Lilj3 skrev 2015-06-11 09:36:37 följande:
Hej på er. Har inte orkat vara så aktiv i tråden den senaste tiden pga jobbig period med V. Han sover nästan inget på dagarna och ligger och smågnäller hela tiden, är liksom inte nöjd med något. Vill inte ligga själv, blir arg när man plockar upp honom, bråkar vid bröstet osv. Gnället håller på att gnaga hål i huvudet på mig känns det som. Till råga på det har nätterna följt samma mönster. Tidigare kunde jag iaf trösta mig med att han sov bra på nätterna men så är inte fallet längre. Jag hoppas att det bara är nån fas han går igenom för det börjar verkligen kännas hopplöst.
Dessutom är jag less på att behöva vara den som fattar alla beslut och tar reda på saker här hemma, att alltid vara sur och hungrig, att alltid ha dåligt samvete för massa saker, att känna mig ensam... Ja listan kan göras hur lång som helst. Ursäkta för trist och gnälligt inlägg men jag behövde få ventilera hjärnan lite.
Förstår dig till fullo. Vi har en lugn tid just nu men det sista stycket passar så bra in på mig med. Vi hade ett gräl om just det igår. Eller det var nog mest jag som grälade för jag var så less på att agera projektledare hemma. Vad är grejen liksom? Han klarar av att ha ett jobb där man måste kommunicera och ta egna beslut men så fort han kommer hem så blir det totalstopp. Jaja jag fick ut en del frustration (men borde nog eg ätit istället för att få upp blodsockernivån) och sen hade vi en konstruktiv dialog som kommer förhoppningsvis leda till något bättre. Men han reser till London med jobbet nästa vecka så det känns hopplöst oavsett.
