BF Mars 2015! :) Någon som vill följas åt?
Nu har lille Tage kommit till världen, 13.09 idag. 2940 g tung och precis perfekt :)
Nu har lille Tage kommit till världen, 13.09 idag. 2940 g tung och precis perfekt :)
Nu är vår son här. Han kom igår vid 21-tiden. Inte förren nu har han velat somna så jag är inte bara helt slut från förlossningen utam ännu en nstt utan sömn. Ska skriva och berätta mer senare.
Det måste ju vara ngt i luften för Bosse har också sovit som en prins! Han åt kl 23, sov sedan till 04 o somna sen om till kl 7. Väckte han precis för att äta lite då han typ bara snuttat 10 min vid amningarna under natten (o mina bröst spänner som tusan).
Snart dags att börja göra sig i ordning för begravningen av min faster, känner redan nu hur mycket jag kommer grina, är ju inte som att hormonerna hjälper en i sånna här lägen :/
BF idag, bara hunnit vakna så har fyra personer frågat om han kommit eller om något är på gång. Jag tror inte alls att jag hade haft svårt att gå över något om det inte vore för alla "känner du något?" "Har du några förvärkar" "är det inte på gång snart?" "Innan helgen ska han ut för då kommer jag hem!"...ångesten att alla ska vara så på en får mig att inte vilja träffa en enda människa och ger mig tankar som att min egna kropp inte vet hur det ska sätta igång, att jag kommer få vänta två veckor till för igångsättning för att jag inte kan..:( känns som en jobbig dag bara att BF är här, inte alls så spännande som jag hoppats :/
Hej,
Tänkte om man kunde få hoppa in här i mars-tråde? Har haft BF 2 april, men för en vecka sedan ändrades allt och nu blir det ett planerat kejsarsnitt redan på torsdag denna vecka. :$
Känns oerhört häftigt att det är så nära och på något sätt coolt att veta att på torsdag får vi träffa vår oerhört efterlängtade lilla tjej! Samtidigt har jag tappat de två veckor av ledighet, då jag slutade jobba i fredags, som jag lite räknat med att man skulle ha och kunna bara ladda batterierna med att rå om sig själv, fixa med hennes lilla album och annat mysigt. Även lite ledsen över att inte få gå igenom en förlossning, men jag antar att alla dessa känslor är som bortblåsta när man väl har henne på bröstet på torsdag. Antagligen lite hormoner i svajning just nu.
Mysigt i varje fall att se era bilder här och lycka till allihop!
Hur har ni tänkt ha era barn sovandes? I egen säng, vagga, spjälsäng, nest, mellan er?
Jag verkar ha gått all in och har väl motiverat för mannen här hemma att det finns en tid för varje liten sovplats.
Har tänkt ha vaggan/korgen bredvid min säng i början och att spjälsängen blir när hon blir runt 4-6 månader. Sen var min syster så gullig och sydde ett baby nest och det kan väl vara bra att ha lite varstans. Kommer säkert sluta med att hon sover i vår säng mellan oss tills hon är sex år gammal och inget används.
Suck. Har haft några dåliga nätter i kombination med att inte kunna sova på dagen. Så lillen skulle sova i sitt babynest i soffan med min sambo inatt, som skulle komma in till mig med honom när han behövde ammas. Nu vaknade jag av en gallskrikande bebis och kommer upp till en djupt sovande karl. Hur är det möjligt att inte vakna med en bebis som vrålar en halv meter från ansiktet? Resultatet blev en bebis som inte alls vill sluta snutta på bröstet. Får väl se om det blir ännu en kass natt *irriterad*
Jag känner mig så äcklig med det här jäkla avslaget... Även om jag duschar känner jag att det inte riktigt blir rent då jag har så ont där de fick sy (klipptes några cm så blev ju en del stygn...). Igår var första dagen jag inte tog maxdos av både panodil och ipren och nu är det 12 dagar sen förlossningen, hur länge ska man egentligen behöva ha såhär ont? Kan inte ha vanliga trosor då kanten skaver i underlivet, utan måste ha typ boxervariant (med halvlånga ben). Bindan skaver dessutom, o jag kan typ inte torka mig när jag kissat (får "badda" lite försiktigt)... Har även problem med att sitta. Blääää. Känns dessutom som om jag aldrig kommer våga ha sex igen... En bm hjälpte mig på BB att se underlivet mha en spegel, o då tyckte jag dock att det såg okej ut. Men det lilla jag vågat känna efter nu gör mig livrädd...