sett detta lilla barn som vårt eget, mitt och min mans.
Jag vill ju så klart inget hellre än att skapa ett litet liv tillsammans med min man, men det är som sagt uteslutet nu. Och det enda chansen att få uppleva graviditet och förlossning är via spermiedonation. Därav gör det mig så himla ledsen. Jag förstår hans tänkande, men jag hade sett barnet som vårt, min och min mans. Därav hade jag inte haft några problem med det. Men vi är ju två om det, så vi måste ju lyssna på varandra. Ett "jag vill inte" av min man känns mycket starkare än ett "jag vill" av mig i detta läget, anser jag,
Adoption är inget som jag just nu vill tänka på. Det är för mig hela grejen, att vara gravid, föda fram barnet, och sedan ha det här för alltid, som känns rätt. Det kommer kännas mer på riktigt, om vi får uppleva graviditeten och förlossningen tillsammans. Istället för att starta ett liv med ett barn som redan är satt till världen. Förstår ni hur jag menar?
Usch, knappt någon sömn inatt så vet inte om jag fick min text sammanhängande överhuvudtaget. Jag ber om ursäkt att jag kommer här och gnäller och drar ner på stämningen i era tappra försök till att skaffa barn. Men jag är så glad och tacksam för er stöttning och att ni lyssnar och hjälper. Jag har inte så många som gör det runt omkring mig. Alla vänner lever i sin egna värd känns det som. Kram
Finns det inget män kan göra för att producera spermier? -
Hittade denna tråd...JOLI skrev 2015-02-12 11:04:32 följande:Jag vet inte, alla möjliga tankar har slagit mig det senaste dygnet.
Jag vill att vi tillsammans ska kolla på graviditetstestet och få ögon fyllda med glädjetårar då vi får veta att vi väntar barn. Jag vill ju verkligen uppleva en graviditet, gå runt med en vacker bula på magen och känna små sparkar, en otrolig längtan och nyfikenhet på vem det är som gömmer sig där inne. Jag vill vara med om en förlossning, jag har en så enorm längtan efter att föda mitt barn. Jag vill känna den enorma smärtan för att ögonblicket då jag får upp mitt barn på bröstet helt och hållet glömma bort hur ont det faktiskt gjorde.
Min man vill ju absolut inte gå med på spermiedonation, då han säger att han inte kommer känna sig som en far till barnet, och jag förstår honom. Av just den anledningen så är jag också lite negativ angående spermiedonation, även fast jag hade sett detta lilla barn som vårt eget, mitt och min mans.
Jag vill ju så klart inget hellre än att skapa ett litet liv tillsammans med min man, men det är som sagt uteslutet nu. Och det enda chansen att få uppleva graviditet och förlossning är via spermiedonation. Därav gör det mig så himla ledsen. Jag förstår hans tänkande, men jag hade sett barnet som vårt, min och min mans. Därav hade jag inte haft några problem med det. Men vi är ju två om det, så vi måste ju lyssna på varandra. Ett "jag vill inte" av min man känns mycket starkare än ett "jag vill" av mig i detta läget, anser jag,
Adoption är inget som jag just nu vill tänka på. Det är för mig hela grejen, att vara gravid, föda fram barnet, och sedan ha det här för alltid, som känns rätt. Det kommer kännas mer på riktigt, om vi får uppleva graviditeten och förlossningen tillsammans. Istället för att starta ett liv med ett barn som redan är satt till världen. Förstår ni hur jag menar?
Usch, knappt någon sömn inatt så vet inte om jag fick min text sammanhängande överhuvudtaget. Jag ber om ursäkt att jag kommer här och gnäller och drar ner på stämningen i era tappra försök till att skaffa barn. Men jag är så glad och tacksam för er stöttning och att ni lyssnar och hjälper. Jag har inte så många som gör det runt omkring mig. Alla vänner lever i sin egna värd känns det som. Kram
www.familjeliv.se/forum/thread/65495518-alla-man-har-spermier-las-viktigt -
Jag känner likadant, sen vi börja har min mans syster blivit gravid O fött, har skrivit lite här tidigare om de. Jag gillar inte henne då hon är expert på att trycka ner folk O väldigt mallig så hela hennes graviditet tog väldigt hårt på mig då hon alltid skulle få mig O känna mig som skit som inte lyckas O kunde inte sluta tala om för mig hur underbart det är O hur lycklig hon är. Noll förstående är hon, och när jag blev ledsen så spred hon rykten om mig att jag är en hemsk avundsjuk människa. Dessutom fixade hon att jag va tvungen att ordna hennes baby shower hemma hos mig, satte mig i en situation att jag inte kunde säga nej utan att få problem med resten av familjen. Min man har inte varit speciellt stöttande i detta O fattar inte hur jag känner. Så förstår er verkligen. Kram (tänker på er alla)
-
Jag väntar på äl. Brukar ha på dag 19-21 men vet inte nu då jag tagit letrozol. Hoppas på dag 13-14. Började testa idag dag 9.