BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?

Idag känner jag mig rätt ledsen. Det är väl för sent för baby blues egentligen? Det har ändå gått 11 dagar. Jag saknar min sambo och livet vi hade innan bebisen. Jag är trött och känner mig otillräcklig, och de här känslorna gör mig rädd och ger mig otroligt dåligt samvete.

Jag älskar ju den här lilla korven, och ångrar ingenting. Men det känns tungt redan nu, och det borde jag inte tycka.

Jag hoppas verkligen att det bara är en tung dag, jag vill bara vara 100% glad över att jag äntligen har min underbara bebis här!

Är det någon annan som känner igen sig?

Imorse grät jag av utmattning. Soben gade legat och ätit/snuttatspå bröstet sen halv 2. Hade väl slumrat till lite men inte slls gått den sömnen jag behövde. Blev inte bättre när han var ilsk på morgonen för att han tappat bröstet. Maken fick ta honom och försöka lugna ner honom. Sen la vi oss igen och då lunde han äta lite och somnade sedan gott. Fick också ro att sova lite till men känner mig ändå helt matt nu på morgonen. Vi ska testa med napp snart men jag vill vänta till efter nästa vägning som är på måndag.

Ni som inte har samma efternamn som er partner - vad ger ni barnet för efternamn? Jag och min man har olika, ganska unika efternamn och vi är inte ense om hur vi ska göra. Även om det inte är optimalt tycker jag att barnet bör få bådas efternamn. Rättvist. Dubbla efternamn är ju inte tillåtet sen 1982, så ett av efternamnen får bli mellannamn då, och det som klingar bäst i rad är att mitt efternamn blir mellannamn, vilket känns lite tråkigt ändå, för jag har för mig att mellannamn inte förs vidare. Min man vill att vi bara ska ge ett efternamn och att det blir synd om pojken om han ska behöva dras med två. Hur resonerar ni som också har olika?

Gud vilken kass dag vi hade igår. Josefin var ledsen och sov väldigt korta stunder innan hon ville okynnessnutta (fan att hon inte vill ha napp...). Det var bättre i natt, hon sov, om än lite oroligt. Matade 22, 3 och 5.30.

Idag ska vi till BVC, första bilutflykten och första dagen sambon jobbar. Ska bli intressant, hehe :)

Dagens problem: vad har man på sig efter en graviditet, innan man kommer i sina vanliga kläder? Jag har gått ner 12 kg på två veckor, och har alltså lika mycket kvar (minst). Ska man verkligen behöva lägga pengar på kläder man inte kommer kunna ha om ett par månader?

Jahapp då har jag kommit hem från hinnsvepning och det gjorde minst lika ont som jag kom ihåg det. Tappen var 2 cm och mjuk. Bebis beräknas väga ca 3100 gr men hade bra med fostervatten och fint flöde i navelsträngen. Fick ligga med ctg 1 ½ timme för bebis var så aktiv och hade höga hjärtljud men när h*n väl somnade gick de ner till sina vanliga 150 och vi fick åka hem.
Så nu kan ni väl snälla hålla tummarna att det kommer igång inom något dygn. 

Behöver lite input. Vi är bjudna på dop nästa helg. Då är lillen 3 veckor. Känns lite tidigt att ha med honom i större folksamlingar. Eller hur tänker ni?

Samtidigt är det vår nära väns dotter som ska döpas och hon betyder jättemycket för både mig och maken.

Som det ser ut just nu åker maken själv på dopet men jag känner mig ledsen över att missa det. Konstigt egentligen då vi inte tänkt att döpa våra barn då ingen av oss är kristen. Det känns som att jag missar allt just nu. Förra helgen var det ett födelsedagskalas som maken gick på men jag stannade hemma för att ta hand om lilleman. Jag visste ju om att skaffa barn innebar förändring men jag hade ingen tanke på att det bara skulle "drabba" mig i början.